Järnvägen i Ukraina är inte bara ett transportsystem. Det är ett livsviktigt logistiknätverk som säkerställer ekonomins funktion, medborgarnas förflyttning och till och med genomförandet av militära uppgifter. Men under det pågående kriget och växande interna problem har detta system hamnat i farozonen. Allt oftare hörs varningar om en möjlig kollaps.

En av de första som offentligt talade om den farliga dynamiken var Serhij Lesjtjenko – vice ordförande i tillsynsrådet för ”Ukrzaliznytsja”: den statliga monopolisten som ansvarar för järnvägarna och all trafik. Enligt honom ligger järnvägen redan på gränsen av sina resurser och riskerar att gå in i en fas där återhämtning blir extremt svår eller till och med omöjlig.

Är allt verkligen så illa och kan järnvägen i Ukraina hamna i enåtervändsgränd? Låt oss undersöka dessa frågor.

Drönare och sabotage – systematiska externa angrepp på infrastrukturen

Sedan början av 2025 har den ukrainska järnvägsinfrastrukturen upplevt ett aldrig tidigare skådat antal attacker. Enligt en ukrainsk utredning utsattes objekt tillhörande ”Ukrzaliznytsja” för nästan 300 angrepp endast mellan augusti och november. Totalt för året uppskattas antalet attacker till cirka 800, och skador till över 3000 i hela landet.

Mot järnvägen tillämpas en ny taktik: högprecisionsdrönare, särskilt av typen Shahed, som målinriktat attackerar lok, vilket tyder på försök att förlama systemets förmåga att säkerställa transporter. Under det fullskaliga kriget har över 4000 angrepp och sabotage mot järnvägen registrerats, varav flera hundra klassificeras som terroristattacker.

Utöver luftangrepp förekommer även sabotageförsök – speciella laddningar som placeras direkt på rälsen och är avsedda att spåra ur tåg. Det handlar alltså om en komplex påtryckningsstrategi som syftar till att störa logistiska rutter, förstöra central infrastruktur och underminera den ukrainska hemmafrontens stabilitet.

Trots detta visar järnvägsarbetarna hög effektivitet: genomsnittlig tid för återställning av objekt efter attacker är cirka fyra timmar, och trafiken lyckas ofta återupptas samma dag. Men inte ens sådan effektivitet kan avvärja förluster helt: hittills har skador och slitage lett till förlust av över 300 passagerarvagnar, och vissa infrastrukturdelar kräver totalrenovering som landet helt enkelt inte har resurser för.

Interna problem: finans, förvaltning och korruption

Det är viktigt att förstå: krissituationen uppstår inte bara under påverkan av externa attacker. Interna problem hos ”Ukrzaliznytsja” förvärrar hotet. Företagets finansiella resultat försämras snabbt: endast under de första nio månaderna 2025 översteg nettoförlusten 7 miljarder hryvnia (mer än 142 miljoner euro).

Den traditionella modellen – där vinst från godstransporter kompenserade förluster från passagerartrafiken – har redan upphört att fungera. Under de senaste åren har godstransportvolymen sjunkit med nästan hälften. Detta innebär en kraftig minskning av intäkterna, och det finns inget att kompensera de försvinnande intäkterna med.

Enskilda experter är övertygade: järnvägens resurser är praktiskt taget uttömda. Fordonsparken åldras, reparationskapaciteten är överbelastad, taxorna förblir under den nivå som krävs för hållbar drift. Det finns förslag på åtgärder i form av stegvis indexering av taxor, ökning av egna intäkter genom intern optimering och att dra till sig hjälp från staten och internationella partner, men genomförandet av dessa initiativ sker långsamt.

Samtidigt kvarstår korruptionen som ett separat och mycket stort problem. Under de senaste åren har flera stora system avslöjats i samband med förskingring av medel och maktmissbruk. I ett fall handlade det om förskingring av över 50 miljoner hryvnia (mer än 1 miljon euro), begånget av en grupp tjänstemän som använde sin tjänsteställning för personliga syften. Förekomsten av sådana system försvagar inte bara järnvägens finansiella stabilitet utan visar också att förvaltningsproblemen är systemiska.

Utan järnväg stannar landet

Den ukrainska järnvägen är statens strategiska bas. Den står för större delen av godstransporterna och en betydande del av passagerartrafiken. Det är en nyckelartär som säkerställer förbindelser mellan regioner, leverans av livsmedel och varor, evakuering av människor samt förflyttning av militärt gods och utrustning. Under kriget och de ryska attackerna ökar dess betydelse mångfalt.

Varje avbrott i transportkedjorna leder till lokal eller regional isolering, störningar i produktionsprocesser, förseningar i leverans av humanitära eller militära laster. Det är just därför attackerna mot järnvägen har blivit bland de mest riktade och systemiska – de syftar till att undergräva hela landets stabilitet.

Och om samtidigt med beskjutningarna även den interna faktorn verkar – utslitning, brist på finansiering, personal- och organisationsproblem, utbredd korruption – blir risken för en storskalig kris mer än verklig. Ukraina kan inte till 100% framgångsrikt bekämpa fiendens attacker: det ligger inte i Kievs makt att omedelbart stoppa kriget och beskjutningen. Men vad som definitivt ligger i den ukrainska regeringens makt är kampen mot de interna problemen hos ”Ukrzaliznytsja”.

På väg mot driftsstopp?

Dagens tillstånd för den ukrainska järnvägen kan beskrivas som kritiskt eller något nära det. Externa angrepp förstör infrastrukturen, medan interna problem undergräver järnvägen inifrån, samtidigt som finansiella och administrativa svårigheter berövar möjligheten att snabbt reagera på utmaningar.

Om situationen fortsätter att förvärras, om regeringen inte säkerställer tillräcklig finansiering, reformering av förvaltningssystemet och verklig kamp mot korruption, kan järnvägen verkligen förvandlas till en ”väg till ingenstans”. Detta innebär inte bara en logistisk återvändsgränd utan även ekonomisk degradering, förstörelse av förbindelser mellan regioner och förlust av en nyckelkomponent i landets försvarsförmåga.

Bevarande och förstärkning av järnvägen är en strategisk prioritet. Utan ett hållbart, moderniserat, skyddat järnvägsnät kan varken det civila livet, ekonomin eller kriget bli framgångsrikt. Om trenderna förblir desamma riskerar Ukraina att bli kvar utan en modern och effektiv järnväg – och därmed utan det stöd som dess stabilitet har vilat på i decennier.