Forskare: Mediernas bevakning påverkade valet
Tio dagar efter riksdagsvalet har Mittuniversitetets forskningscentrum Demicom samlat ett hundratjugotal forskares första analyser av valrörelsen i rapporten Snabbtänkt. Redaktörerna beskriver texterna som tidiga reflektioner, inte färdiga forskningsresultat. Flera av bidragen riktar hård kritik mot nyhetsmediernas bevakning – och mot politikernas sätt att angripa journalistiken.
Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet, ger valbevakningen ett underkänt sammanfattande omdöme. Enligt honom ägnades för mycket utrymme åt det politiska spelet, opinionsmätningar och regeringsfrågan på bekostnad av sakpolitiken, samtidigt som medierna lät politiker komma undan med missvisande påståenden och rapporterade om opinionsförändringar som inte alltid var statistiskt säkerställda. Han pekar särskilt på Liberalernas sena upphämtning och menar att mediebevakningen påverkade valresultatet, även om den exakta effekten inte går att fastställa.
Andra forskare vänder blicken mot politikerna. Fredrik Stiernstedt, professor vid Södertörns högskola, beskriver 2026 som ”mediekritikens valrörelse” och lyfter flera exempel från högerhåll, från Sverigedemokraternas retorik till Carl-Oskar Bohlins kritik av SVT. Han framhåller samtidigt att politisk mediekritik varken är ny eller historiskt begränsad till höger, men menar att det blivit mindre kostsamt att angripa journalistiken när politiker kan nå väljarna direkt via sociala medier.
Forskarna Ulrika Hedman och Carina Tenor går längre och beskriver en ”antimedia-populism” där nivån på politikers angrepp mot journalister enligt dem ökat väsentligt, och då ”främst från höger på den politiska skalan”. De redovisar dock inga siffror över antalet angrepp eller någon fördelning mellan partier.
Könsgapet: kvinnor åt vänster, män åt höger
Ett av rapportens mest slående fynd rör något annat än medierna. Valforskarna vid Göteborgs universitet konstaterar att klyftan mellan hur män och kvinnor röstar nu är så stor att den i praktiken avgör maktbalansen. Hade endast kvinnorna röstat skulle Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet ha fått egen majoritet i riksdagen. Hade endast männens röster räknats skulle Tidöpartierna ha nått majoritet med god marginal.
Skillnaden är störst för Socialdemokraterna, som fick 33 procent bland kvinnor mot 23 procent bland män, och för Sverigedemokraterna, som fick 22 procent bland män mot 13 procent bland kvinnor. Mönstret är tydligast bland de unga: på en femgradig vänster-högerskala placerar sig unga män i snitt på 3,4 och unga kvinnor på 2,7. Sedan 2014 har unga män rört sig åt höger medan unga kvinnor legat stabilt strax till vänster. Enligt forskarna är könspolariseringen här för att stanna.
