Vad gör du när du ser att din kloka och begåvade flicka börjar komma efter i skolan, har blivit hängig, blek och trött, lättirriterad och tillbakadragen?

Som klok förälder tar du naturligtvis ditt barn till läkare och det visar sig att hon har allvarlig järnbrist, nästan anemi. Okey. Ingen större fara. Ni tar ut järntabletter, barnet äter dem i tre-fyra månader och allt blir bra. Men efter ett halvår händer samma sak igen. Järnbrist. Dåliga skolresultat. Vad gör du då som förälder?

Järntabletter igen och som god förälder undersöker du nu barnets kostvanor. Det visar sig att tjejen inte alls äter lunch i skolan. Hon tycker att den är äcklig. I stället äter hon med flera av sina kamrater på Macdonald’s. Pommes och Cola. Inte hamburgarna för de har lärt sig att det inte är bra för klimatet att äta kött. Det har även Livsmedelsverket sagt.

Vad gör du då som förälder? Du försöker förgäves övertala skolan att servera bättre mat. Ni fortsätter med järntabletter, köper en massa spenat och broccoli som flickan inte rör vid ens. Du är desperat, tjatar, ber, grälar, försöker skicka med matpaket till skolan. Och just när läkaren sagt att det inte är bra att äta järntabletter längre tid än sex månader meddelade skolan att man övergår till att servera vegansk mat fyra dagar i veckan.

Detta är inte någon påhittad och tillspetsad retorisk figur. Detta är en verklighet som jag sett mycket av.

Nära 40 procent av gymnasietjejer i Sverige lider av järnbrist, enligt en omfattande studie från Lunds universitet publicerad 2025. Bland elever som äter en helt växtbaserad kost är siffran betydligt högre, 70 procent. Tonårstjejer är en särskild riskgrupp.

Vegetarianer och veganer kan behöva ett högre totalt järnintag än köttätare för att kompensera för det sämre upptaget. Det kräver både kunskap och disciplin, man måste vara lite av en kostexpert. De unga är inte det. De vill ha mat snabbt och enkelt och slarvar ofta.

Detsamma gäller protein. Visst går det att få i sig alla nio aminosyror med växtbaserad kost, men det kräver planering, kunskap samt tillgång till quinoa, nötter och sojabönor som man sällan har i skolbespisningen.

Och så kommer det politiker och tjänstemän som kräver att kött ska stoppas i skolorna.

Jordbruksministern Peter Kullgren bemötte detta problem som en god förälder borde göra. Jag ser inget fel i att en minister agerar som en god förälder och värnar om barnen. Andra som exempelvis Expressens ledarskribent Ann-Charlotte Marteus menar att omsorgen om barnens hälsa är populism. De skriver nästan att kampen för klimatet är viktigare än barnens hälsa.

Snälla, sluta offra våra barn på ideologins altare.

Max Simic

Kristdemokraterna