Tidningen Energi har en stor artikel om vindkraft. Titeln är lovande: ”Så kan det bli fart på svensk havsvindkraft”. Men lika lovande som rubriken är, lika deprimerande är innehållet. Som de flesta nog redan anat kommer ”farten” från andras pengar.

Ett av stöden som havsvindkraften nu kräver är garanterade minipriser för el. Om elpriset faller under en viss nivå ska staten – det vill säga skattebetalarna – stå för mellanskillnaden. Det här upplägget har tidigare föreslagits som ett sätt att finansiera kärnkraft, men skillnaden är fundamental.

Kärnkraften behöver ett visst prisgolv för att skyddas mot de marknadsstörningar som sol- och vindkraft bidrar till att orsaka. Mekanismen ser ut så här: När det blåser kraftigt eller solen skiner intensivt ökar elproduktionen snabbt. Väldigt snabbt, särskilt för vindkraft. Samtidigt ligger efterfrågan kvar på ungefär samma nivå. Resultatet blir ett elöverskott och därmed ett snabbt fallande elpris. I vissa fall blir elpriset till och med negativt – något som nu sker allt oftare i takt med att vindkraften byggs ut.

Det här är förödande – inte bara för vindkraften utan för all elproduktion. Ingen tjänar pengar när priserna faller under noll. Utgifterna för kapital, drift, personal och annat finns kvar, men intäkterna uteblir.

För kapitalintensiv produktion som kärnkraft är detta extra problematiskt. Kärnkraften kräver stabila intäkter dygnet runt, året om – oavsett väder. Samtidigt levererar den tillförlitlig el och skapar stabilitet i hela elsystemet.

Att en lobbyist eller bidragsentreprenör föreslår garanterade priser för vindkraft är inte förvånande. Men att någon faktiskt lyssnar är betydligt mer oroande.

Utbyggnaden av vindkraft i Sverige har redan bromsat in rejält. Under det andra kvartalet beställdes inga nya turbiner, även om en del äldre projekt fortfarande byggs. Totalt är upp till 2 gigawatt under konstruktion. Redan innan det är klart har Sverige överskott när det blåser och underskott när vinden mojnar.

Problemet är inbyggt i själva modellen: Ju mer vindkraft som byggs, desto mindre lönsam blir den. När elen flödar i överflöd under blåsig väderlek minskar utrymmet där bolagen faktiskt kan tjäna pengar. Fler som ska delar betyder mindre år varje vindkraftverk. Det slår direkt mot lönsamheten.

Redan idag har branschen stora problem. Enstaka aktörer gör vinster, men som helhet går vindkraftsbranschen med förlust – och har gjort det under många år. Att fortsätta bygga ut med hjälp av bidrag är inget annat än kapitalförstöring.

Förslaget om garanterade minipriser skulle möjliggöra ytterligare utbyggnad, oavsett hur olönsam produktionen är. Subventionerna blir en slags respirator för ett system som redan är på väg att ekonomiskt kollapsa. Samtidigt blir både elpriset och elproduktionen alltmer instabil.

Lösningen är den motsatta: stryp subventionerna och låt lönsamma energislag ta över så mycket som möjligt av elproduktionen.

I dag har vi inget behov av mer vindkraft. Marknaden är redan överetablerad. Det har lett till ekonomiska förluster och ökad instabilitet i hela elsystemet. Om staten klargör att det är slut på bidragen, kan vi fasa ut vindkraften tills den dag då den faktiskt står på egna ben – utan att ruinera elmarknaden eller skattebetalarna.

Läs även: Hat, Hamas och hummus - välkommen till Way Out West!