Moderaterna i EU-parlamentet har gjort något oförlåtligt – de har vägrat att rösta som sossarna vill. Två socialdemokratiska parlamentariker protesterar. Stig Fölhammar undrar om deras ilska kan förklaras av deras bakgrund, och undersöker.
Europaparlamentarikerna Heléne Fritzon (S) och Johan Danielsson (S) skriver i Dagen industri att den här veckan markerar en tydlig vändpunkt i Europaparlamentets arbete. Moderaterna har nämligen beslutat att något måste göras för att förändra de europeiska ländernas konkurrenskraft. Illa, illa.
De skriver: “Svenska Moderaterna har framgångsrikt förhandlat fram en överenskommelse med extremhögern och därmed lyckats driva igenom sitt projekt att urvattna grundläggande miljömässiga och sociala krav på europeiska företag”.
Oj, tänker man, vad är det som har hänt? Har Moderaterna äntligen insett att Europa har halkat efter rejält i tillväxtligan och förlorat konkurrenskraft? Att Europaparlamentets alla regleringar hämmar innovation och blockerar företagens utvecklingspotential? Har de rent av läst den 400-sidiga rapport som Mario Draghi presenterade med nästan lika många förslag på hur europeiska länders konkurrenskraft och sjunkande produktivitet måste åtgärdas?
Dessa insikter har i varje fall inte drabbat de båda socialdemokrater som har skrivit debattartikeln. Dessa båda socialdemokratiska politiska kolportörer är djupt uppbragda över Moderaternas tilltag. Man kan undra varför. Kanske svaret finns i deras erfarenheter från vad de har sysslat med?
Heléne Fritzon är 65 år och bor i Degerberga. Hon utbildade sig 1987 till lågstadielärare vid det forna lärarinneseminariet i Kristianstad, som nu har blivit högskola. Hon kom tidigt in i politiken och har varit kommunalråd, statsråd och är nu ledamot av Europaparlamentet.
Johan Danielsson är yngre, 43 år och uppväxt i Borlänge. Han uppger sig utbildad till statsvetare i Linköping. Där blev han ordförande i Spartacus, den socialdemokratiska studentföreningen. Därefter blev han tjänsteman inom LO och EU-samordnare där. Han valdes 2019 in i Europaparlamentet efter att ha blivit föreslagen av LO. Danielsson kallades “hem” 2021 och blev bostadsminister. 2024 valdes han återigen till Europaparlamentet.
Deras historiska verksamheter är i båda fallet enbart politiska. Ingen av dem har någon gång verkat utanför politiken. Troligen har båda alltid fått sina löner bekostade av medel från skattebetalarna. Ingen av dem har någon synlig näringslivserfarenhet. Att författa en debattartikel i Dagens industri är nog det närmsta de har varit företag och företagande.
