Under förra årets EU-valskampanj var ”trollfabriken” ordet på allas läppar. Sverigedemokraternas försök att styra narrativet på sociala medier på ett sätt som svartmålade politiska motståndare begravde partiets valkampanj.

Uppenbarligen är det dock inte bara SD som besitter en trollfabrik, och sedan Northvolts konkurs under gårdagen har Socialdemokraternas trollfabrik på Sveavägen 68 dragit igång i högvarv.

Ett kort tag efter konkursen var det ganska tyst från Socialdemokraterna. Magdalena Andersson ställde in sin pressträff, antagligen eftersom hon befarade att tvingas svara på frågor om Socialdemokraternas stöd av Northvolt (trots att pressträffen skulle handlat om försvarspolitik).

Det tog dock inte länge innan partiet hade sin linje klar: Tre ledande socialdemokratiska företrädare tweetade ut samma sak ordagrant. ”Ulf Kristersson har länge varit engagerad i Northvolt. Nu behöver han också engagera sig i de drabbade av konkursen. Vad är hans plan för att hantera situationen och stötta de anställda?”.

Det var alltså inte retweets, utan alla tweetade ut samma text som om de själva kommit på den. Hur hände det?

Det är lätt att förstå om man jobbat inom politiken. Socialdemokraternas högkvarter lär ha kontaktat flera företrädare och bett dem att, med egna ord, skriva ”något i stil med detta” följt av tweeten ni läste ovan.

De tre företrädarna – Teresa Carvalho, Helene Björklund och Emma Fastesson Lindgren – var dock för lata för att skriva om presskontorets förslag, och kopierade det rakt av. Därför tweetade alla tre samma sak, och avslöjade därmed att budskapet var en marschorder från Sveavägen 68: Det var så här Northvolts haveri skulle framställas i socialdemokratiska kanaler.

Socialdemokraterna har tydligt bestämt sig för att använda sig av en ”flood the zone” strategi, där Ulf Kristersson ska begravas med frågor om hans tidigare hyllningar av Northvolt och om dess tidigare anställdas väl och ve.

På så vis hamnar regeringen på defensiven, och fokus flyttas från att Socialdemokraterna var de som från början blåste upp den ”gröna bubbla” som nu tydligt börjat spricka.

Vi är många som önskar att Ulf Kristersson varit mer återhållsam och skeptisk mot Northvolt, men när han tog över så hade Northvolt, efter idogt stöd från hans föregångare, redan anställt tusentals människor och gav sken av att vara Europas bästa chans att konkurrera i batteriproduktion med inte minst Kina.

Att som statsminister tona ner Northvolts potential hade blivit politiskt kostsamt. Det var ändå Stefan Löfven som, under sin avskedsturné som statsminister, valde att besöka Northvolt (som då fortfarande inte producerat ett enda batteri) och prata om hur Northvolts framgång visade att Skellefteå var framtiden.

Idag framstår det uttalandet som en mörk profetia: Den tragedi som nu drabbat Skellefteå kan mycket väl vara framtiden för många andra kommuner i takt med att upphaussade gröna, politiskt understödda industrier imploderar. Vad händer exempelvis om SSABs mångmiljardsatsning på fossilfritt stål fortsätter att floppa?

Socialdemokraternas ”trollfabrik” kräver alltså nu svar av Kristersson om vad som ska hända med Northvolts anställda, varav många har flyttat till Skellefteå enkom för att jobba för Northvolt. Politiskt är detta smart: Vad Kristersson än lovar för stödåtgärder, så kan Socialdemokraterna hävda att det är otillräckligt och att de minsann gjort dubbelt så mycket om de regerat. Det är ju som bekant lätt att lova saker när man sitter i opposition.

Det är viktigt att regeringen inte går i fällan att hamna i något sorts ”budgivningskrig” om vem som kan göra mest för Skellefteå.

Istället bör regeringen hamra in att Northvolt var ett rödgrönt haveri som kunde växa för snabbt för att vara hållbart, eftersom de hade den rödgröna regeringens uttryckliga välsignelse och stöd. Magdalena Andersson och hennes trollarmé kan inte tillåtas skriva om historien.