Sven-Åke landade i Qatar med en obotlig tro på att världen borde anpassa sig efter honom. Han hade lämnat Sverige för ett skatteplaneringsjobb på en gasfirma, men hans hjärta brann fortfarande för den svenska almanackan. Han hade inte ens hunnit packa upp innan han kollade kalendern på väggen. Ingen namnsdag. Sven-Åke var utraderad, skriver Samuel Fornäs i en krönika.
Sven-Åke hamnade på något vis framför emiren och förklarade att i Sverige har alla rätt till en namnsdag, oavsett om namnet är kristet, muslimskt, eller påhittat. Det är en mänsklig rättighet, mer eller mindre. Emiren lyssnade i ungefär fyrtio sekunder, vilket var trettiofem sekunder mer än vad Sven-Åke hade räknat med. Sedan skrattade hela rummet. Inte det artiga skrattet. Det andra.
