Jonsson: Etnonationalismen skrämmer bort SD:s väljare
Bråket om svenskhet mellan Mattias Karlsson och Richard Jomshof riskerar att skada både SD och hela Tidöblocket. Partiledningen gör klokt i att hålla fast vid den öppna svenskheten, skriver Christoffer Jonsson.
I Sverigedemokraterna finns det två tydliga falanger: en sida vill bredda partiet, medan den andra håller en mer ”hardcore-linje” i frågan om svenskhet och migrationspolitik. Efter ett förödande valresultat – där partiet för första gången i ett riksdagsval tappade stöd och mandat – har det pågått interna diskussioner som nu närmar sig ett inbördeskrig mellan dessa falanger, särskilt mellan topparna Mattias Karlsson och Richard Jomshof.
I en diskussion om svenskhet anklagar Karlsson Jomshof för en ”omoralisk och vedervärdig hållning”. I tidigare inlägg har Jomshof uttryckt att man måste erkänna de biologiska bandens betydelse för samhörigheten i ett land. En sådan hållning innebär att överge partiets idé om öppen svenskhet och gå över till en mer etnonationalistisk linje.
”Min bestämda uppfattning är att etnonationalismen är en omoralisk, simplistisk och onödigt splittrande ideologisk strömning”, kommenterade Mattias Karlsson.
Anti-etnonationalismen som styrka
Man kan förstå oron inom hardcore-falangen när partiet uppfattas som mjukt och kanske är på väg att bli en del av etablissemanget som de anser har orsakat en del av problemen i Sverige. Men man ska inte tolka denna anti-etnonationalistiska linje som en svaghet, utan som en styrka. Den kan utgöra en grogrund för att partiet breddar sig och växer till nästa val, vilket behövs med tanke på förlusten i september.
Moderatväljare och övriga högerväljare som tidigare röstade på SD på grund av en ängslighet i frågan om invandringens konsekvenser har nu gått tillbaka till sina gamla partier. Det beror på partiets inflytande i riksdagen, som lett till en förändring i svensk politik där det inom högern råder en samsyn i kriminal- och migrationspolitik.
Om detta bråk, som blivit en livesänd teater, fortsätter kan SD tappa ännu mer stöd. Partiets väljare består inte enbart av etniska svenskar, utan också av många svenskar med olika bakgrunder. Dessutom skadar bråket inte bara SD utan hela Tidöblocket, eftersom väljarna kan uppfatta det som alltför infekterat och splittrat. Blocket har tidigare tjänat på att peka på de rödgrönas splittringar.
Åkesson försöker sätta punkt
Därför har partiledaren Jimmie Åkesson, med sitt så kallade ”Nordkorea-mandat”, skrivit en lång debattartikel i Expressen och försökt sätta punkt för Sverigedemokraternas öppna bråk om svenskhet.
”Om man exempelvis hävdar att svenskhet är något som uteslutande avgörs av blodsband, vad innebär det då i praktiken? Vem ska avgöra vilka som är svenskar och vilka som inte är det? Med vilka kriterier, och med vilka konsekvenser? Det duger inte att gömma sig bakom högtravande principer när sådana frågor ställs”, skriver Jimmie Åkesson.
Partiledaren vill fortsatt bedriva linjen om öppen svenskhet, vilket är klokt. Att göra frågan om etnonationalism till en mer central fråga är snarare att närma sig Alternativ för Sveriges linje. Vad Jimmie Åkesson ser är att en sådan prioritering kommer att skrämma bort partiets väljare.
Sverigedemokraterna förlorade redan på sitt hårda tonläge i slöjdebatten. Man kan tycka att det finns problem med slöjan, som i många fall används som ett verktyg för förtryck, men det är att gå för långt att förespråka ett totalförbud mot slöja på allmän plats.
I efterhand har flera SD:are, som Tobias Andersson, Björn Söder och Mattias Bäckström Johansson, ansett att de gick för långt och att partiet snarare borde förespråka ett förbud mot slöja för små barn och inom vissa yrkesgrupper.
