Aktionen mot frivillig återvandring hotar att skada Socialdemokraterna rejält. Förmodligen är det inte en centralt regisserad kampanj, utan den har uppstått lokalt utan närmare eftertanke på vilka konsekvenser det kan få.
Under de senaste dagarna har en rad kommuner tackat nej till ett möte med regeringens nationella samordnare för återvandring. Det började med Jokkmokk, och nu har över 30 kommuner – samtliga med vänsterstyre – tillkännagett att de också vägrar samtal med samordnaren. För Socialdemokraterna är detta en rejäl blunder, som kan kosta partiet i både kommun- och riksdagsval.
Trots sin långa nedåtgående trend på riksplanet, så har Socialdemokraterna fortsatt att dominera kommunpolitiken i landet. Socialdemokraterna styr 140 av landets 290 kommuner, och i ytterligare 29 kommuner ingår man i styret (men innehar inte ordförandeposten).
Att Socialdemokratiska kommunpolitiker drar uppmärksamhet till sig genom att obstruera regeringens arbete med att öka återvandringen kan sannolikt leda till att lokala väljare, som tidigare röstat höger till riksdagen men vänster i kommunen, känner att det är dags för nytt folk i kommunhuset.
Det är också ett mycket märkligt val av stridsfråga: Vi pratar alltså om att en samordnare begärt ett möte, för att diskutera koordinering av frivillig återvandring. När man läser Jokkmokk, Malmö och andra kommuners svar, skulle man kunna tro att regeringen begärt dem skicka över en lista på namn och adresser till alla kommunens ”rasfrämlingar”.
Så är alltså inte fallet. Att vägra ett möte, eller för den delen hjälpa till med frivillig återvandring, framstår bara som barnsligt och rent ut sagt extremt. Återvandringspolitiken riktar sig mot invandrare som står långt ifrån det svenska samhället, människor som misslyckats med att integrera sig.
Att Socialdemokraterna, som bedyrar att man numera står för en stram invandringspolitik, nu plötsligt vill behålla alla invandrare oavsett vilka värderingar de har och oavsett hur länge de levt på bidrag, kommer för väljare att framstå som märkligt och motsägelsefullt.
Faktum är att Socialdemokraternas agerande kan ge regeringen en politisk utväg: Många som röstade på Tidöpartierna i förra valet är missnöjda med att återvandringen inte varit mer omfattande. Regeringen och SD kan nu när man nästa år ska möta väljarna lägga över skulden på socialdemokratiska kommunpampar: ”Vi hade skickat hem alla bidragsberoende invandrare för länge sedan, om det inte vore för dom där förbannade kommunpolitikerna”.
Nej, det vore såklart inte helt sant. Tidöpartierna har släpat benen efter sig. Hade man agerat snabbare och mer resolut, hade återvandringen varit högre (även om det bör tilläggas att den redan har ökat markant).
Socialdemokraterna riskerar genom kommunernas agerande att rikta rampljuset mot partiets roll inte bara i frågan om återvandring, utan också i flera andra misslyckanden som de flesta väljarna idag skyller på regeringen: Socialdemokratiska nämndemän delar ut låga straff och väljer att inte utvisa. Socialdemokratiska utbildningsförvaltningar anställer islamister till lärare, och avskedar lärare som försöker upprätthålla disciplin i klassrummen. Socialdemokratiska kommunpolitiker röstar konsekvent ner språkkrav inom hemtjänst och äldreomsorg, vilket leder till att äldre vanvårdas av människor som inte förstår dem.
Jag vet inte om bojkotten av återvandringssamordnaren samordnats från Sveavägen 68. Ärligt talat tror jag inte det, eftersom Socialdemokraterna in i det längsta velat slippa debatt om migrationsfrågan. Kommunpolitikernas upptåg uppskattas knappast centralt, men gjort är gjort, och skillnaden i syn på invandring mellan blocken blir – tyvärr för Socialdemokraterna – återigen märkbar.
