I april 2022, i en gränsstad mellan Polen och Ukraina, greps den spanske frilansjournalisten Pablo Gonzalez av den polska säkerhetspolisen. Han anklagades för spioneri för Rysslands räkning. Tipsaren var den ukrainska underrättelsetjänsten.

När gripandet blev känt uttryckte den polska liberala delen av journalistkåren sin skepticism och bestörtning över den enligt deras mening utomrättsliga gripandet. Den konservativa delen av polska media spekulerade över vems ärenden Pablo egentligen gick.

Här vill jag gärna upplysa läsaren om att den polska medievärlden är indelad i två rätt jämnstora block: det liberala och det konservativa blocket, båda med egna rikstäckande TV- och radiokanaler, tidskrifter, dagstidningar och nyhetsportaler på internet. Den polska public-service koncernen byter profil och narrativ beroende på vem som har regeringsmakten i landet.

När Pablo arresterades var public service i händerna på den då regerande konservativa koalitionen. Men sedan oktober 2023 har en liberal koalition majoritet i sejmen, och bestämmer därmed över public service.

Pablos fru, som bor i Baskien vädjade om hjälp. Både hon och Pablo var engagerade i den baskiska och katalanska separatiströrelsen. Hon hävdade att hon hade bevis på att Pablo utsatts för både fysisk och psykisk tortyr.

Spanska, baskiska, katalanska och polska medborgarrättsorganisationer vädjade till regeringen i Warszawa om en omedelbar frigivning.

Det spanska journalistförbundet och Journalister utan gränser protesterade. Taggen #freePabloGonzalez trendade på Twitter.

Pablos fall nådde ända upp till Europakommissionen. Polen kritiserades vid tillfället på flera punkter av kommissionen för sina reformer inom rättsväsendet. För att sätta press på den konservativa regeringen i Warszawa att backa från reformerna så fryste kommissionen covidstödet. I det officiella dokumentet där kritiken framfördes, på en av raderna under ”Övriga överträdelser av rättsprinciper”, nämns gripandet av Pablo.

Tillsammans med Gonzalez arresterades även hans polska sambo, en känd journalist, Magdalena Chodownik. Tillsammans har båda gjort flera prisbelönta reportage, bland annat från flyktingkrisen vid gränsen till Belarus.

Till exempel så berättade de om den gravida syriskan som tvingades leva i ett träskområde i temperaturer på runt 5 grader, och hur hon drivits tillbaka in i träsket av polska gränsvakter. I ett annat reportage skrev de om nigerianska studenter som flytt bomberna i Kiev och möttes av rasism, förnedring och spottloskor när de stigit av på tågstationen i Przemysl. Till deras största scoops räknas reportaget om den unga hbtq-aktivisten som avslöjade existensen av ”hbtq-fria zoner” i sydöstra Polen.

Pablo och Magdalena har deltagit i seminarier som experter på nyss nämnda områden, men också på det pågående kriget i Ukraina.

Båda syntes ofta i det offentliga politiska samtalet. Via X och Instagram tog de tydligt avstånd från den då regerande konservativa koalitionen.

De skrev också flera inlägg om det ryska exilparlamentet, som har sitt säte i Warszawa. De beskrev sammanslutningen som minst sagt splittrad.

De samarbetade med och publicerades av flera stora europeiska medier, exempelvis The Guardian, Euronews, France24 och Süddeutsche zeitung. De blev en del av den polska liberala mediala och kulturella eliten. Deras hem var den innestället där det progressiva kultur- och mediafolket umgicks.

Plötsligt riktades världens blickar mot en fångutväxling mellan USA och Ryssland. Flera kända ryska oppositionella samt några av Ryssland fängslade amerikanska medborgare byttes mot några personer som var av värde för Putinregimen. Nyhetsprogram i hela världen, däribland Aktuellt i Sverige, visade hur självaste Vladimir Putin mötte upp på flygplatsen och kramade glada frigivna.

Men vänta nu! Vem i hela världen var den skäggige unge mannen som kom ner för flygtrappen med ett stort leende på läpparna? Lite magrare än tidigare, men det är ju Pablo Gonzalez! Vad gör den spanske journalisten hos Putin? Reportageresa?

Nehej! Pablo Gonzalez heter egentligen Pavel Rubtsov och är en agent för GRU, Rysslands militära underrättelsetjänst!

Pablo/Pavel är sonson till en spanjorska som flydde från Spanien till Sovjet efter det spanska inbördeskriget på 1930 talet. Rubtsovs mamma valde (?) att flytta till Spanien med sin lille Pavel/Pablo någon gång på 1970-talet.

I en officiell ceremoni får Pavel medalj från Putin. Hans polska sambo raderar alla sina konton på sociala plattformar och drar sig undan offentligheten. Framtiden får utvisa om hon också varit agent eller ”bara” naiv och nyttig idiot.

De konservativa medierna i Polen frossar idag i historien. De dissekerar parets publikationer och påvisar att de flesta varit falsarier eller starkt överdrivna. Det liberala mediablocket tiger som muren, eller tar starkt avstånd från samarbetet med paret. En journalistvän till Gonzalez och dennes sambo har dock gått till motoffensiv, och pekar på att Gonzalez trots allt suttit inne utan rättegång i nästan två år.

Den här historien handlar inte om att liberaler är mer Putinvänliga eller mer lättlurade än andra. På samma sätt så är inte de konservativa Putins självklara fiender, eller bättre rustade mot rysk infiltration. Det bara råkade bli så denna gång.

Den här historien är ett bevis på att Ryssland igen lyckats med att så splittring i väst. Sedan Ivan den förskräcklige ärvde det från mongoliska khaner, är den ryska maktens modus operandi att söndra och härska.

Ryssland satsar inte på att infiltrera bara en sida av det politiska spektrumet, Ryssland söndrar och splittrar alla sidor, mellan och inom alla samhällsgrupper, mellan och inom alla politiska sfärer. Så gjorde tsarerna, så gjorde kommunisterna och så gör även Rysslands president i dag.

Det finns Pablos även här i Sverige. Inom media, inom politik, inom näringslivet, inom universitetsväsendet, och sannolikt även inom de kriminella gäng som plågar vårt land.

Maciek Dobrzynski

Pensionär. Före detta HM-chef och flykting från det kommunistiska Polen, med mera.