Den moderate riksdagsledamoten Stefan Olsson är ofta mycket läsvärd. I ett inlägg i sociala medier beskriver han hur processen för ledighet för riksdagsledamöter ser ut, och han spekulerar i att vänsterpartisten Lorena Delgado Varas inte kommer att ta en formell paus från sitt uppdrag. I stället tror Olsson att hon helt enkelt kommer att strunta i att sköta sitt uppdrag och ändå ta ut fullt arvode.

Det handlar inte bara om pengar – det är också en fråga som påverkar riksdagens arbete. Om Delgado Varas stannar hemma och latar sig går det inte att tillsätta en ersättare för henne i riksdagen. Då står både hennes parti och hennes utskott utan en ledamot. Det går rent tekniskt att kvitta ut henne i voteringar, men frågan är om övriga partier bör gå med på det när det inte finns ett giltigt skäl för frånvaron. Det vore att sanktionera ett mycket tveksamt beteende.

Och hur formulerar man egentligen frågan till kvittningsmannen?
– Vi har en ledamot som är hemma på grund av rasism. Skulle ni vara beredda att kvitta någon?

Processen för att beviljas ledighet som riksdagsledamot är tydlig: Ledamoten lämnar in en ansökan där orsaken anges. Är ledigheten kortare än en månad beslutar talmannen. Är den längre går frågan till kammaren. Ansökan måste vara tidsbestämd och innehålla en tydlig orsak.

På onsdagseftermiddagen hade ingen sådan ansökan inkommit, trots att ledamoten redan dagen innan meddelat att hon tänkte ta en paus. Det är knappast förvånande. Eftersom orsaken är allmänt känd måste hon i ansökan medge att hon vill vara ledig eftersom hon spridit rasistisk propaganda i sociala medier och nu är under utredning för hets mot folkgrupp. Då är det lättare att gömma sig – med svansen mellan benen.

Det är fullt lagligt att sitta hemma och rulla tummarna som riksdagsledamot. Politiska poster är förtroendeuppdrag och ska därför ha mycket generösa spelregler. Det är väljarna, inte ett regelverk, som ska avgöra vem som får stifta lag. Men det betyder också att partierna har ett ansvar för att deras företrädare beter sig anständigt.

En ledamot förväntas närvara vid minst 40 procent av voteringarna under ett kvartal – annars riskerar ledamoten att förlora sitt arvode. Vanligtvis sker voteringar två gånger i veckan, och tar oftast inte mer än en halvtimme. Det är alltså det minsta som krävs för att kvittera ut 78 500 kronor i månaden.

En möjlighet är att Delgado Varas inte tar en full paus, utan dyker upp och röstar. Men då uppstår frågan varför hon inte är kapabel att delta i övrigt arbete. En annan möjlighet är att hon räknar med att snart vara tillbaka – i tid för att nå 40-procentsgränsen. Eller så hoppas hon kunna smita in, rösta och försvinna ut igen.

Men det väcker också frågan: Varför kan hon inte sköta sina uppdrag? Antingen har partiet förtroende för henne – eller så har de det inte. Det är både fegt och märkligt att acceptera att hon sitter hemma och väntar på rättsväsendets beslut. Det sänder dessutom en besynnerlig signal. Bilden hon delade är uppenbart antisemitisk. Menar Vänsterpartiet att det inte finns någon anständighetsgräns för antisemitism – att så länge man inte döms, så är det okej?

Lorena Delgado Varas följer i Mona Sahlins fotspår. Sahlin tog en ”time out” efter Tobleroneaffären – och åkte till Maldiverna. Någon verklig möjlighet att ta ”time out” från riksdagsarbetet finns dock inte. Det är bara ett sätt att missköta sitt uppdrag och kalla det något finare än skolk.

Att Vänsterpartiet accepterar att en ledamot skolkar från sitt uppdrag och tar ut fullt arvode är lätt att ifrågasätta. Särskilt eftersom partiet inte är tydliga med att det endast är arbetsuppgifterna hon befrias från – inte en enda krona av arvodet. Hur hennes väljare ser på saken är svårt att säga. Kanske är de beredda att se mellan fingrarna eftersom det hela bottnar i antisemitisk propaganda. Både partiet och delar av väljarna verkar ha en blind fläck för just den formen av rasism.

Men Vänsterpartiets slappa hållning syns inte bara i hur de hanterar skolk. Själva sakfrågan – att en ledamot är polisanmäld för hets mot folkgrupp – är något de helt undviker att ta ställning till.

”Lorena Delgado Varas är väldigt ångerfull över sina misstag. Vi ser allvarligt på detta och kommer fortsätta samtalen med henne. Lorena kommer ta en paus från sina uppdrag och sociala medier under polisutredningen”, skriver Vänsterpartiets partisekreterare Maria Forsberg till Aftonbladet.

Det som saknas är ett ställningstagande till innehållet i det hon delade. Tycker partiet att bilden är rasistisk? Är det en rasism som går att förlåta?

Precis som i riksdagen är det i partierna inte regler, utan förtroende, som styr vem som får ha uppdrag. Delgado Varas är inte bara riksdagsledamot – hon sitter även i partistyrelsen. I de flesta partier är det förenat med ett ännu större ansvar att uppföra sig anständigt.

Men i Vänsterpartiet tycks det mesta fungera annorlunda. Där är man villig att förlåta – så länge det inte blir ett åtal. Man tar inte ställning i sakfrågan, och accepterar att en ledamot skolkar från sitt uppdrag bara för att hon inte vill skriva en ansökan om ledighet.

Under sin ”paus” ska Lorena Delgado Varas ta avstånd från sociala medier och sitt uppdrag. Frågan är bara: Kommer hon också att ta en paus från demonstrationerna mot Israel?

Läs även: Vänsterpartiet antisemiterna