I söndagens val i Frankrike stod Vänsteralliansen, Nya folkfronten (NFP), som den största vinnaren. Richard Sörman, Frankrikeexpert, politisk redaktör och ansvarig utgivare för Riks, analyserar den andra valomgången. – Vänstern har fått ut sina soffliggare för att rösta, säger han till Bulletin.
Richard Sörman har under en period bott i Frankrike och är även tidigare universitetslektor i franska.
En av de mest avgörande faktorerna bakom NFP framgång var valsystemet. Frankrike använder sig av ett majoritetsvalsystem där en person väljs från varje valkrets.
– Vänstern och mitten, alltså Macrons partier, har på många platser kommit överens om att de ska stödja den kandidat, vänster eller mitten, som har störst chans att vinna över Nationell samling. Dels har de mobiliserat sina egna väljare och det är tack vare Nationell samlings framgångar, säger Richard Sörman till Bulletin.
Han fortsätter:
– De har också fått många röster i många valkretsar av mittenväljare som hellre röstar på vänstern än på Nationell samling.
Richard Sörman påpekar också att vänsteralliansen har haft många bra kandidater, vilket gjort det naturligt för väljarna att rösta på alliansen för att hindra Nationell samling från att vinna.
Dessutom har Frankrike inte lika högt valdeltagande som Sverige, vilket kan ha bidragit till att NFP lyckades mobilisera sig inför andra valomgången.
– Frankrike har inte lika stort valdeltagande som Sverige, så de har fler “soffliggare” att ta av. Antagligen är det så att efter att Nationell samling gjorde väldigt bra ifrån sig i EU-valet och sedan i första omgången, har vänstern lyckats få ut sina soffliggare för att rösta, säger Sörman.
NFP är en sammanslutning av de största franska vänsterpolitiska partierna. Det dominerande partiet, Det okuvliga Frankrike, motsvarar ungefär Sveriges Vänsterparti. Några av alliansens åsikter inkluderar fortsatt invandring.
– Den dominerande kraften är partiet Det okuvliga Frankrike, vilket motsvarar vårt svenska vänsterparti. De förespråkar fortsatt invandring, höjda minimilöner och är emot att sänka pensionsåldern. Det är en traditionell vänsterpolitik helt enkelt, förklarar Sörman.
Sörman påpekar att skillnaden mellan den svenska vänstern och den franska är att den franska vänstern är mer demagogisk.
– De är mer demagogiska. De har en väldigt karismatisk partiledare som heter Jean-Luc Mélenchon. Svenska vänsterpartiet är något mer återhållsamma, säger han.
Sörman anser att när Nationell samling var nära makten i föregående omgång, började motståndarna att mobilisera sig.
– Man kan säga att de har stöd av en tredjedel av väljarna, och med det stödet blir man det största partiet. Det är ungefär som sossarna i Sverige. Nationell samling har aldrig varit så nära makten tidigare. Då blir det så att alla andra partier mobiliserar. Det är ungefär som om alla partier i Sverige, utom Kristdemokraterna, skulle gå ihop mot Sverigedemokraterna, säger han.
Han fortsätter:
– De [Nationell samling] är det största partiet, deras idéer vinner mer och mer, precis som Sverigedemokraterna påverkar sossarna i Sverige. Men just nu har de inte fler än drygt en tredjedel av väljarna. Då vinner man inte i det här systemet som finns nu. Rättare sagt så vinner man inte om alla andra röstar mot dem.
Sörman belyser att det nästan var som en folkomröstning om Nationell samling skulle få makten eller inte, men att det fortfarande finns tillräckligt många som inte vill ge partiet makten.
– Då hade de mobiliserat motståndarna och det är fortfarande tillräckligt många som absolut inte vill ge dem makten. Och därför vann de inte, säger han.
