En kriminalvårdare misstänks ha inlett en otillbörlig relation med en intagen dömd för våldtäkt. Samtidigt bedöms hon ha gjort upprepade olovliga slagningar i Kriminalvårdens interna register – även efter att mannen flyttats vidare till andra anstalter. En internutredning beskriver ett mönster av nära kontakt, kärleksbrev och allvarliga regelbrott.

Misstankarna väcktes när kollegor började reagera på kriminalvårdarens beteende. Enligt utredningen lämnade hon återkommande sin ordinarie avdelning för att besöka en specifik intagen på en annan avdelning. Besöken ska ha skett ofta, ibland under längre stunder, och blivit så uppmärksammade att kollegor slog larm till ledningen. Trots flera tillsägelser fortsatte kontakten.

När Kriminalvården började granska ärendet upptäcktes att kvinnan vid 13 olika arbetspass sökt fram uppgifter om mannen i myndighetens klientregister KVR. Slagningarna skedde inte bara medan mannen satt kvar i anstalt – utan fortsatte även efter att han flyttats vidare. Vid flera tillfällen gjorde hon upprepade sökningar samma dag, trots att hon inte längre hade någon koppling till hans verkställighet.

Själv har hon medgett slagningarna, men sagt att hon först varit nyfiken på vilken dom han fått och senare känt oro för honom. Internutredaren slår fast att sökningarna saknade koppling till hennes arbetsuppgifter och därför bör betraktas som dataintrång.

Det som gjorde ärendet ännu allvarligare var de brev som senare upptäcktes. När den intagne flyttats stoppades ett brev i postkontroll. Det var adresserat till kriminalvårdarens hemadress. I brevet skrev mannen att han älskade henne, använde kärleksfulla uttryck och antydde att de snart skulle ses igen.

Kort därefter hittades ytterligare ett brev där han bad henne skriva tillbaka, skicka sitt telefonnummer och godkänna kontakt för telefonsamtal och besök. Vid visitation av mannens cell påträffades också lappar med hennes namn, adress och telefonnummer – samt två kärleksbrev av vad utredaren beskriver som amorös karaktär. I breven förekommer formuleringar om kärlek, saknad och att de snart skulle träffas igen.

Kriminalvårdaren nekar till att ha skickat några brev och förnekar att relationen varit privat. Men internutredningen underkänner hennes förklaring. Sammantaget – med brevväxlingen, kontaktuppgifterna i cellen, mannens egna uppgifter och hennes beteende – bedömer Kriminalvården att det finns tillräckligt underlag för att slå fast att hon haft, eller i vart fall haft en otillbörlig relation med den intagne.

Under utredningen kom även ett annat uppmärksammat agerande fram. I ett kommentarsfält på Aftonbladet skrev hon, apropå ett uppmärksammat mordfall, att den misstänkte borde avrättas, inte hade rätt att ”andas vår luft” och borde ”brinna i helvetet”. Hon har medgett kommentaren och kallat den olämplig. Utredaren menar att uttalandet ytterligare förstärker bilden av bristande omdöme och gränssättning.

Internutredningens slutsats är tydlig: kriminalvårdaren bedöms ha brutit mot Kriminalvårdens arbetsordning, informationssäkerhetsregler, etiska kod och riktlinjer kring relationer mellan personal och intagna. Ärendet har nu lämnats vidare till HR för fortsatt hantering och bedömning av eventuella arbetsrättsliga konsekvenser.