Att sänka straffmyndighetsåldern till 14 år är otillräckligt när gängen rekryterar 10-12-åringar. Sverige bör följa Storbritanniens exempel och agera kraftfullt innan vi får vårt eget James Bulger-fall.
Regeringen presenterade nyligen en utredning om straffmyndighetsåldern. I utredningen föreslås straffmyndighetsåldern sänkas från nuvarande 15 till 14 år för grova brott, och förändringen ska gälla under en femårsperiod. Detta är för lite och för sent, och framstår i ljuset av de senaste dagarnas bombvåg i Stockholm nästan som ett hån. Regeringen bör ignorera utredaren och ta i med hårdhandskarna.
Det är ärligt talat svårt att följa utredaren Gunnel Lindbergs resonemang. Fjortonåringar ska kunna åtalas som vuxna, men bara om det brott de begått ger minst fyra års fängelse. De flesta ungdomar som dras in i brottslighet begår ju oftast mindre förseelser innan de mördar någon.
Vore det inte därför rimligare att, i likhet med den strategi man framgångsrikt använt i exempelvis New York, satsa på att bestraffa det första mindre brottet hårt, hellre än att vänta tills barnet begått ett brott med flera års fängelse på straffskalan? Och om en fjortonåring kan anses vara mogen nog att hållas ansvarig för ett mord, varför inte för ringa misshandel?
Att mycket försiktigt sänka straffåldern till 14 känns också som en förändring som är förlegad innan den ens träder i kraft. En sänkning med ett år hade möjligen varit rimlig cirka år 2007, men idag rekryterar gängen redan barn mellan 10 och 12.
Att sänkningen sedan bara ska gälla under en femårsperiod tyder också på att utredaren inte förstår att den otrygghet vi lever med idag inte är något tillfälligt undantagstillstånd utan det nya normala, ett resultat av en generation av missriktad, godhetssignalerande politik.
Barn rekryteras för att barn, till skillnad från vuxna gängmedlemmar, inte straffas. Sveriges höga straffmyndighetsålder gör barn attraktiva för den organiserade brottsligheten. Att locka barn in på en brottslig bana är så mycket lättare för rekryterare, när de ärligt kan säga att ”Du riskerar ju ändå inget riktigt straff”.
Däremot bör regeringen snegla västerut, inte till USA utan till Storbritannien, där straffmyndighetsåldern är 10 år. Den låga straffmyndighetsåldern tillät brittiska myndigheter att åtala och låsa in Jon Venables och Robert Thompson, två tioåringar som år 1993 kidnappade en tvååring vid namn James Bulger som de sedan bestialiskt torterade i flera timmar innan de slutligen mördade honom.
Att Sverige redan nu har grovt kriminella under 14 borde räcka som belägg för regeringen att gå längre än utredningen föreslår.
Vi borde inte behöva invänta vårt eget James Bulger-fall innan vi ger rättsstaten befogenhet att skydda samhället från unga kriminella.
