Dagens Nyheter avkräver svenska judiska församlingar att ta ställning till Israels politik i Gaza. I ett mejlsvar till en läsare skriver DN att judiska församlingar har en ”särskild roll och ansvar här”.

Det är samma typ av krav som den skandalomsusade socialdemokraten Ilmar Reepalu ställde för över ett decennium sedan – och som DN själv tidigare kritiserat.

I artikeln ”De svältande barnen splittrar svenska judar” frågar DN om judiska församlingar vill ”ställa några krav på Israel i förhållande till civilbefolkningens lidande”.

När en läsare reagerar på rubriken som ”kan tolkas som att vissa svenska judar är för att barn i Gaza svälter” svarar DN i ett mejl att judiska församlingar har en ”särskild roll och ansvar här” på grund av sina stadgars skrivningar om ”förbundenhet” till Israel.

DN:s kritik av Reepalu

Reepalus uttalanden ledde till omfattande kritik och anklagelser om antisemitism. DN skrev i en ledare 2024 att Reepalu ”gång på gång trampat ner sig i antisemitismens träskmarker” och ställde ”krav på att Malmös judiska församling skulle ta avstånd från Israels militära aktioner i Gaza”.

DN beskrev hur ”antisemitismen är inte den enda förklaringen” till att Malmös judiska församling krympt från över 2 000 medlemmar på 1970-talet till knappt 500 i dag, men att ”den har bidragit, och det ska man inte sopa under mattan”.

El-Haj hyllade Reepalu

En person som öppet stödde Reepalus linje var tidigare socialdemokraten – numera politiske vilden – Jamal El-Haj. I en intervju med Skånska Dagbladet 2010 uttryckte El-Haj att svenska judar borde ta avstånd från Israels politik.

– Där har den judiska församlingen mycket att bidra med. Man tar inte det på fullt allvar, sade El-Haj.

El-Haj uttryckte också sitt stöd för Reepalu:

– Jag skulle önska att fler politiker hade samma mod som Ilmar Reepalu.

Enligt IHRA:s arbetsdefinition kan sådana krav klassas som antisemitism.

DN:s svar

DN skriver i sitt mejl till läsaren: ”[Det] är ju i så fall oförmågan att ta avstånd som kan skapa undran och kritik. Oroar man sig för det, så är det väl där man bör lägga kraften, tänker jag. Inte genom att gå på den som sätter ljuset på nämnda oförmåga”.

DN:s journalist skriver i ett mejlsvar till Bulletin:

Jag har gjort en nyhetsrapportering för Dagens Nyheter där jag ställt frågor till – inga krav på – de judiska församlingarna i Sverige. Frågorna har bottnat i en intern debatt inom judiskheten och utgått från de stadgar som finns i alla de judiska svenska storstadsförsamlingarna om en ”förbundenhet med Israel”.

Den svält som råder i Gaza var avstamp för den interna debatten, liksom den har varit för stora delar av världssamfundet just nu. Det var också därför artikeln utgick från just svälten.

Mitt svar till läsaren som du refererar till hade samma bakgrund. Den interna kritiken, som riktade sig mot i en tystnad i dessa frågor. Det hade ingenting med etnicitet eller religiös tillhörighet att göra.

Med detta sagt kan jag ändå konstatera att jag under mina 35 år som journalist flera gånger förr varit med om att fråga andra trossamfund om konfliktfrågor som fått människor att vilja veta hur just de förhåller sig till dessa. Svenska katoliker har redovisat sin inställning till Vatikanens övergrepp, svenska moskéer har fått frågor om till exempel IS och saudisk finansiering och svarat på dem.

Min utgångspunkt har hela tiden varit journalistens. Det är den nu också.