Förhoppningsvis börjar Ann Linde söka ett jobb som generaldirektör i höst och Sverige har en annan utrikesminister. En av de akuta uppgifterna en ny utrikesminister är att återskapa relationen till Israel. En förutsättning är att tydligt, i handling, visa på att problemen i relationen mellan Sverige och Israel är med Socialdemokraterna och inte med Sverige.

Den svenska relationen till Israel är sedan länge dålig. Först Bildt och sedan Wallström skapade en skadad relation mellan de bägge länderna. Linde har varit bättre än Wallström, men bara marginellt.

Ett första steg i att reparera relationen till Israel är att normalisera relationen till landet. Att behandla israel som vilken stat som helst utifrån de styrkor och svagheter landet har. Det måste bli ett slut på överkritiken mot Israel.

Ett första steg är att flytta ambassaden till Jerusalem. Det är Israels val av huvudstad och det måste Sverige acceptera. Uppstår komplikationer inom ramen för en fredsprocess är det ett problem då, men att inte acceptera ett lands val av huvudstad är orimligt.

Erkännandet av Palestina som stat är inte juridiskt möjligt att dra tillbaka, men det går att göra ett uttalande om att vi ångrar det och håller det fruset tills det finns en palestinsk stat som är fungerande. Som har kontroll över sitt territorium, som har erkända gränser till Israel och Egypten och som har en acceptabel demokrati.

Allt bistånd ska villkoras mot demokrati och mot terrorism. Om Palestina inte återgår till demokratiska val och får ett demokratiskt styre dras det svenska biståndet in. Samma sak sker om inte den palestinska myndigheten aktivt arbetar mot terrorism. Till exempel måste terrorlöner upphöra.

En annan del av normaliseringen av Israel är att Sverige börjar verka för att avskaffa UNRWA. Det är organisationen för att hjälpa palestinska flyktingar. I alla andra konflikter i världen finns det en enda organisation: UNHCR. Den kan även hantera palestinska flyktingar.

Samtidigt som Israel och Palestina har en blodig konflikt som närmar sig åttio år så finns täta relationer. Arbete, handel och mycket annan binder ihop de båda länderna. Palestinier flyr till Israel för att bland annat kunna leva som öppet homosexuella.

Vill Sverige spela en roll i att lösa konflikten så är det framförallt på två sätt vi kan bidra. Det första är relativt enkelt: att normalisera relationen till Israel så att vi igen kan bli en part i samtalen. Det andra är svårt, men möjligt, och det är att bidra till att demokratisera Palestina. Två demokratiska parter, där åtminstone Hamas är utestängda, och PLO förhoppningsvis är kraftigt reformerat, kan nå en fred. Så länge Palestina saknar demokrati är det närmast omöjligt att få en fred. Därför måste Sverige skapa största möjliga tryck för att få till en demokratisering av Palestina.

Så länge korruption och diktatur härjar fritt, terrororganisationer kan få ansvar för skolor och betala ut löner till dem som mördar civila så kommer konflikten att fortgå. Mellanöstern måste få en fred och det första steget Sverige kan ta är att närma sig Israel. Mellanösterns enda demokrati måste få vårt stöd.