Gustavsson: Statsminister Åkesson?
Efter tjugo år som partiledare och femton år i riksdagen fick Jimmie Åkesson nyligen ett glatt besked – han är äntligen partiledaren med störst förtroende. Är det dags att sikta på toppjobbet? Nej, svarar John Gustavsson.
I den senaste mätningen från Demoskop har Jimmie Åkesson numera högre förtroende än Magdalena Andersson. Skillnaden är inom felmarginalen, men utvecklingen är häpnadsväckande: För bara ett halvår sedan skilde det 10 procentenheter, till Anderssons fördel. För Ulf Kristersson återstår nu att ta ett allvarligt samtal med Liberalerna för att säkerställa att inte Åkesson lanserar sig som statsministerkandidat.
Opinionsmätningar bör alltid tas med en nypa salt, men trenden är omistlig, och öppnar upp för ett intressant politiskt spel.
Enligt min mening bör Kristersson i enrum förklara för Simona Mohamsson att Åkesson när som helst kan komma att gå ut med att han gör anspråk på statsministerposten vid en valseger i höst. Hittills har han, när han fått frågan, svarat undvikande. För att förhindra detta så måste man erbjuda SD något i utbyte. Det finns egentligen bara ett alternativ: Ministerposter.
Erbjudandet skulle vara som följer: Liberalerna går med på att acceptera att SD sitter i regeringen efter nästa val. I utbyte mot detta så går Jimmie Åkesson med på att inte göra anspråk på statsministerposten, uttryckligen ställa sig bakom Ulf Kristersson som partiets statsministerkandidat, och inte delta i några debattdueller med Magdalena Andersson under valkampanjen i höst (eftersom 1-vs-1 duellerna ju traditionellt endast är mellan statsministerkandidaterna).
Skulle Jimmie Åkesson gå med på det? Det vet egentligen bara han själv, men jag misstänker det. Tidö ligger under i opinionen, och splittringen inom blocket om SD är en bidragande faktor. Skulle Åkesson i det här läget skapa turbulens och osäkerhet kring vem som är statsministerkandidat, så är risken uppenbar att splittringen och oredan skulle skrämma bort ännu fler väljare. Vad hjälper det att vara statsministerkandidat, om ens koalition ändå är chanslös?
Kristersson kan förklara för Mohamsson att Tidö, under nuvarande omständigheter, har små utsikter att vinna. På grund av Liberalerna så kan man inte använda vänsterblockets splittring som argument för att inte rösta på dem. Åkesson har inget att förlora på att försöka bli statsminister, om han ändå inte har någon chans att ens bli minister, eftersom Tidö kommer förlora ändå (och eftersom Liberalerna inte skulle tillåta det).
Om Liberalerna däremot kan släppa sina röda linjer mot SD, och på så vis få SD att acceptera Kristersson som statsministerkandidat i valet i höst trots att SD både är större och har en partiledare med högre förtroendesiffror, så lever ändå hoppet. 2030 är långt bort: Vinner Kristersson en mandatperiod till som statsminister, så finns chansen att Moderaterna i valet 2030 kan återerövra platsen som största högerparti, och då neka SD statsministerposten även efter det valet. På fyra år kan ju allting hända.
Som en bonus bör Kristersson erbjuda sig att uttryckligen vädja till de väljare som röstade Liberalt i valet 2022 att göra det denna gång. Flera av de väljare som röstade L i valet 2022 tänker ju enligt mätningarna rösta på Moderaterna till hösten. Om Kristersson uttryckligen skulle be just de väljarna att stödrösta på sitt gamla parti, så skulle det dramatiskt öka Liberalernas chanser att hålla sig kvar. Det förutsätter dock att Mohamsson först kallar till extrastämma och där övertygar partiet att acceptera att SD sitter med i nästa regering.
SE ÄVEN: Aftonbladet/Demoskop: Åkesson går om Andersson i förtroende
Tack vare den här mätningen blev helgen genast lite roligare för sverigedemokrater. För Ulf Kristersson lär den mest gå åt till att planera in krismöten – och för hans egen skull bör ett av dem vara med Simona Mohamsson.