I en ny artikel i Ekonomisk Debatt visar nationalekonomen Lars Jonung att Sveriges ekonomiska upp- och nedgångar under 170 år tydligt följer graden av ekonomisk frihet, med en markant tillbakagång under den socialdemokratiska eran.
Sveriges ekonomiska utveckling uppvisar ett tydligt mönster med tre distinkta faser, enligt Jonungs analys. Den första fasen (1890-1950) kännetecknades av liberala reformer som ledde till stark ekonomisk tillväxt. Sverige avancerade från att ligga på 60 procent av jämförbara länders BNP-nivå till att överträffa genomsnittet.
Den andra fasen (1950-2000) innebar en relativ tillbakagång. Finansiella regleringar, särskilt valutaregleringen, isolerade Sverige från internationella marknader. Detta stämmer väl överens med forskaren Nima Sanandajis rapport från 2011 som visar att svenskt entreprenörskap nästan upphörde efter 1970.
”Den socialdemokratiska staten ersatte den liberala staten,” skriver Jonung. Resultatet blev en ekonomisk eftersläpning under fem decennier. Även den svenska arbetsetiken påverkades - andelen som ansåg att det var fel att missbruka bidragssystem sjönk från 82 procent 1981 till 55 procent 1999-2004.
Den tredje fasen började runt millennieskiftet efter finansmarknadens avreglering. Trots en svag relativ återhämtning når Sverige fortfarande inte upp till jämförbara länders genomsnittsnivå.
För framtida tillväxt förespråkar Jonung en återgång till grundprincipen om ekonomisk frihet. Hans forskning ger stöd åt det Sanandaji påpekat: Sveriges framgångar beror inte på välfärdsstaten, utan på kulturella faktorer och marknadsreformer.
”Här saknas såväl historisk förståelse som systemtänkande,” kritiserar Jonung den pågående Produktivitetskommissionens delbetänkande för avsaknaden av ekonomisk frihet som begrepp.
