I Sverige betalar vi moms på det mesta. Vanligtvis 25 procent, på livsmedel 12 (snart 6) procent, och på kultur 6 procent. Några saker är dock momsfria, och där hör viktigast av allt bostadshyror. Skatteverkets beslut om att parkeringsplatser som tillhör dessa bostäder inte längre ska vara momsbefriade förtjänar ett mycket tuffare svar från Kristerssons regering, som tyvärr fallit tillbaka i gamla hjulspår.

Finansminister Elisabeth Svantesson var nyligen ute på Twitter och tillkännagav att hon ville, citat, ”tillsätta en utredning som ska titta på frågan och föreslå lösningar på problemet”.

Vad finns det ens att utreda? Du är finansminister. Skatteverket rapporterar till dig. Du och din chef Ulf Kristersson kan, på några timmar, dra upp ett myndighetsdirektiv som ändrar regeln och säkerställer att parkeringsplatser fortsatt förblir momsbefriade.

Istället för att agera så nöjer sig Svantesson med att bedyra att detta minsann är Skatteverkets fel. Regeringen har inte ändrat reglerna för momsbeskattning, utan Skatteverket har på helt eget bevåg plötsligt bestämt sig för att omtolka de regler som gällt i decennier.

Med detta tycks Svantesson vänta sig att väljarna ska nöja sig: ”Det är inte vårt fel, det är byråkraternas… Nej, vi tänker inte beordra byråkraterna att ändra sig, varför frågar du?”

Det är för övrigt märkligt att diskussionen blossat upp först nu. Redan den 30 september meddelade Skatteverket att de avsåg att momsbelägga parkeringsplatser som hyrs ut till hyresgäster och bostadsrättsinnehavare. Svantesson, återigen som ansvarig minister, har redan haft sex veckor på sig att låta Regeringskansliet snabbutreda frågan och ge medarbetarna i uppdrag att skriva ihop ett lämpligt myndighetsdirektiv.

Svantesson är inte den enda som skyller ifrån sig. Många är de moderater som nu på sociala medier gör allt för att hamra hem budskapet att detta är tjänstemännens fel. Det är en dålig strategi: Högerväljare har frustrerat sett på hur den moderatledda regeringen förhalat alla förändringar genom att rätta sig efter myndighetssverige och dess evighetslånga utredningar och remisstider.

Det Moderaterna har åstadkommit, som alla till höger ändå ger dem kredd för, är att ha sänkt skatten. Att man låter sig hunsas av socialdemokratiskt tillsatta tjänstemän så till den milda grad att man tillåter en skattehöjning är ett ryggradslöst beteende som återigen demonstrerar att regeringen har mindre metaforisk stake än en kör sopransångare.

Inte ens Fredrik Reinfeldt, som annars var besatt av att blidka klägget, tillät improviserade skattehöjningar.

Under senare tid har det ändå funnits tecken på att regeringen förstått att medie- och myndighetsdrev inte är något att bry sig om. Man har drivit igenom en sänkning av straffmyndighetsåldern, trots upprop från aktivister inom åklagarkåren. Och Ulf Kristersson stod pall och vägrade be om ursäkt för att hans dotter bjudit in några vänner till en sammankomst på Harpsund. Gott så.

När regeringen nu återvänder till gamla synder och hukar sig för myndighetstraditionen att förhala alla direktiv genom utredningar – även när direktiven bara innebär ”Gör inga förändringar, fortsätt beskatta moms på samma sätt ni alltid gjort” – så blir besvikelsen därför så mycket större.

Med mindre än ett år kvar till valet har regeringen inte råd med räddhågsenhet inför myndighetsaktivister som inget hellre vill än att se Magdalena Andersson återta statsministerposten. Om Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson inte förstår detta, så bör de överlåta sina jobb till några som gör det.