– Vi letar alltid efter intressanta samarbeten, och i det här fallet kändes det som att det verkligen fanns behov av någon slags reform-input i högern. Anledningen till att vi gör det med dem, är för att se vad det finns för överlapp mellan våra två olika synsätt, säger Danieli till Bulletin.

Och hur ser det ut med överlappningen?

– Jag tycker det var förvånansvärt konstruktivt. Det är klart det finns områden där vi inte håller med varandra, vi har ju rakt motsatt uppfattning i en del frågor rent ideologiskt, men det finns mycket reformer man kan genomföra.

”Finns tillräckligt mycket för att göra väldigt mycket mer politik”

– Jag tycker det blev tydligt när vi presenterade förslagen i morse (på tisdagen), att det finns tillräckligt mycket för att göra väldigt mycket mer politik än det som finns i Tidöavtalet för en framtida konstellation. Hur nu den ser ut, det vet vi ju inte.

– Så vi vill peka på att det finns mycket på till exempel den ekonomiska sidan, den kulturpolitiska sidan som man kan ta fäste på, om man ska fortsätta ett högersamarbete av den här typen.

Så de punkter där ni är överens har ni tagit med i rapporten, och skippat de punkter där ni inte är överens helt enkelt?

– Ja precis. Vi skriver i förordet att ska man teckna ett regeringsavtal mellan liberala och konservativa partier, hur de än ser ut, då måste man nog hitta kompromisser som kan vara jobbiga på massa andra områden också. Men det här är överlappet mellan liberala och konservativa perspektiv, som man kan börja utifrån. Sedan får man väl kompromissa sig fram när det kommer till andra jobbiga frågor där man är mindre överens.

På vilka områden var ni mest överens?

– Jag tror att i mycket av näringspolitiken så ser vi på samma sätt, det är ganska tydligt att man behöver nya system. Vi pratar ganska mycket om energi, där har vi också liknande synsätt.

– Men sedan tror jag vi har ganska mycket gemensamt i att vi inte är så investerade i dagens system, så att vi har med ganska skarpa förslag om arbetsmarknaden till exempel. Och det är ofta för att vi inte känner att vi är så investerade i de här stora systemen, vi vill börja om från början.

– Det är lite samma sak med bostadspolitiken. Vi kommer från olika håll men är båda ganska kritiska till en misslyckad befintlig struktur och där hittar vi en samsyn.

”Det saknas någon som vågar ifrågasätta”

Apropå att vara lojal med befintliga strukturer, så föreslår ni exempelvis en nedskärning av Public Service, något många högerväljare efterfrågar men få högerpolitiker verkar särskilt intresserade av...

– Jo, men en del... mycket som vi föreslår bygger vidare på sådant som finns i Tidöavtalet, och nu ska man säga att Tidöavtalet är mycket av en kompromissprodukt. Då satte man sig i ett rum och sade att nu måste vi komma överens, alla måste kunna leva med det här innehållet, det var det man satte som mål.

– Men mycket av det vi skriver knyter an till det, vi vill ha ganska mycket förändringar på straffrättsområdet och fortsätta det paradigmskifte som man har gjort. Men ja, det saknas någon som vågar ifrågasätta: Ska LO ha den här makten, ska vår arbetsmarknad se ut som den gör? Ska hyresregleringen verkligen finnas?

Verkar det finnas ett intresse för det här bland Tidöavtalets partipolitiker?

– Det tror jag. Det är ju naturligt i den här delen av mandatperioden att man börjar fundera över hur vi ska kunna sticka ut, vad ska vi ha för förslag att gå till val på? Då tror jag att man letar rätt på förslag, och de behöver inte alltid vara förslag från de egna partileden, utan då letar man ganska brett.

– Så vi vill slänga ut det här och säga att ”det här är bra liberal politik, men det kan också vara bra konservativ politik, det här borde ni plocka upp”. Så får vi hoppas att alla partier som känner sig kallade plockar upp något. Det finns mycket här som även Centerpartiet skulle kunna gilla.

”Där får vi leva vidare med den kompromiss man har tecknat i Tidöavtalet”

På vilka områden var det svårast att komma överens?

– Vi har lite olika syn på en del välfärdsfrågor, socialförsäkringar rör vi inte så mycket till exempel, där har ju Oikos en mer positiv syn, man vill ha större välfärdsåtaganden och vi vill att man går i en annan riktning. Mycket vad det gäller hur mycket man vill styra kultur och stadsbyggnad, det har vi också lite olika idéer om. Men vi kan samtidigt samlas kring att ta bort en del system idag, som styr åt fel håll.

Även där ser man att ni kommer med förslag som många högerväljare hade velat se redan den här mandatperioden, men som inte har blivit av. Finns det en slags lojalitet med strukturerna bland etablerade riksdagspolitiker?

– Ja, men man får ju anpassa sig efter hur det funkar. Vi har tänkt såhär, fyra år, det ska vara genomförbart, och så ska vi hitta samsyn. Då blir det ofta så att man landar i förslag som varit uppe lite grann i debatten, du nämnde Public Service där, det skulle man kunna göra på en mandatperiod absolut, göra om en del kultur- och civilsamhälles-bidragsfrågor. Vi presenterar inte något nytt, annat än att det är i det här formatet. Vi har plockat upp jättemånga bra förslag från olika håll.

En punkt som saknas i rapporten är ju arbetskraftsinvandring, där är det många liberaler som vill se en mer liberal tillämpning än den Tidöregeringen inför. Är det en punkt där Timbro backat, eller sopar ni det under mattan och tänker att det får politikerna förhandla om?

– Det är en av de frågor som fallit utanför. Vi har skrivit mycket om att man borde ha mer liberala regler, eller vi vill ju att man har ett annat system, medan Oikos vill driva en mycket tuffare linje i fråga om arbetskraftsinvandring. Så där har vi inte kommit överens om att vi ska gå varken uppåt eller nedåt eller i sidled, utan där får vi leva vidare med den kompromiss man har tecknat i Tidöavtalet.