Gympaskor till synagogan – så lever judar i Malmö efter 7 oktober
Barnen ska vara finklädda i synagogan. I stället får de gympaskor, så att de kan springa om något händer. Tre år efter Hamas terrorattack berättar en judisk mamma i Malmö för Sydsvenskan om ett liv där hon inte längre vågar visa vem hon är.
Den 7 oktober 2023 attackerade Hamas och andra beväpnade grupper Israel. Omkring 1 200 människor dödades och 251 togs som gisslan till Gaza. Israel svarade med omfattande militära angrepp mot Gaza.
Kriget har satt spår långt från Mellanöstern. Sara, som egentligen heter något annat, är uppvuxen i Malmö. Hon har tidigare kunnat vara öppen med att hon är jude. I dag vågar hon inte ställa upp med namn eller visa ansiktet i tidningen, av oro för sina barns säkerhet.
Hon berättar för Sydsvenskan att hon ofta får frågor om vad hon tycker om Israel och kriget.
– Jag är inte israel, jag har inte röstat i israeliska valet. Jag är svensk och jude. Det har ingen betydelse vad jag tycker i en utrikesfråga. Vad jag än tycker, ska det inte påverka min trygghet här i Malmö, säger hon till Sydsvenskan.
Fredrik Sieradzki, talesperson för Judiska församlingen i Malmö, bekräftar hennes bild.
– Det finns ett före och ett efter 7 oktober, säger Sieradzki till Sydsvenskan.
Många har slutat bära judiska symboler, berättar han. Den som tidigare bar kippa kan i dag ha en keps i stället, en form av självcensur. Judar i Malmö ska inte behöva ta ansvar för det som händer i Mellanöstern, menar Sieradzki.
Även i skolan märks förändringen. Enligt Sara sade en elev till hennes barn att Israel inte finns, utan att läraren rättade eleven. En annan gång, när hon och hennes sjuåriga dotter i skolans korridor pratade om presenter till den judiska högtiden chanukka, bad dottern henne att inte säga det högt.
Varje söndag sedan attacken har propalestinska demonstranter gått genom centrala Malmö. Sydsvenskan har tidigare rapporterat om att det vid demonstrationerna förekommit hat mot juder och hyllningar av Hamas terrorattack. Sara tycker att demonstrationerna är skrämmande.
Men det värsta är enligt henne inte hoten, utan tystnaden från samhället.
– Majoritetens tystnad, att inte stå upp för mig som malmöit, som judisk malmöit eller Malmöjude eller vad vi nu ska kalla mig. Den tystnaden är skrämmande, säger Sara till Sydsvenskan.
Utanför synagogan och vid barnens aktiviteter står beväpnad polis. Från de styrande politikerna i Malmö har det varit helt tyst, enligt henne.