Pandemin ledde till kraftigt förlängda vårdköer, men trots att pandemin varit över så är vårdköerna nästan oförändrade, och i vissa fall längre än de var våren 2022. Problemet är att vårdpersonalen är översvämmad av pappersarbete, skriver John Gustavsson.
Utan att veta någonting om vad som kommer att hända de kommande två åren som återstår av Tidöpartiernas mandatperiod, så kan jag redan nu säga att ett ämne kommer att vara hett under valrörelsen 2026:
Köande.
I Sverige är köande nästintill en nationalsport, och oftast är köerna harmlösa. Det finns dock två viktiga undantag:
Bostadsköer, och vårdköer.
Att människor dör i vårdköer är ett återkommande tema i politiken. Säg det val då inte egentligen alla partier lovat att ”satsa mer” på vården och kapa vårdköerna. Liknande språk kommer garanterat att dyka upp om två år, så varför händer så lite?
Svaret är att vårdpersonal, i synnerhet läkare, tar lång tid att utbilda: Från att en läkare påbörjar utbildningen till att han eller hon blir klar tar cirka sex år. Även om vi kunde dubbla antalet platser på Sveriges läkarskolor imorgon, så skulle det ta sex år innan vi började märka någon skillnad på sjukhusen.
Och missförstå mig inte: Det vore en utmärkt idé att dubbla antalet platser på läkarlinjen. På kort sikt så finns det dock bara ett sätt att kraftigt minska vårdköerna, och det är genom att minska pappersarbetet.
En svensk läkare lägger ungefär hälften av sin arbetstid på administration (”pappersarbete”). Detta har såklart genomslag på kvalitén för vården och på antalet patienter som läkarna hinner träffa, en ”gren” där Sverige ligger betydligt efter jämförbara länder. I Sverige har vi cirka 50 000 läkare, och ungefär 2200 får sin legitimation varje år.
Ingen tror att det administrativa arbetet ska gå att helt avskaffa, men låt oss säga att vi kunde skära ner på pappersexercisen från 50 procent till 40 procent av arbetstiden, och därmed ge Sveriges 50 000 läkare ytterligare 10 procent arbetstid som de kan lägga på patienter. Detta skulle innebära motsvarande 5000 nya läkare.
Kostnaderna, till skillnad från kostnaderna av att faktiskt utbilda och anställa 5000 nya läkare, vore minimala. Och medan det tar över ett halvt årtionde att utbilda en läkare, så kan en minskning av pappersarbetet utföras relativt snabbt. Ganska snabbt skulle alla möjliga vårdköer börja betas av.
Om det är så enkelt, varför har ingen gjort det? Först och främst är ineffektiviteten inom sjukvården inte begränsad till läkarnas arbete, utan gäller även det politiska styret. Regionerna, som på pappret styr vården, styrs huvudsakligen av fritidspolitiker som nästan uteslutande saknar både relevant utbildning och insikt i vårdarbetet.
Ovanpå dem finns en statsapparat som inte kan, eller åtminstone helst inte vill, lägga sig i ”detaljer” som hur många blanketter läkare måste fylla i och vem som ansvarar för att läkare inte ska spendera hela arbetsdagar med att tjafsa med Försäkringskassan (en betydande källa till pappersexercis!). Slutligen finns diverse vårdadministratörer, chefer på sjukhus, och konsulter. Inga av dessa har några incitament till att minska pappersarbetet – snarare tvärtom.
Vad krävs då? Till att börja med måste regeringen tillsätta en utredning – ja, jag vet, det låter som en sådan där klassisk utredning om hur vi kan minska antalet utredningar, men ändå. Detta skulle vara en oberoende utredning vars enda syfte skulle vara att identifiera onödig pappersexercis och föreslå effektivisering av nödvändig pappersexercis, exempelvis genom att använda AI, och dess resultat skulle sedan enkelt kunna implementeras i hela sjukvården via regeringsdirektiv.
Om regeringen vill minska vårdköerna innan nästa val, så bör man genast sätta igång.
