Centern och Socialdemokraterna kallade till presskonferens. En lite rörig historia, svår att förstå. Men de ville att Kristersson skulle ta SD i örat. För att SD inte gillar vindkraft. Att det mer handlade om att försöka få en konflikt mellan M och SD var väldigt uppenbart.

För de flesta var det nog mer en lite löjlig tillställning. Ilskan över att ett parti med lite över 20 procent av väljarna får inflytande är i rätt tydlig kontrast till hur Miljöpartiet fick hålla i taktpinnen i många frågor när Andersson satt i regeringen.

Men det var inte det som var mest roande, utan hur Magdalena Andersson och Muharrem Demirok framstod som en politisk Anita och Televinken. Den stora, kloka kvinnan som får förklara för den lille spelevinken hur saker fungerar.

Anita: I dag ska vi ha lite oppositionspolitik. Det ska väl bli roligt?

Televinken: Ja, Anita det låter jätteskoj! Men svårt, hur gör man då?

Anita: Jo du, Televinken, man måste få de andra politikerna att bråka med varandra.

Televinken: Bråka, det låter inte så snällt. Ska vi inte vara solidariska?

Anita: Jo, men du, för att vi ska kunna vara solidariska måste vi sitta i regeringen. Man får reta de dumma så att de kan bli snälla.

Televinken: Då förstår jag. Vi måste retas lite så att de förstår. Så vi ska göra så att de blir osams?

Anita: Huvudet på spiken! Vi säger att SD är dumma så måste Kristersson skälla och då blir Jimmie jättearg. Så vill inte de leka med varandra och går hem. Då får du och jag sandlådan för oss själva. Det är väl bra?

Lite så. Demirok framstår som lite löjlig vid Anderssons sida. Andersson har varit en del av världspolitiken. Demirok har mentalt aldrig släppt rollen som kommunalråd i Linköping. Han verkar inte ha blivit riksdagsman, än mindre partiledare.

För Centerpartiet är sådana här utspel att slå sönder sig själva. Det är en sådan klasskillnad på partiledarna. Ställd bredvid Andersson sjunker Demirok ihop, mer än en jämlike framstår han som någon som vill åka hem och visa familjen en selfie med en före detta statsminister. Det är inte två jämlikar som gör ett utspel. Det är så uppenbart att Demirok för dagen får vara med och leka. Det är inte så att Andersson löpande går igenom utspel och politik med honom. Han är varken samtalspartner eller bollplank, utan ibland får Demirok vara med, när det är i Anderssons intresse. Alla som har ett småsyskon känner igen känslan.

Politiskt märks detta tydligt. Demirok har förtroendesiffror som är de lägsta som någon har haft. En tuff start märkt av både hans misshandelsdomar och generösa relation till sanningen kunde ha vänts till något bättre. Men inte. I stället tar han partiet ett steg politiskt närmare S och samtidigt blir han något slags nickedocka som person. Ett parti som närmar sig S måste kritisera, kraftigt, två saker för varje de accepterar. Annars kommer Socialdemokraterna att sluka dem.

Demirok verkar inte ha insett det, och rådgivarna verkar inte säga något. I stället står han stjärnögd bredvid en före detta minister. Är han jättesnäll så kanske han får bli minister senare. Men då måste han verkligen vara snäll.

Att Demirok kommer att slukas och C rasa under riksdagsspärren verkar allt mer sannolikt. Ska man samarbeta med en jätte så måste man vara kritisk och motvillig. Liksom ha något som är unikt. Annars kommer Socialdemokraterna alltid att vara det bättre alternativet. Om det ändå är de som bestämmer, varför inte rösta på orginalet?

Och där står Centerpartiet. Med en partiledare som försökte göra ett utspel om våld mot kvinnor men fick nätet att börja ställa frågor om varför en dömd våldsverkare gör skillnad på kön. En politiker som inte förknippas med någon fråga. Som inte har starkt stöd ens i sitt eget parti. Som stjärnögt är imponerad av att få stå på samma estrad som Magdalena Andersson. Som åskådare försöker man att inte se trådarna som styr hans rörelser. Men bredvid Andersson är ljuset för starkt. Det syns tydligt för alla vem som är dockan.

Men någonstans finns en annan insikt också. När Socialdemokraterna har slukat centerväljarna och det bara finns ett tomt skal kvar, då kommer de att få falla. För Socialdemokraterna finns bara det egna partiet, allt annat är medel för att få makt. Utanför partiet finns inga vänner utan bara medel, pakter och liknande för att nå makt och behålla makt. Det kan vara allt från centerpartister till gängkriminella.

Risken är stor att Murre kommer att stå med fuktiga kinder och en darrande underläpp och säga: Men jag trodde vi var vänner?