Stockholms tunnelbana är inte vilken plats som helst. Den är ett gemensamt rum, finansierat och förvaltat av det offentliga. Därför spelar det roll vad som sätts upp på väggarna. Just nu möts resenärer av ett stort plakat med ett lösryckt citat från Israels forne försvarsminister Yoav Gallant, placerat bredvid bilder av rasmassor. Budskapet är tydligt. Judar framställs som omänskliga och våldsamma. Det är inte en tolkning. Det är en avsikt.

Citatet kommer från den 9 oktober 2023. Två dagar efter den största massakern på judar sedan Förintelsen. Över tusen människor mördades i sina hem. Barn, kvinnor och familjer slaktades. Det sammanhanget är borttaget. Kvar finns en formulering som spelar rakt in i tusenåriga konspirationer om judar som brutala och hänsynslösa. Det går inte att missa poängen.

Läkare utan gränser – ett passande namn

Plakaten är signerade Läkare utan gränser. En organisation som säger sig stå för humanitet. Frågan är vad humanitet betyder när man aktivt kapar citat och placerar dem i miljöer där ingen kontext ges. När man låter bilder och ord skapa associationer som inte går att tolka på annat sätt än demonisering.

Det är här något skiftar. Det handlar inte längre om kritik av krigföring. Det handlar om propaganda. Om att forma känslor snarare än att förklara verklighet. När judar återigen porträtteras som blodtörstiga i offentlig miljö är vi långt bortom legitim debatt.

Deras egen generaldirektör varnar

Kritiken mot Läkare utan gränser är inte ny. Alain Destexhe, tidigare generalsekreterare för organisationen och tidigare belgisk senator, har offentligt anklagat dem för att ta ställning mot Israel och agera som medlöpare till Hamas. I intervjuer, bland annat med Fox News, har han beskrivit hur anställda och samarbetspartners i Gaza spridit inlägg som hyllar attackerna den 7:e oktober.

Enligt Destexhes rapport ”Läkare Utan Gränser, en medhjälpare till Hamas?” har omkring hundra öppna konton kopplade till Läkare Utan Gränser-personal granskats. Ingen ska ha fördömt massakern eller gisslantagandet den 7:e oktober 2023. En betydande andel ska i stället ha uttryckt stöd för eller rättfärdigat våldet.

Rapporten pekar också på skillnader mellan organisationens kommunikation på arabiska jämfört med franska och engelska, där kontext om Hamas attacker enligt författaren ofta saknas.

Det offentligas ansvar

Platsen är avgörande.

Stockholms tunnelbana drivs av SL, som ägs av Region Stockholm. Det innebär att politiken ytterst bär ansvaret för vad som tillåts i detta rum. Frågan är enkel. Ska en regionägd aktör ta betalt för att upplåta yta åt budskap som sprider vinklade narrativ om judar, byggda på lösryckta citat och ensidig kommunikation.

Mitt svar är nej.

Detta är inte en fråga om åsiktsfrihet. Ingen har förbjudits att uttrycka något. Frågan gäller om det offentliga ska agera megafon. När regionägda ytor används för att sprida politiskt laddade budskap med dokumenterad partiskhet är det inte neutralitet. Det är ett val.

Här går gränsen

Det som sker i tunnelbanan är inte humanitärt upplysande. Det är emotionellt manipulerande. När en organisation med stark politisk slagsida tillåts använda gemensamma rum för att forma bilden av judar efter den 7:e oktober sker något allvarligt. Då har vi lämnat informationens mark och klivit rakt in i propagandans.

Ett öppet samhälle kräver mer än fria ytor. Det kräver omdöme. När offentliga institutioner slutar skilja mellan upplysning och agitation blir de själva en del av konflikten. Ett samhälle som inte klarar att dra den gränsen riskerar att normalisera det som historien redan lärt oss att frukta.