Fornäs: Riksdagen är fel plats om man kuggat halva gymnasiet
Den som inte klarar grundläggande gymnasiekurser ska inte stifta lagar för tio miljoner människor. Riksdagen behöver en nedre anständighetsgräns. Det skriver Samuel Fornäs i Bulletin.
Om man söker ett helt vanligt kontorsjobb med CV:t fullt av underkända gymnasiebetyg hamnar ansökan i papperskorgen. Försöker samma person i stället kryssa sig in till Sveriges högsta beslutande organ väntar tydligen en stol redo.
Sveriges riksdag är förmodligen den enda arbetsplatsen i landet där man kan kuggas i grundläggande samhällskunskap och samtidigt fatta beslut om samhället hela dagarna. Det är en kravlöshet som saknar motsvarighet på hela arbetsmarknaden.
Riksdagshuset kommer inte att tömmas på ledamöter bara för att man kräver godkänt i svenska och historia. Det handlar helt enkelt om att sätta en nedre anständighetsgräns – så att man åtminstone slipper skicka oväntade kryssraketer till konstitutionsutskottet.
Nej, det är inte ”klassförakt”
Det brukar genast komma invändningar om klassförakt så fort någon föreslår att politiker på högsta nivå inte borde ha tio IG-betyg. Men riksdagen röstar om en statsbudget på mer än tusen miljarder kronor. En ledamot som inte klarar av grundläggande gymnasiekurser kan inte förväntas hantera komplexa processer och förslag på ett trovärdigt sätt.
Att kalla ett betygskrav för klassförakt är i själva verket den största förolämpningen man kan yttra mot arbetarklassen. Det bygger nämligen på det föraktfulla antagandet att alla med underkända betyg tillhör just arbetarklassen, och att man därför måste sänka kraven till noll för att släppa fram dem. Arbetarklassen sköter sina jobb varje dag, så varför ska det daltas med riksdagsledamöter?
Procent eller procentenheter
Ponera att en folkkär kryssraket tar plats i plenisalen. Plötsligt ställs vederbörande inför votering för att fatta beslut om ett nytt, heltäckande straffrättsligt påföljdssystem eller snåriga finansregler om kapitalskatter. Det är komplexa lagtexter där enskilda syftningsfel och paragrafer får konsekvenser för miljoner medborgare. Att låta personer som kuggat grundläggande läsförståelse eller samhällskunskap mekaniskt trycka på knappen i sådana ödesfrågor är en direkt hånfull inställning till lagstiftningsarbetet.
Ingenting i dagens grundlag hindrar detta.
Partierna står givetvis fria att redan nu införa den revolutionerande principen att kandidater inte ska ha kuggat halva gymnasiet. Samtidigt behöver riksdagen tillsätta en grundlagsutredning som sätter en lägsta ribba för de förtroendevalda.
Sedan januari 2026 belönas varje ledamot med 81 400 kronor i månaden. Med en sådan ”direktörslön” är det inte mer än rimligt att vi ställer samma kunskapskrav på en lagstiftare som vi gör på en sommarjobbande frukostvärd.
