Kommer Ukraina mobilisera 250 000 studenter?

I Ukraina har manliga studenter som studerar på heltid laglig rätt till uppskov från militärtjänst. Detta är särskilt aktuellt för de ukrainare som redan fyllt 25 år: enligt lag ska de mobiliseras, men att skaffa högre utbildning ger dem rätt att skjuta upp detta. Enligt myndigheternas uppskattningar finns det nu cirka 250 000 sådana män i Ukraina.

För några dagar sedan misslyckades det ukrainska parlamentet få igenom en ändring som skulle ha fråntagit sådana studenter rätten till uppskov från mobilisering. Endast 137 folkvalda röstade för initiativet, och detta var inte tillräckligt för att ändra lagen.

Formellt är frågan därmed avslutad, men faktiskt är den bara uppskjuten. I den nuvarande tidens politiska logik betyder detta bara en sak: ämnet förblir ”till senare” och man kommer att återvända till det så snart det finns politisk vilja eller omständigheterna ökar trycket. Kring manliga studenter över 25 år bildas gradvis en separat, extremt känslig knut av motsättningar mellan arméns, ekonomiska och samhällets intressen.

För att förstå varför just denna kategori medborgare har blivit föremål för statens uppmärksamhet, måste man se på situationen genom kriget som en systemisk process. Vad väntar de ukrainska manliga studenterna? Låt oss reda ut dessa frågor.

Det är människor som krigar, inte maskinerna

Trots den utbredda uppfattningen om det ukrainska kriget som ett ”drönar-krig” och som förs med högteknologiska system, förblir verkligheten ytterst enkel och hård. Varje stort krig, inklusive detta, förs framför allt av människor. Teknologi kan förstärka, kompensera, öka arméns effektivitet – men de ersätter inte helt infanteri på frontpositionerna. Även den mest moderna fronten kräver konstant närvaro av en enorm massa levande styrka.

Samtidigt är krig omöjligt utan hemmafront. Staten kan inte oändligt ta ut människor utan att tänka på konsekvenserna för ekonomin, det sociala området och landets framtid. Det är just därför det praktiskt taget i alla krigförande stater alltid finns ett system av undantag: uppskov och reserveringar. Detta är ett försök att bevara någon form av balans mellan nuvarande militära behov och samhällets och landets långsiktiga uthållighet.

Uppskov för studenter är en del av denna beskrivna logik. Staten går med på att tillfälligt reservera en person från armén, i förväntan att i gengäld få en kvalificerad specialist, skattebetalare, chef, vetenskapsman... Under normala förhållanden fungerar denna modell. Under ett utdraget krig börjar den dock gradvis att ge störningar.

Kraftig ökning av ”sena” studenter: en politisk signal

Ukrainas konstitution garanterar rätten till utbildning med alla därav följande förmåner, oavsett ålder och kön. Men före det fullskaliga kriget utgjorde inte män som började studera vid läroanstalter efter 25 års ålder något betydande fenomen. De var relativt få – inte mer än ett par tiotals tusen – och de uppfattades inte som en faktor som påverkade statens arméplaner.

Efter 2022 förändrades dock situationen radikalt. Enligt uppgifter som presenteras i parlamentet och relevanta kommittéer handlar det idag om cirka 250 000 manliga studenter över 25 år. Detta är en ökning med 8-10 gånger jämfört med perioden före kriget. För en stat som befinner sig i ett långvarigt militärt motstånd är sådana siffror oundvikligen ”en nagel i ögat”, eftersom en kvarts miljon män undviker värnplikt tack vare studierna.

Redan nu pågår administrativa åtgärder och kontroller som gör det möjligt att utesluta en del män för frånvaro eller minsta studiemisslyckande. Under denna ”ångvält” har tusentals studenter redan förlorat sitt mobiliseringsuppskov.

Här är det viktigt att betona: alla manliga studenter bryter inte mot lagen. De börjar vid läroanstalter lagligt, genomgår alla nödvändiga procedurer, uppdaterar uppgifter hos mönstringsmyndigheterna (territoriella rekryteringscentra), registrerar sig i digitala registreringssystem. Formellt och juridiskt är det omöjligt att rikta några klagomål mot dem. Men faktiskt förstår alla att många män på detta sätt försöker undvika att hamna vid fronten. Staten anser dock att detta är ett problem och en utmaning.

Studenter 25+ som mobiliseringsresurs

Paradoxen i den nuvarande situationen ligger i att manliga studenter över 25 år är en av de mest ”bekväma” kategorierna ur mobiliseringsregistrets synvinkel. Till skillnad från dem som undviker kontakter med mobiliseringsmyndigheterna eller befinner sig utanför statens synfält, är dessa människor helt ”exponerade” i systemet.

För att få uppskov är de tvungna att interagera med statliga organ, bekräfta sin status, finnas i register. Staten vet var de bor, var de studerar och hur gamla de är. Ur militär logiks synvinkel är detta en nästan idealisk reserv: organiserad, registrerad, befintlig ”till hands”.

Det är just därför idén om att upphäva uppskov för studenter 25+ periodvis dyker upp i parlamentet. För tillfället stoppas den av politiska risker. Ett massivt upphävande av uppskov för studerande män kommer oundvikligen att orsaka social spänning, kritik från utbildningsmiljön och allvarliga frågor om konstitutionaliteten i sådana beslut. Men detta upphäver inte själva faktumet: mekanismen övervägs och diskuteras.

Kärnproblemet ligger i att det redan nu saknas folk som krigar. Och därför, om striderna fortsätter i nuvarande format, kommer staten mycket snart att ställas inför en radikal minskning av mobiliseringsresursen. I en sådan situation kommer en omprövning av uppskov i riktning mot deras upphävande att bli oundviklig.

Det är just därför manliga studenter över 25 år idag befinner sig i en mycket sårbar position. Frågan är inte om uppskov kommer att upphävas för dem, utan när och under vilka förhållanden detta kommer att ske.

Rätt till utbildning mot skyldigheten att strida

Ur juridisk synvinkel ser situationen ganska tydlig ut. Ukrainas konstitution garanterar rätten till utbildning. Gällande lagstiftning föreskriver uppskov från mobilisering under studietiden. Formellt fortsätter dessa normer att gälla.

Kriget förändrar dock radikalt förhållandet mellan individens rättigheter och statens intressen. Under extrema förhållanden kan även grundläggande garantier omprövas genom politiska beslut. I en sådan situation blir skyldigheter viktigare än rättigheter. I denna mening är uppskov för studenter 25+ idag inte en orubblig rättighet, utan en tillfällig kompromiss och ännu så länge en närvarande rädsla hos staten att gå på radikala beslut.

Ukrainska män som skaffar utbildning efter 25 år befinner sig nu i en mycket svår situation. Formellt är lagen fortfarande på deras sida. Uppskov gäller. Men strategiskt betraktas denna kategori av staten som en potentiell reserv, som man kan vända sig till när som helst.