Facebook noscript imageKorn: Antirasisternas egen rasism
Hoppa till innehållet

Korn: Antirasisternas egen rasism

Skärmdump från X
Skärmdump från X

Annika Strandhälls tweet om att titta sig i spegeln ”med Mohamssons bakgrund” blev en bomb som exploderade i hennes hand. I efterhand har hon försökt påstå att hon ”natunigtvis [!] inte” syftade på ”Mohamssons etnicitet, utan på hennes långvariga liberala anti-SD engagemang”. Tro’t den som vill.

Åtskilliga skribenter har redan påpekat det rasistiska i att utgå från att en människa med en viss bakgrund har en viss sorts åsikter. Fler har påpekat det uppenbara, att när människor med invandrarbakgrund inte följer den förväntade mallen och inte i någon sorts förväntad tacksamhet stödjer invandrarvänliga partier vänsterut, faller snabbt den antirasistiska täckmanteln. Det andra redan skrivit behöver inte jag fördjupa mig i. För det finns mer.

Edgar Mannheimer beskriver sig på X som journalist som täcker Mellanöstern. Hans namn på X är ”ibncecilia”, alltså Cecilias son, på arabiska. Han är nämligen son till Sveriges radios utrikeskorrespondent för Mellanöstern, Cecilia Uddén, hon som alltid hittar en grönsakshandlare eller en skräddare i någon basar som för fram de åsikter hon själv har.

Mannheimer kommenterar Simona Mohamssons överenskommelse med Jimmie Åkesson så här:

”Tänker på var exakt jag ska börja försöka förklara för mina utländska vänner att partiledaren för svenska Liberalerna är en palestinier som heter Mohamsson och precis kramat och godkänt ledaren för partiet med rötter i nazismen, som hyllat Israels folkmord”.

Ja var ska han börja? I hans fall går det ju inte att skylla på att han egentligen inte menade Mohamssons etnicitet. Det är glasklart att han menar den och att han därför förväntar sig en viss politisk uppfattning. Solklar rasism med andra ord, men eftersom Mannheimer säkert ser sig själv som antirasist lär han inte kunna se den själv.

Simona Mohamsson är född i Hamburg i Tyskland. Det spelar ingen roll för Mannnheimer. Hennes mor är från Libanon, vilket inte heller spelar någon roll för Mannheimer. Hennes far är född i Haifa i nuvarande Israel och växte upp i ett palestinskt flyktingläger i Libanon. Det är det och inget annat som spelar roll i Mannheimers värld.

Att Mohamssons föräldrar lämnade Libanon och hamnade i västgötska Överlida, där de gjort det mesta för att anpassa sig till Sverige, bland annat genom att ändra det arabiska efternamnet till det mer svenskklingande Mohamsson och att Simona kallar sig västgöte, spelar inte heller någon roll för Mannheimer. Hon är palestinier, eftersom hennes far är det. Punkt slut.

Men frågan man måste ställa sig då är om detta öde, att ens rötter alltid måste avgöra vilka åsikter man har, bara gäller för vissa människor, eller om de gäller för alla. Den frågan är verkligen relevant i just Edgar Mannheimers fall, eftersom hans farfar och namne kom från den gamla judiska svenska familjen Mannheimer. Om vi ska använda Edgar Mannheimers egen logik borde han inte ha de åsikter han har.

Men han själv är ett bevis för att åsikter och identiteter kan förändras. Det gäller för övrigt också ett begrepp som palestinier. Det är inte ens hundra år sedan som man med ordet palestinier avsåg judar. ”Palestina kaller” klottrade norska nazister på judiska butiker under andra världskriget. Den amerikanska schlagern ”Leena from Palesteena” handlar om en uppenbarligen judisk flicka. Och i Karl Gerhards kuplett från 1924, ”En liten fläkt från Palestina” sjunger han om ”Mammons barn till bön i Skandinaviska”, en bank som förestods av Edgar farfars farfar Theodor Mannnheimer och dennes son Herman:

”Det var en fläkt från Palestina

Som fick min kassa att förtvina

Den sveper fram på alla fronter

Och tar kuponger och diskonter

Vi gå herr Mannheimer till handa

Från Ystad och till Haparanda

När vinden blåser på din nacke

Finns dock Paulina

Ty det är en fläkt, en liten fläkt från Palestina”.

Mannheimer och Strandhäll är knappast ensamma om att utgå från att människor med en viss bakgrund förväntas ha vissa åsikter. Ökända är Joe Bidens ord när han i maj 2020 intervjuades av radioprogramledaren Charlamagne tha God. När Charlamagne sade att han behövde tid för att bestämma sig om han skulle rösta på Biden eller Trump svarade Biden: ”If you have a problem figuring out whether you’re for me or Trump, then you ain’t Black.”

Uttalandet var givetvis ren och skär rasism, men avslöjar mycket om hur människor som själva ser sig som antirasister ständigt faller ner i rasismens dy. Att Sverigedemokraterna blev det näst största partiet bland utrikesfödda väljare i 2022 års val brukar inte uppmärksammas särskilt ofta. Att många människor inte tror att det kan vara så visar i själva verket dessas fördomsfullhet.

Det är knappast ett okänt fenomen att en stor andel av de utrikesfödda bor i så kallade utsatta områden. Den som är marinerad i antirasistiskt tänkande säger automatiskt att de flesta som bor där är hårt arbetande laglydiga människor, att det är en minoritet som är gängbrottslingar och välfärdsbedragare. Men vad man säger är en sak. Vad man tror är en annan.

För om man verkligen hade trott det man säger hade det väl inte varit svårt att räkna ut att de hårt arbetande och laglydiga utrikesfödda sätter värde på en politik som försöker komma till rätta med gängbrottslighet och välfärdsbedrägeri. Partier som intar en förlåtande och mild attityd till de problem dessa människor har framför sina dörrar lockar givetvis inte lika mycket som de som vill göra något åt problemen. Att utgå från att de som har skjutningar, sprängningar, droghandel och andra sociala problem i sin vardag skulle trivas med det är verkligen rasistiskt.

Dan Korn

Dan Korn är  Bulletins chefredaktör. Han är författare till tjugo böcker och har sysslat med kulturjournalistik under fem årtionden.