Facebook noscript imageHolmgren: När Frankrike brinner berättar public service om dåliga skolor
Hoppa till innehållet
Paul Holmgren

Holmgren: När Frankrike brinner berättar public service om dåliga skolor

Plundrad och brandskadad butik i Paris dagen efter lördagens demonstrationer, som samlade omkring 550 000 människor i Frankrike. Foto: Privat/Guallendra, CC0.
Plundrad och brandskadad butik i Paris dagen efter lördagens demonstrationer, som samlade omkring 550 000 människor i Frankrike. Foto: Privat/Guallendra, CC0.

Frankrikes upplopp handlar om mer än underfinansierade skolor. Ändå väljer svenska medier en förenklad förklaring och missar frågan om vilka som använder protesterna för att angripa staten, skriver Paul Holmgren.

Frankrike har just visat Europa något betydligt större än en studentprotest. Stadshus angrips, butiker plundras, bilar brinner och polis attackeras. Omkring 550 000 deltog den 17 oktober enligt inrikesminister Laurent Nuñez. Merparten demonstrerade fredligt. Samtidigt greps omkring 2 400 och hundratals poliser, gendarmer och brandmän skadades. President Emmanuel Macron talade dagen efter om ”insurrectionist elements from the radical far left, joined by numerous criminals” och människor som försökt ”bring down the Republic”.

Svenska mediekonsumenter möts ändå av en märkligt begränsad förklaringsmodell. SVT beskriver protesternas bakgrund genom resursbrist i skolorna, bristande finansiering och dåliga utbildningsförhållanden. Det är relevant eftersom protesterna började där. BBC kallar lördagens jättedemonstrationer ”largely peaceful”, samtidigt som den egna rapporteringen visar plundring, sönderslagna byggnader och ett stadshus i Limoges i brand.

En majoritet kan demonstrera fredligt medan en minoritet skapar ett nationellt säkerhetsproblem. Journalistiken börjar på allvar först med den avgörande frågan: Vilka använder demonstrationen för att plundra, bränna och angripa staten – och vad vill de?

Le Monde beskriver hur den ursprungliga studentrörelsen växte till en ”convergence of struggles” med studenter, gula västar, fackliga grupper, politisk vänster och autonoma grupper. Maskerade grupper rörde sig separat genom Paris och sökte konfrontation. Franska regeringen pekar på radikal vänster och kriminella. Den som beskriver våldet huvudsakligen genom dåliga skolbyggnader och höga levnadskostnader berättar om hur protesten började, snarare än vad delar av den utvecklades till.

Fyra större frågor kräver Europas uppmärksamhet.

Den första gäller migration och integration. Ett samhälle som tar emot stora grupper måste samtidigt bygga gemensamt språk, gemensamma skyldigheter, respekt för lagarna och lojalitet med det samhälle där man lever. Segregation skapar egna sociala världar och försvagar den gemenskap som håller ett land samman.

Den andra gäller den kulturella sammanhållningen. Ett fungerande samhälle kräver mer än skatteintäkter och myndigheter. Medborgarna behöver känna att landet är deras gemensamma projekt, att dess historia har ett värde och att medborgarskapet innebär både rättigheter och ansvar.

Den tredje gäller den politiska kravlösheten. Tolerans fungerar tillsammans med krav på integration, laglydnad och deltagande. När staten tappar förmågan att formulera dessa krav växer parallella miljöer och misstron mellan människor.

Den fjärde gäller extremismen. Frankrikes regering pekar själv ut radikalvänster och kriminella element bakom delar av helgens våld. Ett demokratiskt samhälle måste identifiera de grupper som använder legitimt missnöje som transportmedel för egna revolutionära eller kriminella syften.

Redan 2017 varnade Förenade Arabemiratens utrikesminister Abdullah bin Zayed Europa. Han sade att Europa riskerade att producera fler ”radical extremists and terrorists” genom bristande beslutsförmåga, politisk korrekthet och föreställningen att europeiska beslutsfattare förstod Mellanöstern och islam bättre än människor från regionen själva. Han avslutade: ”that’s pure ignorance.”

Nästan tio år senare förtjänar den varningen att tas på allvar.

Sverige har andra ekonomiska och sociala förutsättningar än Frankrike. Just därför har vi tid att studera vad som händer där. Segregation, gängkriminalitet, politisk extremism och försvagad samhällsgemenskap kan tillsammans skapa en farlig kombination när ekonomiska kriser eller politiska konflikter fungerar som tändande gnista.

Public service finansieras av svenska skattebetalare för att hjälpa medborgarna förstå världen. Journalistiken måste följa orsakskedjan hela vägen, identifiera aktörerna och redovisa även de fakta som skaver mot den egna världsbilden.

Först då kan medborgarna förstå vad som händer. Och först när vi förstår orsakerna kan vi förhindra att Frankrikes problem blir våra.

Paul Holmgren

Pensionerad civilingenjör med ett yrkesliv som samhällsbyggare inom bro- och anläggningskonstruktion. Numera skribent med fokus på politik, ekonomi och samhällsfrågor ur ett analytiskt och frihetligt perspektiv.