Tidningen Kvartal gjorde en reklamkampanj som sannolikt blev betydligt mer uppmärksammad än vad de själva hade räknat med. Majoriteten tycks ha uppskattat den slagkraftiga kampanjen som syntes i Stockholms tunnelbana, men bland dem som blev upprörda fanns Aftonbladets kultursida och dess chef Karin Pettersson:

”Det handlar om kritik mot ”woke”, mot invandring och ett missnöje med det gamla, godhetsknarkande Sverige. Kvartal är en produkt sprungen ur den konservativa våg som dominerat och definierat politiken det senaste decenniet. Deras kommentarsfält och skribentstall domineras av män, och det är ingen slump. Detta är ett projekt för missnöjda, SD-nära farbröder i alla åldrar”.

Kvartals programledare Jörgen Huitfeldt kommenterade Petterssons angrepp och skrev:

”Hon påstår att Kvartal skulle vara ett ’politiskt projekt’, vilket är en typ av uppenbar lögn som politiker kan använda för att driva hem en poäng. Kvartal är och har alltid varit ett mediaprojekt. Det är därför vi har anställt erfarna journalister som till skillnad från henne saknar varje spår av politisk erfarenhet eller bakgrund.”

Det är intressant att Pettersson väljer att så hårt kritisera Kvartal, men under lång tid helt har valt att bortse från sin egen kultursida som har hyst skribenter som bidragit till det växande judehatet i Sverige.

Expressens journalist Inas Hamdan gjorde ett reportage hösten 2025 om tongivande profiler inom den pro-palestinska rörelsen som hyllar terrororganisationer som Hamas och Islamiska Jihad. En av dem som började dreva mot Hamdan efter avslöjandet var Aftonbladets kulturskribent Johannes Anyuru. Han delade en bild på henne och skrev: ”Palestinier nyttjar sin lagstadgade rätt till väpnat motstånd mot ockupation”.

Bara dagar tidigare hade Anyuru delat ett inlägg där han öppet stödjer motståndsaxeln (”Axis of Resistance”), som består av den tidigare Assad-regimen, Hamas, Hizbollah och den iranska regimen.

Kulturskribenterna Kajsa Ekis Ekman och Shora Esmailian är ytterligare två tongivande profiler som varit starkt engagerade i Gaza-kriget. Under 7 oktober-attacken delade Esmailian en bild på en traktor som förstörde stängslet vid gränsen och skrev: ”Om detta är möjligt är allt möjligt”. Hon försvarade också att Hamas tog gisslan och beskrev det som ”palestiniernas enda chans för att förhandla om frihet”.

När det gäller befrielsen av den kvinnliga gisslan i Gaza har Kajsa Ekis Ekman upprepade gånger förminskat dem. Det visar hur selektiv hon är i den feministiska kampen, särskilt med tanke på att hon tidigare har skrivit att ingen längre försvarar kvinnornas intressen.

I andra inlägg har hon romantiserat både kommunistiska och islamistiska terrorgrupper. När Hizbollahs högste ledare Hassan Nasrallah – som länge terroriserat både det israeliska och det libanesiska folket – eliminerades, sörjde Ekis Ekman honom. Hon har också skrivit en romantiserande text om PFLP-terroristen Ghassan Kanafani på kultursidan.

Huruvida dessa skribenter hör hemma på Aftonbladets kultursida får Karin Pettersson avgöra. Men med tanke på deras åsikter bör hon inte sätta sig på höga hästar och peka finger åt Kvartal och deras journalister.

Det är nämligen Pettersson själv som kulturchef som har gett en så stor plattform åt profiler som försvarat massmord och kidnappningar av judar, hyllat terrorister och deltagit i hatkampanjer mot journalister som uppmärksammat terrorromantiken i olika svenska rörelser.