”Han kommer att döda oss om det behövs”

Agronomen Shoshan Haran bodde i kibbutzen Be’eri nära gränsen mot Gaza när Hamas anföll Israel den 7 oktober 2023. Hennes man Avshal mördades i deras hem. Hon fördes själv till Gaza tillsammans med sin dotter Adi, sina två barnbarn som då var åtta och tre år gamla, samt sin svägerska och svägerskans dotter. Även svärsonen Tal Shoham fördes bort.

Hennes bok Fånge med ett uppdrag har nu getts ut på svenska. I samband med det besökte hon Stockholm och berättade om fångenskapen vid en pressträff onsdagen den 4 november. Bulletin har också intervjuat henne.

Enligt Shoshan Haran sköt terroristerna genom skyddsrummets ståldörr och bröt sedan upp fönstret med en bulldozer. På vägen till Gaza såg familjen grannar som låg skjutna på marken. Hon menar att bortförandet av kvinnor och barn var förberett.

– Det var ingen slump att det hände. Det var planerat, och de var tydliga med det, sa hon under pressträffen.

Lekte kurragömma med barnen

I Gaza hölls familjen i lägenheter där Hamasmedlemmar bodde med sina familjer. Längst tid, 43 dagar, satt de hos en läkare som enligt henne också var aktiv i Hamas. Läkarens son anslöt till vakterna. Enligt Haran talade han bra engelska och kunde leka kurragömma med det yngsta barnbarnet i timmar.

Efter ungefär tre veckor av samtal kritiserade hon honom för det som hade hänt i Be’eri. Han svarade att de var likadana, och att han hade gjort samma sak om han fått order om att åka dit. Haran förstod direkt vad svaret innebar.

– Den bredare innebörden av det han sa är att han kommer att döda oss om det behövs, säger hon till Bulletin.

Hon förklarar att det kunde ske om hans befälhavare beordrade det eller om den israeliska armén försökte befria familjen. Orden gick inte ihop med hur vakten betedde sig mot dem.

– Det var en motsägelse till det trevliga sätt som våra samtal fördes på och till att han lekte med barnen, mina barnbarn. Så just då begravde jag det någonstans i hjärnan. Jag sa till mig själv att jag inte kan hantera det här. Det är för grymt, jag skulle inte kunna leva med den dissonansen, säger Haran.

Enligt henne gav vakten också rådet att familjen skulle flytta till Tyskland eller Florida om de återvände. Hamas hade den här gången bara skickat tio procent av sina styrkor, sa han, och nästa gång skulle de komma med full kraft. Efter 50 dagar släpptes Haran tillsammans med dottern och barnbarnen.

Svärsonen satt kvar i 505 dagar

Tal Shoham blev kvar i Gaza i 505 dagar och släpptes i februari 2025. Haran beskriver tiden som mycket svår. Familjen visste vad det innebar att hållas av beväpnade terrorister, men inte hur grymt Tal och den övriga gisslan behandlades.

– Varje gång jag duschade efter frigivningen tänkte jag på Tal, som inte kunde duscha [...] Det var som en ständig börda, säger hon.

I boken frågar hon var armén fanns när familjen behövde dess skydd. Nu vill hon att händelserna utreds.

– De borde tillsätta en objektiv undersökningskommission som verkligen analyserar vad som ledde till det här extrema misslyckandet för en av världens bästa arméer, säger Haran.

Enligt henne motsatte sig regeringen under Benjamin Netanyahu en sådan kommission, eftersom den visste att ansvaret skulle hamna hos premiärministern. Själv tror hon inte att det handlade om en konspiration.

– Det var en felbedömning av fienden å ena sidan, och å andra sidan förlitade man sig, enligt min ödmjuka åsikt, för mycket på högteknologiska sensorer och övervakning och inte på vad jag anser borde vara en riktig armé som bevakar gränsen, säger hon.

Stöder Sveriges stopp för UNRWA

Sverige stoppade 2024 sitt stöd till FN:s organ för palestinska flyktingar, UNRWA. Haran stöder beslutet.

– Först och främst stöder jag beslutet, eftersom ganska många av UNRWA:s anställda deltog i massakern den 7 oktober. Men UNRWA arbetade inte heller för det palestinska folkets bästa, säger hon.

Enligt Haran var läromedlen i UNRWA:s skolor fulla av antisemitism. Hon menar att EU har fortsatt att finansiera skolsystemet i Gaza trots att unionen själv har kritiserat innehållet i rapporter.

– Om man säger att något är helt fel men fortsätter att finansiera det, då har man ingen verkan, säger hon.

Under besöket träffade hon även svenska judar. Hon uppmanar dem att tala ut och söka allierade, och påminner om att judarna under Förintelsen saknade ett eget land som kunde skydda dem.

– Jag skulle säga först och främst att inte vara rädd. När man visar att man är rädd utnyttjar folk det. Man når motsatt resultat, säger Haran.