Pepparkakor blir man snäll av, det vet vi alla sedan gammalt. Under årets julsäsong tycks både Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna ha ätit lite för många pepparkakor, att döma av det dumsnälla förslaget att avskaffa betyget F i skolan som partierna nu ställt sig bakom. Det är omöjligt att inte fråga sig om alla partier nu helt har gett upp om skolan.

Skolpolitik är, sett utifrån partipolitisk strategi, ett hopplöst område. Liberalerna förtvinade under sitt mer än ett årtionde långa period som Sveriges definitiva skolparti, från ett valresultat på över 13 procent i valet 2002 till att balansera på riksdagsspärren. Detta beror inte på att svenska väljare inte bryr sig om skolan, utan på att resultaten tar så lång tid.

En mandatperiod räcker inte för att göra någon synbar förändring i skolan. Om något parti skulle lösa alla skolans problem imorgon så skulle det ändå ta uppemot ett årtionde innan detta gav fullt utslag i PISA-mätningar och liknande, efter att en ny generation elever växt upp i den nya, problemfria skolan. Och under det årtiondet skulle de flesta väljare hunnit glömma vilket parti det var som med sitt skolpolitiska trollspö (eller magiska pekpinne?) en gång för länge sedan löste alla problem.

Att skolan är kommunal gör bara skolpolitiken ännu mer hopplös för riksdagspartierna. Väljare är generellt sett dåliga på att skilja på vad kommunen och staten gör. Även om skoldepartementet i Stockholm mot förmodan skulle göra allting bra så kan väljarna ändå tycka att skolpolitiken misslyckats för att deras lokala kommunpolitiker lagt ner en byskola eller nekat deras barn skolskjuts. Väljarna straffar då det parti som profilerat sig som ”skolpartiet” och lovat att fixa skolan, även om det partiet inte ens styr i deras kommun. Detta insåg så småningom även Liberalerna, som ju på senare år letat med ljus och lykta efter ett nytt område de kan ”paxa”.

Inget parti vill längre vara ”skolpartiet”, utan alla tycks nu vara överens om att skolan är ett område som mest ska stökas bort och vars problem gömmas undan. På något annat sätt är det svårt att tolka avskaffandet av betyget F, alltså underkänt.

De som vill avskaffa betyget F klagar på att många inte får gå vidare till gymnasiet för att de blivit underkända. Sverige har såklart ett problem med att teoretiska kunskaper väger oerhört tungt i betygsättningen, även i praktiska ämnen som slöjd och idrott där praktiska, händiga elever annars skulle kunnat glänsa.

En traditionell gymnasieutbildning passar i min mening inte alla, men om vi nu vill att alla ändå ska gå på gymnasiet fastän de saknar tillräckliga kunskaper, så kan vi helt enkelt avskaffa kravet på att bli godkänd för att få gå vidare till gymnasiet utan att för den delen avskaffa betyget underkänt.

Istället för F så vill partierna nu införa en tiogradig betygsskala. Jag har inga problem med en tiogradig skala, men varför kan en sådan skala inte innehålla flera underkända betyg? Om skalan är 1–10 så kan allting under 4 vara underkänt. Det lägsta betyget 1 kan förbehållas för elever som antingen fuskat eller inte gjort något som kan betygsättas, alltså om de lämnat in blanka papper när det är prov och skolkat från de flesta lektioner. Betyg 2 och 3 blir då ”Underkänt, men du gjorde ett hederligt försök”-betyg.

Även den elev som inte har en chans att bli godkänd och vet om det får då ett incitament att kämpa, dyka upp på lektionerna och ändå skriva proven, för att på så vis kunna få en tvåa eller trea för att bättra på betygsgenomsnittet. Och många av de som gör sitt bästa i hopp om att få en tvåa eller trea kommer, när allt är sagt och gjort, faktiskt att ha fixat ett godkänt betyg.

Att misslyckas är en del av livet, och de flesta av oss – inklusive jag själv – har någon gång fått ett underkänt betyg. Pratet om att underkända betyg leder till dåligt självförtroende och skadar elevernas mentala hälsa bortser ifrån att vi som vuxna, både i och utanför skolan, har ett ansvar att härda eleverna och lära dem hantera och konfrontera misslyckanden. Att istället spinna dumsnälla lögner om att alla är godkända lämnar många elever både akademiskt och mentalt oförberedda att senare i livet hantera motgångar.

Sverigedemokraterna är nu det enda av Tidöpartierna som inte tagit ställning i frågan om att avskaffa betyget F. Vi kan bara hoppas att SD går emot de andra partierna, och säger Ja till en tiogradig betygsskala, men Nej till att avskaffa underkänt. Vi behöver inte färre underkända betygssteg – utan fler.