En 23-årig man misshandlas i Lyon och avlider två dagar senare av sina skador. Händelsen inträffar i samband med en politisk aktion utanför Sciences Po.

Quentin Deranque beskrivs i franska medier som matematikstudent. Enligt uppgifter från personer på plats befann han sig i närheten av aktionen för att bistå kvinnor från det feministiska kollektivet Némésis, som protesterade mot vad de uppfattar som ökad otrygghet kopplad till migration och kriminalitet.

Motdemonstranter samlades. Situationen eskalerade snabbt. Videobilder och vittnesmål visar hur flera personer faller till marken. Quentin isoleras och utsätts för upprepade slag och sparkar. Två dagar senare konstateras hans död.

De misstänkta har i medier beskrivits som aktiva i en radikal vänstermiljö. Flera är föremål för mordutredning.

Några dagar senare samlas människor i en tyst marsch. Sorgen är påtaglig. Stämningen är samlad. Händelsen har skakat långt utanför Lyon.

Det franska samhällsklimatet präglas av hård ideologisk retorik. Politiska motståndare beskrivs ofta som hot mot nationen, demokratin eller friheten. Begrepp som fascism och antifascism används som identitetsmarkörer. Språket har blivit mer absolut. När motståndaren framställs som ett existentiellt hot skärps konfrontationsviljan. Den politiska kampen förskjuts från argumentation till mobilisering. Polariseringen driver grupper längre från varandra och minskar spärrarna mot fysisk konfrontation.

Händelserna i Lyon utspelar sig i detta klimat.

Samma stad rymmer en annan berättelse. En 26-årig kvinna beskriver hur hennes rörelsemönster förändrats. Hon bär pepparspray och hon planerar sina kvällar utifrån risk. Hon undviker vissa gator. Hennes pojkvän har knivskurits i samband med ett rånförsök.

Liknande vittnesmål hörs i flera europeiska storstäder. Kvinnor anpassar sin vardag. De gör riskbedömningar innan de går hem. De undviker kollektivtrafik sena timmar. De håller avstånd till grupper av män i vissa miljöer.

Upplevelsen av det offentliga rummet har förändrats.

Flera faktorer samverkar i många europeiska städer:

Unga män i marginaliserade miljöer står för en oproportionerligt stor del av våldsbrotten.

Öppna drogmarknader skapar territoriell kontroll och aggressivitet i det offentliga rummet.

Segregation formar parallella normmiljöer.

Långsam rättslig process minskar upplevelsen av konsekvens.

Ideologisk polarisering skärper konfliktytorna.

Tillsammans formar dessa faktorer en miljö där både vardagsotrygghet och politiskt våld får utrymme.

Svenska trygghetsundersökningar visar att många unga kvinnor undviker att röra sig ute sent. Sexualbrott och rån präglar den politiska dagordningen. Polisen beskriver områden med parallella strukturer och hög kriminell närvaro.

Utvecklingen skiljer sig i omfattning mellan länder, men mönstret känns igen. Urban segregation, kriminella nätverk och social fragmentering påverkar samhällsklimatet.

Ett fungerande samhälle vilar på tre grundpelare:

• Monopol på våld.
• Likvärdig trygghet i det offentliga rummet.
• Tydlig konsekvens för normbrott.

När medborgare upplever att dessa pelare försvagas förändras beteendet. Kvinnor begränsar sin rörlighet. Politiska grupper mobiliserar för självförsvar. Misstron växer.

Lyon är en konkret tragedi. Den är samtidigt en del av en bredare europeisk rörelse där social fragmentering och ideologisk konfrontation förstärker varandra.

När språket hårdnar ökar distansen mellan grupper. När distansen ökar minskar spärrarna. När spärrarna minskar blir konfrontationer mer sannolika. Samhällets stabilitet avgörs i vardagen: på gatan, i kollektivtrafiken, vid politiska möten.

Tryggheten i det offentliga rummet fungerar som temperaturmätare för hela samhällsordningen.

Lyon visar en spricka. Frågan gäller hur snabbt den sprickan vidgas i Europa och hur beslutsamt staterna agerar för att återställa sammanhållning och ordning.