I förra veckan kom Skatteverkets nationella lägesbild. Det är en av de där pusselbitarna som det är förvånande att den har varit på plats så länge. Skatteverket, som ansvarar för folkbokföringen, kan inte svara säkert på hur många som bor i landet. Det är faktiskt chockerande. Ansvaret är, vilket bör påpekas, politiskt – inte myndighetens.

Efter regeringsskiftet ska myndigheterna börja försöka besvara frågan hur många som bor och lever i Sverige, något som faktiskt borde vara en googling bort. Skattemyndighetens besked är en del av det arbetet.

Men tanken på att staten ska kunna besvara frågan har inte bara väckt motstånd utan ett påfallande entusiastiskt motstånd. Socialdemokraterna var ganska förfärade över tanken. Aftonbladets Anders Lindberg beskrev det som:

”Men i nätets alternativa verklighet handlar ’folkräkning’ om något helt annat. Där är det kod för att stora grupper människor först ska registreras och sedan kastas ut ur Sverige.”

Aftonbladet var också förvissade om att inga villor i Djursholm kommer att få påringningar för att räkna vilka som bor där. I stället skulle Skatteverket leta i utanförskapsområdena. Vilket nog får ses som en välavvägd prioritering.

Beslutet om folkräkningen är dessutom taget på ett lite märkligt sätt. Det fattades av riksdagen under den socialdemokratiska regeringen. M, KD, L och SD hade inte majoritet utan det saknades en röst som de fick efter att Ibrahim Baylan råkade trycka på fel knapp. Feltryckningen har diskuterats en hel del. Var det svårigheter att skilja på rött och grönt eller hade han beordrats att rösta fel?

Socialdemokraterna har nu löpt linan ut och vill ha en mer omfattande folkräkning. Det är ett av förslagen från Lawen Redars utvecklingsgrupp mot segregation. Som så ofta är Socialdemokraterna bättre i opposition än i regering.

Det är ett sent men välkommet uppvaknande. För att kunna ta fram en fungerande politik för att åtgärda problem måste det finnas en kunskap om det som ska åtgärdas. Vet vi inte hur många och vilka som bor i Sverige så famlar vi i mörker. Staten kan inte heller göra enkla saker som att korrekt besvara hur pengar betalas ut.

Men låt oss se på siffrorna som Skatteverket presenterade:

* Cirka 10,5 miljoner personer är folkbokförda i Sverige.

* 74 000-158 000 ska inte vara folkbokförda, men är det ändå. Det är en ganska stor grupp även om man ser på den lägsta siffran.

* Cirka 21 000 personer är inte är folkbokförda, trots att de borde vara det.

* Skatteverket uppskattar att mellan 107 000 och 185 000 personer står utanför registren – och de ska inte heller vara folkbokförda. Det är alltså de som inte har rätt att vara i Sverige.

* Cirka 74 000 är registrerade i utstationeringsregistret, det vill säga är anställda i sina hemländer men arbetar som utstationerade i Sverige. En del kan ha samordningsnummer, men då de inte registreras med födelsetid går registren inte att samköra.

* Mellan 92 000 och 106 000 bedöms vara folkbokförda på fel adress.

* Det finns cirka 480 000 personer med aktiva samordningsnummer. Den som har samordningsnummer uppger inte bostadsadress utan endast kontaktadress. Många bor inte i Sverige.

Siffrorna vittnar om ett kaos som ger problem i flera led. Felaktigt utbetalda bidrag, bedrägerier och personer som vistas i landet men som inte borde vara här. Det kan vara allt från flyktingar till människor som utnyttjas av kriminella och terrorister. I andra ändan av problemet finns de som den tidigare försvarsministern i Irak, som får bidrag men inte lever här.

150 000 människor, motsvarande Helsingborgs kommun, är folkbokförda i Sverige och kan få ekonomiska förmåner men bor egentligen i ett annat land. I sämsta fall finns 185 000 människor i Sverige som inte har rätt att vara här. Hade de bott i samma kommun hade den hamnat mellan Linköping och Uppsala i storlek. Det är svindlande siffror.

Ska regeringen få ordning på landet är det här en viktig bit. Det är helt orimligt att det varken finns kontroll över vilka som bor i landet eller på hur pengar betalas ut.

Sverige har utmaningar, som det heter på nyspråk. Brottsligheten skenar, en ekonomi som är usel, ett stort utanförskap och många andra problem. Ska det gå att lösa de problemen krävs uppenbart inte bara kontroll på ekonomin utan mer basala frågor som vilka som bor i landet och vilka som har flyttat ut.

En riktig folkbokföring behövs men det här är ett viktigt steg.

Läs även: Somaliska freds- och skiljedomsföreningen samt MUCF