En ny undersökning från Aftonbladet/Demoskop som publicerades förra veckan visar stora könsskillnader i barnvilja: 22 procent av kvinnor mellan 20 och 45 år vill inte ha barn – jämfört med bara 8 procent av män som inte vill.

I Stockholmsregionen är problemet särskilt akut. Här kombineras det låga barnafödandet med en stor utflyttning av barnfamiljer.

– Jag är bekymrad, kan jag börja med att säga, Christofer Fjellner, oppositionsborgarråd och gruppledare i region Stockholm, till Bulletin.

Kulturella förändringar – men politiken kan agera

Könsskillnaderna speglar främst kulturella förändringar som politiken har begränsad makt över, menar Fjellner.

– Först och främst måste man väl konstatera att politikens räckvidd är begränsad och ska ju på sätt och vis också vara det, säger han.

Politiken kan inte styra människors värderingar. Men den kan skapa bättre förutsättningar för dem som vill ha barn men hindras av ekonomi och bostadsbrist.

Och där har Stockholm misslyckats totalt, menar Fjellner.

Fem förslag – inget har hänt

I mars förra året presenterade Fjellner fem konkreta förslag: familjevänliga bostäder, bevaring av små förskolor, sänkning av kommunalskatten, undantag för småbarnsföräldrar från amorteringskrav samt obegränsad förskoletid för syskon.

Anledningen var tydlig.

– En stad utan barn är en döende stad. Vi ser även i enskilda stadsdelar hur de påverkas, förändras och faktiskt blir sämre när barnfamiljerna lämnar, säger Fjellner.

Men inget av förslagen har genomförts under det gångna året.

– Ingen av de där delarna har utvecklats, utan snarare tvärtom, konstaterar han.

Högsta skatten i Stockholms historia

Istället har utvecklingen gått åt helt fel håll. Kommunalskatten har höjts till rekordnivåer.

– Stockholm har ju idag den högsta sammanlagda kommunalskatten som de någonsin har haft i historien. Och när unga säger att ett av huvudskälen till att man inte skaffar barn är ekonomin så tycker jag att det talar sitt tydliga språk, säger Fjellner.

Vid årsskiftet kommer Stockholms skulder att uppgå till cirka hundra miljarder kronor – högre än någon annan kommun eller region i landet.

– Det gör att varje barn som föds i området kommer inom kort att födas med en skuld på 100 000 kronor från staden. Det är ett riktigt bekymmer och ett riktigt svek från styret, säger M-politikern.

”Man bygger inte för barnfamiljer”

Bostadspolitiken är en annan väsentlig faktor. Visserligen byggs det mycket – faktiskt mer än under hela miljonprogrammet. Men fel typ av bostäder, menar Fjellner.

– Det fascinerande är vad som byggs. Framförallt små lägenheter och kommunala hyresrätter. Trots att det som efterfrågas är stora lägenheter, småhus och ägda bostäder, säger han.

Demografin förvärrar alla problem

De demografiska utmaningarna skapar en ond cirkel, varnar Fjellner.

– Demografiska problem och minskat barnafödande, de accentuerar ju alla andra problem vi har i samhället.

Färre barn innebär färre skattebetalare i framtiden, vilket försvårar att betala av skulderna och finansiera välfärden för en allt äldre befolkning.

Power-kampanjen ”en reklamgimmick”

I höstas fick elektronikkedjan Power massiv kritik för sin ”Pengarna tillbaka”-kampanj där kunder som blev gravida inom 30 dagar kunde få pengarna tillbaka på sina köp.

– Jag tyckte att kritiken var rätt töntig. Det kändes ändå mer som en reklamgimmick än ett seriöst försök att bidra och öka barnafödandet, säger Fjellner.

Däremot menar han att alla aktörer i samhället – inklusive arbetsgivare – har ett ansvar att skapa ett mer barnvänligt klimat.

”Gör sig till en del av problemet”

Kritiken mot det rödgröna styret är sammanfattningsvis hård. Fjellner menar att de inte bara ignorerar problemet – de försvårar aktivt för barnfamiljer.

– De gör ju inte det. De tar inte frågan på allvar, säger Fjellner när han får frågan hur styret hanterar det låga barnafödandet.

– Man höjer skatten, man bygger allt mindre lägenheter och hyrda bostäder trots att efterfrågan är större bostäder och ägda bostäder. Förskolorna blir allt större. Skolorna läggs ner i befolkningsområden.

På frågan vad oppositionen konkret kan göra för att de rödgröna ska ta frågan på allvar är svaret korthuggit:

– Man kan sparka dem [styret]. Och så kan man rösta bort dem efter val. Om man inte tar en av vår tids stora utmaningar på allvar och gör sig själv till en del av problemet, snarare än en del av lösningen, då ska man inte ha rätt att styra vår stad.