Ungefär en månad lyckades LO hålla en enad front mot det blåbruna hotet mot demokratin. Sedan började förbunden vilja ha samtal och Sverigedemokraterna var en diskussionspartner bland andra. Inte minst hoppet om att SD ska blockera reformer från Moderaterna gör det viktigt för LO att snabbt glömma gammalt groll.
När dammet efter valbataljen sakta lägger sig är det på många sätt en ny värld som uppenbarar sig. I valet var det en svartvit kamp på liv och död, för och mot demokrati. Inte så att någon var emot demokrati, men många visste att några innerst inne var emot demokrati. Inte bara emot demokrati förresten utan dessutom riktiga nazister – bruna.
Situationen var alarmerande. Två ministrar var oroliga för konsekvenserna för svensk utrikes- och säkerhetspolitik. De var i alla fall anständiga nog att separera rollen som minister från rollen som valarbetare och höll pressträffen i partihögkvarteret och inte i Rosenbad. Därmed gav de åtminstone en signal om att det var partipolitik och inte en regeringsfråga.
Sedan gick valet som det gick. Socialdemokraterna sitter i en övergångsregering och packar nog så sakta lådorna med de personliga sakerna. Gissningsvis väljs en ny regering nästa fredag och tillträder några dagar senare.
Men saker har redan börjat hända. Den kanske största nyheten är att LO, eller åtminstone delar av organisationen, kommer att etablera kontakt med Sverigedemokraterna. LO-ordföranden Susanna Gideonsson har ”fetglömt” att hon inte ska prata med Sverigedemokraterna.
Nu när det finns makt, och i många fall liknande uppfattningar, är det inte längre att bana väg för nazismen att närma sig SD. Det är att ta tillvara medlemmarnas intressen. Från att skydda medlemmarnas intressen genom att värna demokratin och därför inte ha med SD att göra, till att värna medlemmarnas intressen genom att samtala med SD tog det bara ett par veckor. Så kan det gå.
Orsaken är förmodligen två saker som blir viktiga när SD nu får makt. Sverigedemokraterna kommer sannolikt inte att ingå i regeringen utan regeringen kommer att behöva förhandla större frågor med dem. I vissa frågor ligger Sverigedemokraterna närmare LO än Moderaterna, så där finns en naturlig kontaktyta.
En rad traditionella frågor för arbetarrörelsen är också viktiga frågor för Sverigedemokraterna. Sjukförsäkring, a-kassa, delar av arbetsrätten och liknande.
Det finns också frågor där LO bokstavligt talat är livrädda för Sverigedemokraterna. En sådan fråga är a-kassan. Sverigedemokraterna vill förstatliga den, vilket skulle orsaka mycket problem för facket. Den är viktig för att värva medlemmar, för makt, men förvaltningen ger dessutom inkomster åt facket. Moderaterna har aldrig vågat röra a-kassan men om Sverigedemokraterna trycker på kan det bli allvar. Då försvinner kanske det viktigaste argumentet för många att bli medlem i facket.
En motsatt fråga är arbetsrätten. Där kan LO försöka kortsluta Moderaterna genom att övertala Sverigedemokraterna att inte acceptera reformer. Men för att kunna övertala måste man ha kontakt.
Inte bara kontakt utan också förtroende vilket kommer att ta tid att bygga upp. Åkesson och partiledningen minns nog Gideonssons löfte om att Åkesson kunde ”fetglömma” samtal med LO. Och nu är det hon som står med mössan i hand.
Den andra biten som förmodligen påverkat facket har delvis gått under radarn. Eller snarare blåsts upp så mycket att den varit svår att se. Justitieutskottets ordförande Richard Jomshof (SD) pratade om att avskaffa eller snarare göra om diskrimineringslagen. Det blev i vanlig ordning en debatt full av medvetna missförstånd.
Sverigedemokraternas syn är att dagens lag som räknar upp olika diskrimineringsgrunder ska ersättas med ett generellt förbud mot diskriminering. I dag stoppas vanligtvis Sverigedemokrater från att få fackliga förtroendeposter även om de har stöd av medlemmarna. Med en förändrad lagstiftning kan det komma att bli olagligt att diskriminera så, och då finns en stor risk att stora delar av LO kommer att få sverigedemokrater på förtroendeposter.
Även om Sverigedemokraterna bara skulle få vart femte uppdrag inom LO skulle det allvarligt försvåra samarbetet med Socialdemokraterna. I dag ger LO tiotals miljoner kronor till S i valen, kursgårdar används för utbildningar så att vinsten går till partiet, samma med konferenser och mycket annat.
Det sekellånga äktenskapet mellan LO och S skulle knaka i fogarna. Eller till och med bli omöjligt att bevara om Sverigedemokraterna fortsätter att växa och börjar ta över LO. Vad händer när första förbundet får en Sverigedemokrat som hellre vill ge pengar till SD än till Socialdemokraterna?
Det enda sättet för LO att kunna hantera dessa och många andra frågor är i dialog med Sverigedemokraterna. Lägg till ett hårt tryck från medlemmar som har röstat SD och står frågande till varför de tvingas stödja ett parti som är i motsatt block mot hur de röstade.
När man insåg att det inte heller den här gången gick att skrämmas med fascism och nazism utan att SD faktiskt får makt, måste LO anpassa sig och sin retorik. Vilket kommer att ge en konflikt med Socialdemokraterna.
Det tog en månad för facket att normalisera Sverigedemokraterna och närma sig en dialog. Gissningsvis kommer det att gå rätt fort innan Socialdemokraterna gör samma resa och har glömt all rädsla för det bruna.
Fungerar Socialdemokraternas principer illa, då har de alltid en annan princip som passar bättre för tillfället.
