Holmgren: När AI tar matematikerns jobb får hen ta hand om mormor

I SVT:s Aktuellt berättade KTH-professorn Svante Linusson om något som borde få fler än matematiker att spetsa öronen. Artificiell intelligens har på kort tid tagit stora kliv inom avancerad matematik och börjat lösa problem på en nivå som tidigare krävde mänsklig expertis.

Det är en tydlig symbol för vad som håller på att hända. Matematikern har länge hört till arbetsmarknadens intellektuella elit. En doktorsexamen från KTH, Cambridge eller Harvard kräver år av studier och en förmåga att röra sig i abstrakta världar där de flesta av oss tappar orienteringen redan vid första ekvationen.

Nu kliver AI in genom dörren. Den behöver ingen doktorandtjänst, inget forskningsanslag och ingen kaffepaus. Den arbetar dygnet runt och utvecklas snabbt. När AI dessutom används för att utveckla nästa generation AI uppstår en svindlande tanke: intelligensen blir ett verktyg för att bygga mer intelligens.

Vi har länge diskuterat automation som ett hot mot chaufförer, lagerarbetare, kassapersonal och administratörer. Föreställningen har varit att maskinen tar de enkla jobben medan människan klättrar uppåt genom utbildning.

Tänk om rörelsen går åt andra hållet? När AI kan analysera juridik, skriva programkod, ställa diagnoser, konstruera tekniska system och lösa avancerade matematiska problem blir människans tryggaste arbetsuppgifter kanske de som kräver en människa av kött och blod.

Och där sitter mormor. Hon behöver hjälp ur sängen på morgonen, medicinen vid rätt tid och någon som märker att hon verkar ovanligt trött. Framför allt behöver hon en människa som ser henne, förstår hennes humor och har tid att lyssna när hon berättar samma historia om sommaren 1957 för fjärde gången.

Här uppstår också en politiskt laddad konsekvens. Sverige har länge fått höra att en åldrande befolkning kräver omfattande invandring eftersom människor behövs inom vård och omsorg. AI-revolutionen kan förändra den kalkylen. Hundratusentals människor inom administration, ekonomi, juridik, teknik och akademi kan få delar av sina arbetsuppgifter övertagna av maskiner.

Där finns en arbetskraftsreserv. Ge människor utbildning, höj statusen och lönen inom omsorgen och gör arbetet attraktivt. Då kanske framtidens arbetsmarknad bjuder på en scen som dagens utbildningspolitiker knappast räknat med: matematikern lämnar universitetet, juristen kontoret och ekonomen Excelarket för arbeten där mänsklig närvaro är den främsta kompetensen.

Det låter som satir. Det kan lika gärna vara nationalekonomi.

Industrialismen gjorde muskler mindre värdefulla. Datorn gjorde rutinmässiga beräkningar billigare. AI börjar nu pressa priset på själva intelligensen.

Vi har byggt ett utbildningssystem där människor tränar hjärnan i decennier för att nå arbetsmarknadens topp. Sedan bygger vi en maskin som tänker snabbare.

Kvar står en egenskap som kan bli exklusiv. Hon är människa.

Så när AI tar matematikerns jobb behöver vi knappast förtvivla över vem som ska ta hand om mormor – skicka matematikern.