Markus Allard och Örebropartiet siktar mot Riksdagen. Många är de som uppskattat Allard för hans vältalighet och förmåga att ta bladet från munnen och kritisera båda sidor. Som debattör är han milsvida över andra lokalpolitiker i Örebro. Problemet? Markus Allard är ingen bra politiker.

Ingenstans är detta tydligare än i Örebropartiets budgetmotion. Partiet stoltserar med besparingar på över en halv miljard, och samtidigt öser man rena godisregnet över väljarna: Gratis parkering, gratis kollektivtrafik, gratis tandvård, förskola i 30 timmar även åt barn till föräldralediga, också lite sänkta taxor på det. Och såklart en krona sänkt kommunalskatt på det.

Hur går det ihop? Jo, Örebropartiet vill sälja mängder av kommunala tillgångar. Inget fel på det – Örebro äger en massa onödiga saker – men en försäljning ger ju en engångsintäkt.

ÖP har kort sagt budgeterat för permanenta utgiftsökningar, och kompenserat med tillfälliga intäktsökningar från försäljning av kommunala verksamheter. Eller ska gratis parkering och allt det andra bara gälla i ett år, och sedan får alla börja betala igen året efter när pengarna från försäljningarna tagit slut?

Till råga på allt har ÖP röstat emot Sverigedemokraternas förslag om att halvera kommunens konsultkostnader, trots att detta vore en välbehövlig permanent besparing.

Markus Allard var i sin ungdom marxist. Även om han idag övergett ideologin, så är det tydligt att han behållit den marxistiska oförmågan att begripa sig på grundläggande ekonomi.

Det är dock inte bara i budgetarbetet som Allard och hans gäng slarvar. De flesta av oss ser bara politiker när de dyker upp i TV-rutan eller i tidningarnas rubriker. Bakom kulisserna pågår dock det verkliga arbetet, som inte minst består av otaliga möten med andra folkvalda.

Det arbetet är Allard överhuvudtaget inte intresserad av. På alla möten som inte protokollförs och/eller filmas, så är hans närvarograd katastrofal. Allard dyker upp när det finns en kamera, och chansen finns att få göra ett ”viralt” utspel. Grovjobbet får de andra partierna sköta. I nämnderna har ÖP för vana att rösta ”Nej” till allting, av ren princip, även rena formaliteter av typen ”Kan vi vidarebefordra denna rapport till myndigheten”.

Det är tråkigt. Alla möten är en chans att inte bara lägga fram förslag, utan framförallt också delta i diskussionen och föra dialog med de andra partierna, vilket är ett sätt att så frön till framtida samarbeten. SD arbetade i åratal idogt i Riksdagens utskott, och byggde där de relationer som la grunden för Tidösamarbetet.

Istället beter sig Allard ofta direkt ohyfsat mot andra politiker, och har till och med enligt uppgifter spelat in konversationer och möten med andra politiker utan deras vetskap, och filmat andra partiers interna överläggningar (antagligen i hopp om att fånga något som, klippt ur sitt sammanhang, skulle kunna bli ”viralt”).

Inget parti får egen majoritet i Sverige, och därför bygger inflytande på brobyggande. Likt en marxistisk revolutionär så är Allard tyvärr inte intresserad av sånt.

Särskilt fientligt beter sig Markus Allard mot Sverigedemokraterna i Örebro. När Örebropartiet först kom in i Kommunfullmäktige 2018, så såg SD till att ÖP fick en plats i kommunstyrelsen (som ersättare) trots att ÖP egentligen inte hade tillräckligt många mandat för det. Jag jobbade åt SD i Örebro på den tiden och minns att partiföreningen i det längsta ville se ÖP som en allierad, därav denna olivkvist.

Tyvärr tackade ÖP för den med sju år av (juridiskt tveksam) hatpropaganda så onyanserad att inte ens Dagens ETC skulle publicera den.

Markus Allard är en duktig talare och debattör, och han är genuint underhållande. Det är dock vad han är: En underhållare. Inte en politiker. Skulle Allard få en vågmästarroll i Riksdagen så skulle kaos uppstå. Låt oss inte lägga landets öde i händerna på en influencer.