En viktig del av det imagepaket som Socialdemokraterna bygger kring partiledaren Magdalena Andersson är att hon har en forskarutbildning i nationalekonomi. Förvisso inte avslutad men Handelshögskolan i Stockholm är en prestation att ens ta sig in på.

Med Anderssons kunskaper i nationalekonomi förväntas Socialdemokraterna kunna erbjuda något extra i regeringsväg. Andersson är tänkt att ge trovärdighet och respekt. Sådan är tanken. Som så ofta finns det en klyfta till verkligheten.

Socialdemokraterna har nu via sin Europaparlamentariker Adnan Dibrani framfört ett krav på att EU ska kunna införa ett pristak på mat. Kravet är från hela den socialdemokratiska gruppen i EU och har skickats till Kommissionen.

Den typen av prisregleringar är normalt förknippade med u-länder med en skenande inflation. Alla begriper att det inte löser något reellt problem utan bara skapar en svart marknad. Men politikerna kan åtminstone låtsas att göra något.

Det som uppnås genom pristak är primärt att man skapar en artificiellt brist på något. När man inte får ta betalt lägger företagen ner eller säljer på andra marknader med konsekvensen att bristen förvärras. För att hantera den bristen växer det sen fram en svart marknad. Med andra ord, prisregleringar både förvärrar problemen som finns och skapar nya.

Men det finns en viktig populistisk poäng. Man kan säga att man gör något, att man vill något och peka på att andra inte gör något. För en populist är det alltid bra att lova guld och gröna skogar och låta resten av politiken förhålla sig till en verklighet.

Det uppfattades kanske kortsiktigt som en smart drag att stödja de europeiska socialdemokraterna i kravet på prisregleringar på mat. Men hemma slår det tillbaka på Magdalena Andersson. Menar hon på riktigt att staten eller EU ska bestämma priserna på ICA?

Andersson har läst på Handels, och hennes make är professor där. Det är omöjligt att de två inte känner till effekterna av prisregleringar. Och det måste onekligen vara en smula genant för maken på jobbet de dagar som Socialdemokraterna gör sådana här utspel.

Vill man lösa problemet med matpriser på EU-nivå finns det massor av saker att göra. Det finns mängder av regler kring mat, spårbarhet och annat som kan tas bort. Det går att fixa ordning på kostnader för transporter och inte minst energi.

För i årtionden har politiker lagt regler på regler i allt tjockare lager där kostnaden sakta stiger. De områden som EU älskar att reglera, framförallt kött och mejeriprodukter, är också i toppen för de varor som har stigit snabbast i pris. Där hittar vi mjölk, kött, ägg, ost och liknande produkter.

Delar av inflationen är givetvis andra saker - internationella priser, väder och flera andra faktorer. De går inte att påverka men de som är knutna till regleringar går att lösa. Det kräver dock modet att medge att regler kostar och driver upp priset.

Under Andersson har Socialdemokraterna blivit allt mer oseriösa och populistiska. Ska man skämta lite så når de inom kort en nivå där det snabbt skulle bli sandbrist om hon fick ansvara för Sahara.

Å andra sidan vore det kanske en lösning på problemet med ökenutbredningar?

Läs även: Strandhäll pinsam för Socialdemokraterna