Det ryska pladdret om avnazifiering av Ukraina är för de flesta otroligt märklig. Inte minst eftersom Volodymyr Zelenskyj är jude och att många av hans släktingar mördades i Förintelsen. Men det finns en – om än skruvad – logik, eftersom nazism betyder delvis olika saker i Ryssland och i väst. I Ryssland är inte nazismen en primärt antisemitisk rörelse, utan en antirysk. Den sovjetiska propagandan förvred nazism som begrepp så att det kom att betyda något annat.

En av de stora myterna kring Sovjet är att det var en stat nästan utan rasism. Idealet med rotlösa kosmopoliter var givetvis ren propaganda, men knätofssocialism tilläts. Begreppet syftar på att Sovjet tillät nationella och etniska uttryck så länge de ingick i ett hyllande av Sovjet. På kulturfestivaler tilläts alla sorters knätofsar om man sjöng med i sångerna som hyllade Sovjet.

Sovjet var i stort ett ryskt projekt där ryssar dominerade, givetvis med undantag som georgiern Stalin, och där andra västliga minoriteter kunde nå långt. Men det ryska, förmodligen ett arv från tsartidens självbild, dominerade. Enkla saker som läskunnighet, hälsa, teknisk utveckling med mera skilde stort mellan de europeiska och asiatiska delarna av Sovjet. Än i dag finns en stor skillnad i utveckling mellan de före detta sovjetrepublikerna i väst och de asiatiska.

Antisemitismen fanns där hela tiden, men gick upp och ner. Stalin beskrev judar som en femte kolonn. Det är ett begrepp som även Putin använt, något som skapat en oro för att judar kan komma att utpekas som fiender till Ryssland och som en möjlig syndabock till misslyckandet i Ukraina. Judarna accepterade inte att ge upp sin identitet och blev därmed fiender till Sovjet.

När nazisterna börjar massmörda judar beskrevs det av Sovjet som att det var sovjetiska medborgare som mördades. Den nazistiska antisemitismen förtegs och offren fråntogs både identitet och orsak till varför de mördades. Propagandan avpersonifierade alla till att vara sovjeter, med en underton av att de är om inte ryssar så åtminstone européer.

Exempelvis beskrevs de nazistiska morden i Babi Jar inte som ett mord på huvudsakligen judar, utan på sovjeter. Det restes inget minnesmärke före 1974 och först 1991 ändrades texten så att det framgick att det var primärt judar som mördades. Även i de officiella kommunikéerna från fyrtiotalet saknas referenser till nationaliteten på offren.

När Putin talar om denazifiering vänder han sig inte till väst eller talar om nazism i samma mening som vi. Nazister är för honom fiender till Ryssland. Det är en förvriden bild där det ryska är hotat. Nazismen hotar inte judarna utan ryssarna. Retoriken anpassas för att nå dem som fått sin bild av nazismen från den sovjetiska propagandan under årtionden, där nazismens grymhet och mord på ryssar förstärks med att judarna blir ansiktslösa sovjetmedborgare.

Ser man på världen genom sådana ögon skapas en logik. När Ukraina reser sig mot den ryske marionetten i samband med majdan så är det en ukrainsk nationell frigörelse, vilket på Putins språk är antiryskt och därmed nazistiskt. Viljan att stanna i Ukraina och inte bli ryska förvandlar Krim och framförallt Donbas till nazistiska härdar. De motsätter sig att bli ryska. På samma sätt kan Zelenskyj samtidigt vara nazist och jude utan att det innebär en konflikt.

Absurt nog har snart sekelgammal antisemitism kommit att forma den ryska propagandan i dag. Återigen fråntas Förintelsens offer både sin identitet och motivet till varför de mördades. När Putin pratar om denazifiering är det en lång skugga av kommunismens antisemitism vi ser.