Lexikonet är strukturerat i flera kapitel som behandlar olika grupper i samhället.

I det första kapitlet, som fokuserar på personer med funktionsnedsättningar, uppmanar Ikea polacker att undvika termen ”funktionshindrade” då den kan uppfattas som stigmatiserande. Istället rekommenderar de att använda termen ”personer med funktionsnedsättning” för att visa mer empati.

Ikea tar också upp frågan om språk kring psykisk hälsa. Istället för ”psykisk sjuk” förespråkar de användningen av ”person i psykisk kris”, vilket de anser vara mer passande och respektfullt.

Ett annat kapitel i lexikonet berör HBTQ-personer och betonar vikten av att undvika ord som ”homosexualitet” och ”bisexualitet”, eftersom dessa termer kan vara förknippade med medicinska eller ideologiska begrepp. Ikea föreslår att man använder mer inkluderande termer som ”samkönad relation.”

Författarna av lexikonet påpekar också att uppfattningen om att det bara existerar två kön är felaktig och inte förenlig med dagens vetenskapliga kunskap. De betonar att kön är en komplex företeelse som inte kan reduceras till en enkel binär uppfattning.

När det gäller beskrivningar av migranter, understryker Ikea att termen ”migrant” bör undvikas till förmån för uttryck som ”personer med flyktingerfarenhet” eller ”personer på väg”. De argumenterar för att sådana ordval är mer respektfulla och rättvisa gentemot människor som har lämnat sina hemländer av olika skäl.

I lexikonet kritiserar Ikea även användningen av uttryck som ”migrantkris” eller ”flyktingvåg”, och föreslår istället ”migrationspolitisk kris” för att undvika att koppla ihop migration med negativa associationer.

Vidare framhäver Ikea att syftet med lexikonet är att uppmuntra till en positiv förändring genom ordens makt, då de anser att språket spelar en avgörande roll i hur vi uppfattar och formar vår omvärld.