Här är de svensk-iranska ministerbesöken

Utrikesminister Anna Lindh besöker Iran 2002

I april 2002 besökte dåvarande utrikesminister Anna Lindh (S) Iran, vilket var det första besöket av en svensk utrikesminister i landet sedan den islamistiska revolutionen 1979.

Liksom handelsminister Ann Linde under det uppmärksammade besöket femton år senare lydde Lindh Irans islamistiska lagar och bar en slöja som täckte håret under besöket.

Såväl slöjbärandet som själva besöket fick hård kritik i Sverige, främst från exil-iranier som Sussan Saberi på Kommittén för försvaret av iranska kvinnors rättigheter.

– Att åka dit öppet, och iklädd slöja, var att trampa ner kvinnokampen i Iran. Kvinnor har kämpat väldigt länge i Iran för att motstå den obligatoriska slöjan, sade hon till Sveriges Radio.

Den svenska regeringen menade emellertid att det var viktigt att stödja reformvänliga krafter i landet, dit den dåvarande presidenten Mohammad Khatami räknades.

Det resonemanget gav dock Saberi inte mycket för.

– Under Khatamis styre har 18 kvinnor stenats till döds. Är det det som är reform? Är det det som ni menar? Om samhället har förändrats är det tack vare folkets kamp, det har inte alls med regeringen att göra, sade hon.

Utrikesminister Anna Lindh (S) försvarar sitt besök i Iran i riksdagen 2002. Bild: Sveriges riksdag.

– Ska vi ha möjlighet att påverka andra länder, och då dem att arbeta för demokrati och respekt för mänskliga rättigheter så måste vi också tala med dem, menade dock Anna Lindh när frågan debatterades i riksdagen i oktober samma år.

– Det är också det budskap vi får från förespråkare för mänskliga rättigheter i Iran, hävdade hon vidare.

Rosita Runegrund (KD) ställde sig emellertid frågande till vad denna dialog mellan EU samt Sverige och Iran hade givit för resultat.

– Under fem år har det pågått en dialog, och det har inte framkommit något nämnvärt utanför Iran om vad den här dialogen egentligen har givit, sade hon bland annat.

Redan följande år fick Runegrund besked om saken, då den iranska regimen under sommaren slog ned en studentrevolt med sedvanlig brutalitet.

Utrikesminister Carl Bildt besöker Iran 2014

Sommaren 2009 var det dags för nästa folkliga resning i Iran, efter att den sittande, konservativa presidenten Mahmoud Ahmadinejad utropat sig själv till segrare i presidentvalet, medan oppositionskandidaterna hävdade valfusk.

I december 2010 lyckades den iranska regimen slutligen slå ned protesterna, efter att omkring 4 000 personer gripits. Enligt oppositionen dödades 72 personer under protesterna, medan regimen erkände 36 dödsfall.

Bara månader senare, i februari 2011, reste sig iranierna åter i en proteströrelse som varade fram till februari nästa år innan den kvästes, med okänt antal döda.

Det hindrade inte dåvarande utrikesminister Carl Bildt (M) från att bege sig på nästa svenska ministerbesök i Iran i februari 2014 för att möta bland andra president Hassan Rouhani och utrikesminister Mohammad Javad Zarif.

”Jag tror inte att situationen i Iran blir bättre av att vi inte talar med den iranska regimen eller inte åker dit” skrev Bildt på SVT Nyheter Opinion och fortsatte: ”Jag besöker Iran för att försöka förmå en fortsättning på det försiktiga öppnande av landet som vi har sett tecken på den senaste tiden.”

Det öppnande Bildt syftade på var framförallt valet av Hassan Rouhani till president i augusti 2013. Rouhani hade kampanjat på att förbättra ekonomin, relationerna med väst och situationen för landets minoriteter.

Han betraktades sålunda som en refomvänlig kraft i väst, och i november slöts ett preliminärt avtal mellan Iran och USA, Ryssland, Kina, Storbritannien, Frankrike och Tyskland, där Iran skulle stoppa delar av sitt kärnprogram.

Utrikesminister Carl Bildt och hans iranska motpart Javad Zarif i Teheran den 4 februari 2014. AP Photo/Vahid Salem

Bildt motiverade även sitt besök med den exil-iranska diasporan i Sverige. ”De är en viktig och uppskattad del av vårt samhälle, och gör värdefulla insatser på många områden. Det innebär starka band mellan länderna och det är viktigt att värna denna relation” skrev han om dem.

En grupp exil-iranier demonstrerade dock mot besöket utanför riksdagen, där Carl Bildt intervjuades av Sveriges Radio.

– Innan Carl Bildt reser till Iran borde man sätta upp villkor att regimen i Iran ska släppa alla politiska fångar, sluta med avrättningarna, men också terrorismen utomlands, sade aktivisten Mojtaba Gotbi till SR.

– Anna Lindh var där 2002, och då tror jag att läget för de mänskliga rättigheterna var ännu värre. Jag vet inte om det har blivit bättre bara för att ingen har varit där sedan dess, sade Bildt.

Irans utrikesminister Mohammad Javad Zarif besöker Sverige 2016

Den 16 januari 2016 meddelade USA och EU att sanktionerna mot Iran skulle hävas, då det internationella atomenergiorganet IAEA menade att landet avbrutit anrikningen av uran.

I juni samma år kom Irans utrikesminister Mohammad Javad Zarif på ett besök i Sverige, där han träffade bland andra statsminister Stefan Löfven, utrikesminister Margot Wallström och civilminster Ardalan Shekarabi.

– Vi hoppas på långsiktiga snarare än kortsiktiga relationer, sade Zarif på en gemensam presskonferens efter mötet med Wallström enligt SVT Nyheter.

– Banden mellan våra två länder är långvariga och djupa, inte minst eftersom det finns mer än 100 000 människor i Sverige med rötter i Iran, sade Wallström

Statsminister Stefan Löfven (S) och tar emot Irans utrikesminster Mohammad Javad Zarif i Rosenbad. Foto: Fredrik Sandberg / TT

En av dessa var den av Karolinska Institutet anställde forskaren Ahmadreza Djalali, som bara månader innan Zarifs besök hade gripits under ett besök i Iran som misstänkt för spioneri.

Zarifs gripande var vid tidpunkten för mötet inte allmänt känt och togs inte upp av medier under pressträffen, där Wallström uppgav att hon haft ”en uppriktig och positiv diskussion” med Zarif om situationen för mänskliga rättigheter i Iran.

Zarif å sin sida anklagade Sverige för hyckleri i frågan.

– Det är inte en källa till stolthet för Sverige att man fört fram resolutioner (i FN) om mänskliga rättigheter mot Iran som stötts av länder som själva bryter mot mänskliga rättigheter, som Saudiarabien, sade han.

Zarif menade vidare att ”varje land kan göra förbättringar i mänskliga rättigheter.”

– Faktum är att vi är det enda land i regionen med val, vi valde precis vårt tionde parlament sedan revolutionen, fortsatte Zarif, vars regim inte erkänner regionens demokrati Israel.

Statsminister Stefan Löfven besöker Iran 2017

Det mest uppmärksammade – och kritiserade – Iranbesöket var den delegation som leddes av statsminister Stefan Löfven i februari 2017.

Det var det första svenska statsministerbesöket i Iran någonsin, men det som uppmärksammades och kritiserades mest var att handelsminister Ann Linde, liksom utrikesminister Anna Lindh femton år tidigare, bar slöja under besöket.

Linde bar slöja över håret på bilder när hon träffade såväl president Hassan Ruohani som landets vicepresident för kvinno och familjefrågor Shahindokht Molaverdi, vilker fick kritik från både vänster och höger i riksdagen.

– Slöjan är en symbol för kvinnoförtryck och i Iran är det inte bara sedvänja, utan lagstiftat kvinnoförtryck. Det är väldigt olyckligt att svenska ministrar uppträder på bild, som nu cirkulerar, med slöja, sade Liberalernas partiledare Jan Björklund, som även kallade slöjbärandet ”ett haveri mot det som kallas för en feministisk utrikespolitik”.

– Jag är upprörd och förbannad. Det borde ha varit så självklart i en feministisk regering, men i stället gör man precis som alla andra, sade riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh (V), som menade att Löfven ”skulle ha sagt att antingen beslöjar jag mig också eller så gör inga svenska kvinnor det under den här resan”.

– Det är deras lag, till skillnad mot i Saudiarabien där det inte är lag på att bära slöja. Jag ska åka till Saudiarabien i nästa månad och då kommer jag naturligtvis inte att bära slöja, sade Linde till TT.

Handelsminister Ann Linde and Irans vicepresident för kvinno- och familjefrågor Shahindokht Molaverdi undertecknar dokument i Teheran den 11 februari 2017. Bild: AP Photo/Ebrahim Noroozi

På en av slöj-bilderna undertecknade Linde och den kvinnliga politikern Shahindokht Molaverdi ett avtal om att främja samarbete mellan Sverige och Iran för att stärka kvinnors arbetskraftsdeltagande, entreprenörskap och deltagande i samhällslivet.

Avtalet var ett icke-bindande ramavtal om fortsatt dialog och samarbete, och under besöket undertecknades ytterligare fyra liknande avtal på olika områden medan flera svenska företag med representanter på resan slöt separata avtal med iranska motparter.

Ett av de mest omfattande var det kontrakt värt cirka 110 miljoner euro Scania undertecknade med den iranska fordonstillverkaren Oghab Afshan gällande leverans av 1 350 bussar för kollektivtrafik i fem iranska städer, samt samarbete kring produktion och underhåll.

Oghab Afshan, som är involverade med regimen genom en rad avtal, listas fortfarande som en internationell partner på Scanias hemsida. Även företag som Astra Zeneca, ABB, Ericsson, SEB och Tetra Pak var på plats, och ytterligare en rad affärsavtal ska enligt rapporteringen ha slutits.

Nyttan för de svenska företagen blev emellertid kortvarig då Trumpadministrationen redan följande år införde sanktioner mot företag som handlar med Iran i vissa sektorer. Sedan dess har det svenska handelsubtytet med Iran minskat drastiskt.

När det gällde mänskliga rättigheter hävdade Löfven att han tagit upp dem under besöket.

– Man kan göra det på olika sätt och man måste välja det bästa sättet för den personen, de personerna eller den saken. Det är det absolut viktigaste. Att vi tar upp det råder det ingen tvekan om, sade han enligt Expressen.

Utrikesminister Mohammad Javad Zarif besöker Sverige 2019

Ett halvår efter Löfvens Iran-besök dömdes den gripna KI-forskaren Ahmadreza Djalali till döden för spioneri. Djalali har själv uppgett att han tvärtom hade pressats av den iranska regimen att spionera på EU-länder år 2014 enligt Amnesty International.

I slutet av december 2017 utbröt nya protester i Iran, som pågick fram till början av januari 2018 då de slogs ned med 23 till 25 döda och nära 5 000 gripna. Protesterna följdes av en våg stejker, främst i landets basarer, som varade till sommaren 2019.

Den sommaren beslagtog iranska revolutionsgardet dessutom det svenskägda fartyget Stena Impero som ett led i en pågående konflikt med Storbritannien.

I augusti 2019 återkom Mohammad Javad Zarif till Sverige för att träffa utrikesminister Margot Wallström samt besöka riksdagen och Stockholms internationella fredsforskningsinstitut Sipri.

Vid det här laget var Zarif under personliga sanktioner från USA, och den svenska entusiasmen inför mötet var dämpad jämfört med tidigare.

Några glada foton togs inte, och UD meddelade kortfattat att Wallström stod värd för ”överläggningar kring bilaterala och regionala frågor, däribland Jemen och vikten av att bevara den kärntekniska överenskommelsen (JCPOA)”.

Mohammad Javad Zarif och Margot Wallström under den förstnämndas Sverigebesök 2016. Bild: Maja Suslin / TT

Besöket fick kritik av en grupp exil-iranska debattörer, som konstaterade att regimen bedriver terror mot den iranska diasporan i EU, och att den beslagtagit utländska oljetankers samt gripit en stor mängd demonstranter i de pågående protesterna.

”Allt detta ovan visar att Sveriges och EU:s eftergiftspolitik gentemot Iran inte har fungerat”, menade debattörerna, som själva skrev att de ”förkastar regeringens skadliga Iranpolitik.”

”Vi kräver en omedelbar ändring som främjar mänskliga fri- och rättigheter samt stöder demokratisk förändring i Iran genom folket och den organiserade oppositionskoalitionen, NCRI”, fortsatte de.