Gustavsson: Liberalerna slåss om livbåtar och flytvästar
Liberalerna var länge ett migrationsvänligt parti, men nu lider de själva av en allvarlig migrationskris. Flyktingar från partikollapsen lämnar och söker sig till grönare jaktmarker. Detta skriver John Gustavsson.
I mätningarna närmar sig Liberalerna siffror som påminner om Ny demokratis valresultat 1994. Minst lika illa som siffrorna är avhoppen, som innebär att Liberalerna, även om de skulle fixa spärren, kommer ställa ett sargat lag under nästa mandatperiod. Positionen påminner inte helt lite om de många ishockeylag som plötsligt flyttats upp och ner i seriesystemet.
Under senare år har det blivit vanligt att lag går i konkurs och andra lag flyttas upp. Det kan ske långt in på sommaren, som när Kalmar fick plats i hockeyallsvenskan inför säsongen 2023/24. Laget som flyttas upp har då värvat med tanken att de ska spela i en lägre division, och måste plötsligt börja om. Det finns vid det laget få spelare kvar på marknaden, och det slutar inte sällan med mindre lyckade akutlösningar. De stjärnor som skulle spelat med laget om laget tagit sig upp i mars/april, har vid det laget redan skrivit kontrakt med andra lag.
Liberalernas ”stjärnor” kanske inte skriver kontrakt med andra lag, men de kommer inte att stå till förfogande under nästa mandatperiod. Fredrik Malm har avböjt att kandidera till omval, och det har nu också i dagarna Gulan Avci. Även förste vice gruppledare Louise Eklund låter bli att kandidera, och samtidigt väljer Torkild Strandberg att lämna partistyrelsen.
Av de 16 liberaler som valdes in i Riksdagen 2022 så kommer bara 6 att kandidera för omval.
Detta bådar illa för valrörelsen: Ledamöter som inte ställer upp, kommer inte heller att vara lika tongivande. Riksdagsledamöter har annars viktiga lokala funktioner med att organisera och driva arbetet i kommunerna där de kommer ifrån, ställa upp i debatter och locka folk till lokala event (och till valstugorna).
På ett sätt är det lätt att förstå dem: Valrörelser är fullkomligt brutala, och ännu värre för den som faktiskt har inflytande och måste stå till svars för både verkliga och inbillade oförrätter.
Samtidigt innebär detta också att Liberalerna, om man fixar spärren, inte kommer att ha särskilt många erfarna riksdagspolitiker som kan leda arbetet. Det troligaste scenariot där Liberalerna klarar sig kvar är ett scenario där vänstern av någon anledning kollapsar fullkomligt över de kommande åtta månaderna, och tillräckligt många sossar och centerpartister väljer att markera sitt missnöje genom en röst på Liberalerna. Det är ju ändå det parti inom Tidö som står dem närmast. Att Liberalerna ska klara sig kvar, samtidigt som Tidö förlorar valet, finns knappt på kartan.
Det betyder också att Liberalerna, ur sin hypotetiska riksdagsgrupp, ska skaka fram ministrar. Det kan bli krångligt, särskilt om någon eller några av de som idag är ministrar inte vill fortsätta. Även ett Liberalerna som överlever valet kommer vara ungefär lika sargat och brandskattat som Västerviks IK, som 2023 oväntat fick stanna kvar i Hockeyallsvenskan efter att Vita Hästen gått i konkurs (man åkte sedermera ut följande säsong). Gamla talanger kommer inte längre inneha riksdagsplatser, och andra kommer att ha gått vidare till andra karriärer.
I bästa fall kommer detta innebära förnyelse, en ny generation talanger som tar plats och växer in i roller som de erfarna lämnat tomma. Mer troligt innebär en ny mandatperiod i Riksdagen bara fyra års respit där oprövade, måttligt kvalificerade människor famlar sig fram i regeringsställning, för att sedan möta samma öde i valet därefter.
Liberalernas grundläggande problem handlar om existensberättigande. Tills partiet hittar och tydligt definierar ett sådant så kommer man att famla i mörkret.