Facebook noscript imageHjort: Sakfrågorna avgör valet
Hoppa till innehållet

Hjort: Sakfrågorna avgör valet

Det lutar över för Tidö. Foto: Skärmdump/SVT
Det lutar över för Tidö. Foto: Skärmdump/SVT

Fyra av tio väljare bestämmer sig först i valrörelsens sista vecka. De bryr sig inte om stora ideologiska berättelser — de vill veta vad som händer med elräkningen, om tåget går i tid och om deras barn kan gå hem från skolan utan att bli rånade. Det är i de frågorna valen avgörs. Och just nu äger Tidöpartierna fem av de tio viktigaste.

Opinionsinstitutet Verian har återigen mätt vilka sakfrågor som dominerar opinionen och vilka partier som anses äga dem. Den typen av undersökningar är mer än kuriosa. De fångar en rörlig väljarkår där uppemot fyra av tio bestämmer sig först under valrörelsens sista vecka.

För dessa väljare väger inte i första hand partitillhörighet eller ideologisk identitet tyngst, utan det är konkreta besked som fäller avgörandet. Politiken reduceras till sakfrågor: trygghet, ekonomi, skola. Det är där avgörandet sker, eftersom väljarna vill ha besked i specifika frågor och tar ställning utifrån sakpolitiken.

Denna sorts väljare är sällan särskilt ideologiskt lagda. De är inte ute efter stora berättelser om samhällsbyggen eller historiska uppdrag. De vill veta vad som händer med elräkningen, om tåget går i tid och om deras barn kan gå hem från skolan utan att bli rånade. Det är inte särskilt upphetsande, men det är ofta de som avgör valen.

Parallellt försöker partierna få debatten att handla om deras starka frågor och undvika de svaga. Socialdemokraterna vill prata om behovet av att spendera andra människors pengar och undvika skattedebatten. Moderaterna vill prata skatt och ekonomi. SD vill diskutera migration och Miljöpartiet klimat. Ju mer en valrörelse präglas av ett partis starka frågor, desto mer gynnas det partiet om frågorna är starka.

Ett historiskt exempel är valet 1988, som ibland kallas ”sälvalet”. Sälpest hade drabbat Östersjön och många tusen sälar dog, framför allt under sommaren före valet. Felaktigt hävdades att det var miljöförstöring som låg bakom säldöden och Miljöpartiet gynnades kraftigt. För första gången kom de in i riksdagen och seglade in på en våg av döda sälar och dåligt samvete.

Socialdemokraterna är missgynnade i frågor som rör kriminalitet och migration. Den strategi som de har valt kallas triangulering: de tar nästan exakt samma position som sina motståndare i Tidöpartierna och gör därmed frågan meningslös att diskutera. Vad ska diskuteras om partierna har samma uppfattningar?

Ett par exempel är hur Socialdemokraterna röstar med Tidöpartierna i de flesta migrationspolitiska omröstningar och till exempel var med och höjde lägstalönerna för arbetskraftsinvandring. Ett annat är hur den huvudsakliga konflikten kring medborgarskap gäller om lagen ska gälla från den dag en ansökan skickas in eller från den dag då ansökan behandlas. I övrigt håller de i stort med.

Sakfrågorna är alltså väldigt viktiga. Trenderna i sakfrågorna är förmodligen viktigare för att kunna gissa valutgången än den ögonblicksbild som en opinionsundersökning utgör.

Av de tio frågor som väljarna anser är viktigast äger Tidöpartierna fem, två är oavgjorda och tre ägs av oppositionen. Det talar för att om samma frågor är viktiga vid valet kommer Tidöpartierna att gynnas.

Bland de frågor som Tidöpartierna äger finns försvaret, lag och ordning, företagande, invandring, utrikespolitik, landets ekonomi och den egna ekonomin. Det är oavgjort i energipolitiken, skolan, skatter och sysselsättning. Socialisterna dominerar jämställdhet, klimat, sociala frågor, äldreomsorg, vård, pensioner och regionalpolitik.

En intressant sak är att Socialdemokraterna inte i någon fråga når över sitt stöd i opinionen. Till och med de egna väljarna tycker alltså att andra partier är bättre.

Det är tyngre frågor som Tidöpartierna leder i, men de är i många fall triangulerade. Det blir ingen debatt där partierna kan visa upp sina styrkor. Här borde partierna, och väljarna, i stället söka konflikt med stödpartierna och framför allt ställa frågorna till dem.

Kommer Miljöpartiet att acceptera att unga mördare sitter i fängelse? Kommer V att stödja Nato? Håller C fast vid en stram migration? Hur blir det med kärnkraften?

Inte minst debatten mellan Thand Ringqvist och Dadgostar var upplysande. Tas debatten med sitt underlag blir det så mycket mer uppenbart att det inte är – och inte kommer att bli – Andersson som bestämmer. Hon får köra, men det är andra som bestämmer vart man ska.

När allt fler frågor tas över av Tidöpartierna blir det allt mer möjligt för dem att vinna valet. Sakfrågorna har prövats i praktisk politik och de har visat att de kan styra landet. Inga budgetar har fallit, inga konstiga förhandlingar eller överenskommelser har skett.

Under tiden tickar vardagen på. Regeringen styr, budgetar går igenom och de stora dramatikerna lyser med sin frånvaro. Det är inte särskilt spännande, men det är möjligen just därför det fungerar.

Och kanske är det också det som till slut avgör. Inte vem som ropar högst, utan vem som verkar få saker att fungera någorlunda utan att landet går under. Det är en låg ribba, kan man tycka. Men för fyra år sedan var det något som de flesta drömde om.

Läs även: Elisabeth och Nooshi knappast som Jimmie och Simona

Följ mig gärna på X/Twitter

Klas Hjort

Mejl: klas.hjort@bulletin.nu

Ledarskribent på Bulletin med politisk tjänstemannabakgrund både från Riksdagen och Europaparlamentet.