Fornäs: Aftonbladets studieresa – apartheid i säkerhetskontrollen
En Aftonbladet-skribent åker på studieresa till ett land hon föraktar, blir förvånad när säkerhetspersonalen ställer frågor och skriver sedan en ledare om hur traumatiskt det var att lägga glasögonen i en låda. Journalistiken lever 2026, skriver Samuel Fornäs i en krönika.
Det finns personer som går in på IKEA, sparkar på en BILLY-hylla, och sedan skriver en arg recension om att hyllan inte gick sönder. Samma sort som spyr på grannens tröskel varje nyår och sedan blir förvånad när grannen inte ser glad ut. Jonna Sima har precis kommit hem från Israel med exakt den typen av recension.
Chocken
Sima skriver att hon blev stoppad på Ben Gurion-flygplatsen i Tel Aviv. Säkerhetspersonal ställde frågor, gick igenom handbagage, bad henne lägga glasögonen i en låda. Hon beskriver hur rädslan kröp under huden, hur omgivningen blev hotfull när världen blev suddig.
En Aftonbladet-skribent på studieresa i Israel är som en israelisk journalist på semester i Teheran, eller en sydkorean som bokar spa-weekend i Pyongyang.
Men det finns en detalj som Simas text inte tar upp. Hon arbetar för en tidning som i åratal producerat material så ensidigt kritiskt mot Israel att det kunde tjäna som kurslitteratur i propagandaanalys. Hon reste direkt från redaktionen till Västbanken på ”studiebesök” med en grupp som enligt hennes egen beskrivning väckte säkerhetspersonalens intresse. Att hon sedan förväntar sig att glida genom kontrollen som en pensionär på charterresa till Eilat vittnar om total oförmåga till självinsikt.
Israel lever under ett konstant terrorhot sedan 1948. Att en journalist från en fientligt inställd publikation, som precis tillbringat en vecka med att besöka känsliga områden får extra frågor på hemvägen är inte paranoia. Det är fullt rimligt.
Glasögonen som skakade världen
”De säger till mig att lägga glasögonen i en låda”, skriver Sima, med en ton som antyder rå maktutövning. Hon verkar omedveten om att vi lever i 2026, där glasögon med inbyggda kameror säljs på Elgiganten och Meta Ray-Bans kan livestreama direkt till sociala medier.
Israel har lärt sig att teknik kan gömmas i de mest oskyldiga föremål. Att säkerhetspersonal vill kontrollera glasögon på en journalist som nyss turnerat runt i Hebron och Ramallah med kameror, mobiler och oklara avsikter är rutin.
I Simas värld är hon ett offer för godtycke, aldrig en logisk konsekvens av sina egna val.
När terrorister likställs med SCB
Så kommer vi till Gazakriget, som vi alltid gör. ”Under kriget i Gaza dödades mer än 70 000 människor, varav 70 procent var kvinnor och barn”, skriver Sima. Siffran hänger där utan källhänvisning, utan kontext, utan fotnot.
Den som följt konflikten vet att dessa tal kommer från det hamasstyrda hälsoministeriet i Gaza, en organisation som styrs av samma terrorister som startade kriget genom att massakrera 1 200 civila israeler.
Sima kopierar siffrorna som om de vore från Statistiska centralbyrån.
Ett klick hade räckt för att ange källan. Då hade läsaren själv kunnat bedöma uppgiftens trovärdighet. Men det klicket uteblev, vilket säger mer om texten än alla beskrivningar av kalla blickar på flygplatsen.
En ärlig begränsning
Personligen har jag inte blivit utfrågad i en säkerhetskontroll. Å andra sidan ägnar jag inte dagarna åt att smutskasta länder i riksmedia. Tio år av negativa nyheter och lögner om Polen hade garanterat gett mig en fråga eller två i Warszawa.
Det finns en skillnad mellan att beskriva en obehaglig upplevelse och att använda den som ammunition för en agenda man hade med sig i handbagaget. Sima gör det senare. Hon jämför sin lilla kontroll med Israels checkpoints, kontroller som finns för att hindra terrordåd, men skiter fullständigt i att jämföra med Hamas. Som om deras kontroller hade slutat med glasögon i en låda och inte en säck över huvudet på väg ner i en tunnel. Även om Gaza hade vidöppna gränser hade Sima hittat en ursäkt att sparka på BILLY-hyllan istället.
Resans verkliga destination
Ledarskribenten reste till Israel för att ”förstå konflikten bättre”, med ungefär samma öppenhet som en åklagare på studiebesök hos den åtalade. Svenska kyrkan arrangerade färden, programmet sträckte sig från morgon till kväll, mötena var enligt henne själv ”fantastiska”. Trots detta kom hon hem med exakt samma övertygelser hon packade ner i väskan vid avresan.
BILLY-hyllan står kvar sedan 1948. Svenska kyrkan betalade för att Sima skulle åka dit och sparka lite på den. Resultatet blev en ledare om glasögon.