Expressen har intervjuat partiledarna om vad de ska göra med sina elstöd. Det är lite spridda svar, men ett svar sticker verkligen ut: Magdalena Anderssons.

Magdalena Andersson får 10 500 kronor i elstöd. Pengarna ska hon skänka till Stadsmissionen, eftersom det finns så många som kämpar med ekonomin när priserna rusar. Ett paket Bregott kostar 70 kronor vet hon.

Sedan är hon upprörd. Det går elstöd till familjer som har pool, jacuzzi eller eluppvärmd garageuppfart. Det är faktiskt roligt. Inte minst för att det finns en närmast fantastisk tondövhet. När Annika Strandhäll jagades av Kronofogden var det just för en räkning kring poolen. Man kan förstå att ämnet hur dyrt det är att värma poolen har varit uppe i vänkretsen.

Anderssons generösa gåva till Stadsmissionen väckte omedelbart muntration på sociala medier. Inte för att pengarna på något sätt är onödiga. Utan för att det är en så slående dubbelmoral från Anderssons sida. Andersson är girig som få, men kan tänka sig att ge bort pengarna för att det ska se snyggt ut. Vi får hoppas att det blir av att pengarna faktiskt skickas.

Det roliga med Anderssons generositet är den uppenbara oförmågan att veta vad den andra handen gör. Kanske ska man inte förvånas, hon kan ju stänga kärnkraftverk och sen förvånas över att elpriserna stiger.

När Magdalena Andersson slutade som statsminister aktiverade hon sin fallskärm. Skillnaden mellan lönen som statsminister och som riksdagsledamot får hon som en omställning; 112 500 kronor i månaden. Fram till februari i år hade det givit henne 387 500 kronor. Det kommer fortsätta till oktober.

För att jämföra är medianlönen i Sverige, enligt SCB, 33 200 kronor i månaden. Bonuspengarna Andersson har fått för att tvingas ställa om till livet som riksdagsledamot motsvarar mellan oktober och februari en årslön för en vanlig svensk. Då förstår man att hon kan ge bort sitt elstöd.

Här finns också en stor förklaring till att Socialdemokraterna tappar kontakten med fotfolket. Andersson kan absolut lära sig vad både Bregott och mjölk kostar och upprepa det i intervjuer. Och från vänner vet hon säkert hur dyrt det är med pool. Men har man nästan fem månadslöner i bonus varje månad är det svårt att förstå oron för att bensinen går upp, för att kunna betala elräkningen och annat.

När Ylva Johansson postade bilden på ”världens bästa tjejgäng” så var det inte bara en bild på Strandhäll, Andersson, Johansson och de andra. Det är också en bild av ett tjejgäng där alla tjänar avsevärt närmare 150 000 kr i månaden.

Hur mycket Andersson försöker lajva att hon förstår familjerna som har det tufft i inflationstider och med stigande räntor finns det ingen delad erfarenhet av. Anderssons liv påminner mer om en VD än en undersköterska. Inget fel i det, men det blir ett fånigt hycklande när Andersson med darrande röst pratar om Bregott-priser.

I tjejgänget är man inte undersköterska med 21 000 i månaden. Utan man tjänar närmare 150 000 kronor i månaden. Kickas man som minister och får gå ner till att bli riksdagsledamot räcker inte de knappa 75 000 kronorna i månaden där. Självklart ska det toppas med en fallskärm. Och i vissa fall räcker inte ens ministerlönen utan kronofogden måste hota. Tjejgänget vet att det kan vara tufft. Strandhäll kan berätta om det.

Magdalena Anderssons gåva blir därför så märklig. Med en inkomst på över 2,2 miljoner per år är det lätt att ge bort eldstödet till behövande. Men det blir en märklig charad. Andersson behöver inte ta ut fallskärmen från staten, det är ett val hon gör. Det är inte pengar hon ger bort utan behåller själv. Ytterligare märkligare är det om man tänker på att hon är garanterad motsvarande belopp av partiet. Så vad hon egentligen gör är att hon inte tar ut sin partiledarlön utan sparar de pengarna åt partiet och låter staten betala i stället.

Vill Andersson verkligen hjälpa finns det någon miljon i hennes fallskärm hon kan ge bort. Den skulle Stadsmissionen verkligen märka av.

Men hon har pluggat in vad ett paket Bregott kostar. Det får man ändå ge henne.