Det blir ett tufft år för den franske presidenten Emmanuel Macron och dennes nytillträdda premiärminister Elisabeth Borne. De förlorade majoriteten i nationalförsamlingen nyligen och nu tvingas de förlita sig på hoppande majoriteter.

Frankrike står inför svåra tider ekonomiskt och socialt och Macrons misslyckande med att bygga en egen majoritet kommer inte att förenkla situationen.

Den största sensationen när regeringsombildningen presenterades var att handikappministern Daniel Abad, själv handikappad, sparkades sedan han anklagats för inte mindre än tre våldtäktsförsök.

På de tunga posterna behöll man finansministern Bruno Le Maire, utrikesministern Catherine Colonna, den hårt kritiserade justitieministern Eric Dupond-Moretti och den lika hårt kritiserade inrikesministern Gerald Darmanin, känd för att ha försökt ljuga sig ur de våldsamheter som inträffade under fotbollsmatchen mellan Real Madrid och Liverpool nyligen på Stade de France. Darmanin skyllde våldet på brittiska supportrar medan det i själva verket var invandrare med eller utan uppehållstillstånd som stod för våldet runt arenan.

Men 21 kvinnor och 21 män, ministrar och statssekreterare, uppfyllde åtminstone kravet på jämställdhet.

Redan timmarna efter utnämningarna hölls den första konseljen men inte mycket väntas hända förrän nationalförsamlingens arbete startar efter sommaruppehållet. När den väl öppnar sker det med en kvinnlig talman, den första kvinnan på posten på tvåhundra år, och därtill med en radikal vänsterpolitiker från Jean Yves Mélenchons parti på den i Frankrike så viktiga ordförandeposten för finansutskottet.

Men framför xallt slås nationalförsamlingens portar upp till en extremt stridsberedd folkförsamling där Marine Le Pens Rassemblement National och Jean-Yves Mélenchons paraplyorganisation Nupes kommer att göra allt för att sätta krokben för Macron, ofta understödda av det republikanska partiets folkvalda.