Holmgren: När makten lockar – minns Vänsterpartiet

Magdalena Andersson har fått talmannens uppdrag att sondera förutsättningarna för en ny regering. Därmed sätts det politiska minnet på sitt verkliga prov. Bara dagen före valet sade Andersson att Vänsterpartiet hade en ”lång resa kvar innan de är regeringsdugliga”. Hon hänvisade uttryckligen till personer på V:s vallistor som stod för sådant hon aldrig skulle låta sig styras av och gav samtidigt svenska folket ett tydligt besked om sin syn på extrema krafter.

Centerpartiet gick ännu längre. Partiet gick till val på en mittenregering utan Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna och drog en tydlig röd linje mot V:s deltagande i regeringen. De beskeden är värda att bära med sig när regeringssonderingen nu pågår och valresultatets matematik skapar ett hårt förhandlingstryck.

Under valrörelsen tvingades Vänsterpartiet stryka sammanlagt 33 kandidater efter avslöjanden om bland annat antisemitism, stöd för terror, homofobi, Förintelseförnekelse och hyllningar av diktatorer. Bland kandidaterna fanns personer som enligt granskningarna hade hyllat Hamas och Putin och spridit antisemitiska konspirationsteorier. Nooshi Dadgostar har själv sagt att partiets starka engagemang i Palestinafrågan kan ha attraherat människor med antisemitiska uppfattningar. Trettiotre kandidater under en valrörelse väcker därför allvarliga frågor om hur kandidater väljs, granskas och tillåts representera ett parti som samtidigt kräver ministerposter.

Samtidigt skedde en dramatisk förändring i flera områden där Partiet Nyans tidigare stod starkt. I Rosengård centrum föll Nyans i kommunvalet från 30,6 procent 2022 till 0,1 procent 2026, samtidigt som Vänsterpartiet nådde 46,2 procent. Liknande kraftiga V-ökningar syntes i andra invandrartäta områden. Valresultatet visar ingen individuell väljarvandring, men förändringen är så stor att frågan om vart Nyans tidigare väljare tog vägen förtjänar en seriös granskning.

Under samma valrörelse spreds arabiskspråkiga budskap med Vänsterpartiets logotyp och innebörden ”Rösta på V eller åk till flygplatsen”. Vänsterpartiet uppgav att kampanjen kom utifrån, samtidigt som flera av partiets politiker hade gillat inlägget. Händelsen illustrerar den rädsla kring migrations- och utvisningspolitiken som förekom i delar av valrörelsen och väcker frågor om vilken retorik som bidrog till mobiliseringen.

Därtill kommer kandidatkontrollen. I Dalarna fick Mohamed Abdukadir Ali, från en låg placering på Vänsterpartiets lista, fler personkryss än en etablerad riksdagsledamot. När Vänsterpartiets gruppledare i Borlänge fick frågor om honom svarade han enligt den publicerade intervjun: ”Jag har faktiskt inte riktigt koll på vem det är.” Uppgifter om Alis skulder, skuldsanering och tidigare medborgarskapsärende har också förekommit i rapporteringen. Själva svaret från den lokala gruppledaren fångar en central fråga: hur väl känner och granskar ett parti de människor som kan komma att företräda det i Sveriges riksdag?

Problemet stannar heller inte vid lokala kandidater. Vänsterpartiet bjöd 2025 in två representanter för Fatahs revolutionära råd till Sveriges riksdag, där Dadgostar deltog i mötet. Enligt en granskning som återgavs av SVT hade de båda tidigare uttryckt judehat och hyllat terrorism. På Vänsterpartiets kongress fotograferades Dadgostar dessutom framför Palestinakartor där Israel saknades; mannen som sålde kartorna sade till SVT att han själv inte tror på staten Israels existens, medan Vänsterpartiets officiella linje är en tvåstatslösning.

Varje enskild händelse har sin egen bakgrund. Tillsammans bildar de ett mönster som förtjänar granskning när ett parti gör anspråk på regeringsmakt. Regeringsduglighet handlar om mer än mandat och procenttal. Den kräver kontroll över den egna organisationen, omdöme vid kandidatval, tydlighet gentemot antisemitism och terrorromantik samt förmåga att förstå vilka politiska miljöer som söker sig till partiet när det växer.

Nu sitter Magdalena Andersson med talmannens sonderingsuppdrag. Då förtjänar hennes egna ord från valrörelsen att hållas levande: Vänsterpartiet hade en ”lång resa kvar innan de är regeringsdugliga”. Centerpartiets röda linje var ännu tydligare: en regering utan Vänsterpartiet.

De orden uttalades av en anledning. Bakom dem finns ett parti som under en enda valrörelse tvingades stryka 33 kandidater efter avslöjanden om bland annat antisemitism, terrorstöd, Förintelseförnekelse och diktaturhyllningar, samtidigt som partiledningen själv har medgett att Palestinaengagemanget kan ha attraherat människor med antisemitiska uppfattningar. Det är detta Vänsterparti som nu kräver plats vid regeringsbordet.

Regeringsförhandlingar har en märklig förmåga att göra gårdagens principer obekväma. Just därför kommer de närmaste dagarna att visa vilket värde orden hade när de uttalades. Magdalena Anderssons ”långa resa” och Centerpartiets röda linje var antingen verkliga politiska gränser eller formuleringar för en valrörelse.

Valet är över. Minnet består. Och när regeringsmakten nu ska fördelas kommer väljarna att kunna se vilka löften som fortfarande betyder något.