Gustav Hemming, regionråd i Stockholms län för Centerpartiet, var den 24 augusti i somras ute i Roslagen och följde inspelningen av den nya versionen av ”Vi på Saltkråkan”. In till staden tog han Sveriges sista smalspåriga järnväg med reguljär trafik, Roslagsbanan. Han satte sig mitt emot en trettonårig pojke och onanerade i nästan tio minuter.

Hade det inte funnits övervakningskameror i vagnarna hade vi bara haft vittnesmål från en ung kille som inte hade en aning om vem snuskgubben var. Hade övervakningsbilderna inte offentliggjorts i teveprogrammet ”Efterlyst” där folk kunde konstatera att Hemming på bilder tagna samma dag hade exakt samma kläder på sig, hade han aldrig avslöjats.

Hemming fick avgå i torsdags, så fort han identifierats. Hur tänkte han? Eller rättare sagt, hur vågade han? På Roslagsbanan finns 400 kameror, något som Region Stockholm, där Hemming var regionråd, beslutat om.

Centerpartiets problem är dock större än enbart Gustav Hemming. Gång på gång har de drabbats av pedofilskandaler. Här kommer en liten lista, där förre riksdagsmannen Fredrik Schultes sammanställning på Facebook varit min huvudkälla:

2018

• En känd tidigare dömd pedofil, fälld för sexuellt utnyttjande av en minderårig, kandiderar på nytt för C i Hällefors.

2019

• Centerpartisten och nämndemannen Denny Olofsson döms för våldtäkt på en 14 årig flicka. På sin fritid föreläste Olofsson om jämställdhet och etik inom framför allt ungdomsidrotten.

2020

• Centerpartistiske europaparlamentarikern Fredrick Federley bodde ihop med en pedofil dömd för våldtäkter mot barn. Med en precision som tyder på att hon kände till den snart briserande bomben skrev partiledaren Annie Lööf en debattartikel i Expressen med rubriken ”Polisens nedprioritering av sexbrott mot barn är en skam”, som publicerades dagen innan avslöjandet om Federley kom.
• En då 54-årig centerpartist i Kungsbacka döms för att bland annat ha blottat sitt kön för två 9-åriga flickor.
• Den centerpartistiske kommunfullmäktigeordföranden i Tomelilla Christer Yrjas, känd medverkande i programmet ”Bonde söker fru”, bodde med en pedofil dömd för grov barnpornografi och övergrepp mot barn.
• Den före detta centerpartistiske ordföranden i Uppsala döms för att ha köpt sex av ett barn.

2021

• Erik Paulsson, toppolitiker för C i Vimmerby bland annat som ledamot i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, döms för upprepade våldtäkter mot barn.

2022

• Ordföranden för Centern i Kungsör avgår efter han hängts ut på ”Dumpen” för att ha sökt kontakt med minderåriga barn på nätet.

2024

• Centerns kommuntopp i Arvidsjaur får avgå efter han hängts ut på ”Dumpen” för att ha sökt kontakt med minderåriga barn på nätet.

Det är alltså, när Hemming räknas med, tio fall på sex år. Det är lite för många fall för att man ska kunna avfärda detta med att alla partier kan råka ut för detta och att rötägg finns överallt. Så frågan står där och går inte att komma undan: Varför drabbas just Centerpartiet?

Det har, för att använda ett i sammanhanget ovanligt träffande uttryck, sina randiga skäl.

Många har de senaste dagarna förklarat det med Centerns extrema liberalism. Men det är en nidbild av liberalism, kraftigt påverkad av den rysk-amerikanska författarinnan Ayn Rand. Det är alltså snarare randianism, eller objektivism, som Rand själv föredrog att kalla sin filosofi.

Att Ayn Rand mer eller mindre dyrkats inom den gruppering inom Centern, bildad 2006, som bär namnet Stureplanscentern är välkänt. Dess medlemmar hade gärna en pocketutgåva av Urkällan eller Och världen skälvde stickande upp ur väskan. Timbro producerade 2013 en särskild box med dessa två böcker tillsammans med en antologi av Rands icke skönlitterära texter.

Berömda är Rands ord i efterskriften till Och världen skälvde:

”Min filosofi går i grund och botten ut på att människan är ett heroiskt väsen, med den egna lyckan som det moraliska syftet med sitt liv, med produktiva bedrifter som sitt ädlaste göromål och förnuftet som sitt enda absoluta”.

Ayn Rand 1947 Foto: AP

Orden om att den egna lyckan är det moraliska syftet med livet verkar vara rättesnöret för randianerna i Stureplanscentern. Det där om förnuftet som det enda absoluta och ädla göromål, är mer abstrakta saker som för Rand var det viktigaste, men något som kommit bort på vägen. För det ska vi ha klart för oss: Stureplanscentern blev en nidbild av Rands filosofi. Hur mycket man än ogillar det hon skrev så kan hon inte lastas för att människor misstolkar henne. Möjligen kan man säga att det är en ofrånkomlig konsekvens av hennes lära att människor fullkomligt missförstod begreppet frihet.

På samma sätt är givetvis pedofilernas flockande till Centerpartiet en vantolkning av det partiet står för, men samtidigt kanske också det ett ofrånkomligt resultat av partiets ideologi.

Den liberale tänkaren John Stuart Mills idé om frihet, att en människa bör vara fri att själv få bestämma över sin tillvaro och sina handlingar så länge hon inte därmed skadar andra, urholkades med tiden då man såg all form av statlig inblandning som ett ont och ville åstadkomma frihet också från normer och regler. Man kan säga att Stureplanscentern blev ett slags hippies med kortare hår och striktare klädsel, men där samma hedonistiska syn på moral rådde.

Detta är liberalismens och frihetstänkandets dilemma. Det fungerar bara så länge människor ålägger sig dygder och normer. Många har påpekat att upplysningen, liberalismen och andra frihetsrörelser åkt snålskjuts på den kristendom de så ivrigt förnekat. Normerna, moralen och självbehärskningen, som är förutsättningen för ett fritt samhälle, kom till i ett samhälle som inte var så fritt och när detta upplöses blir samhället fritt också för de som inte har den självbehärskningen.

Alla människor har drifter som inte alltid är så vackra. Men när driften går ut över andra människor måste man ta ansvar och lägga band på sig. Vill man inte göra det tilltalas man givetvis av en ideologi som predikar frihet från gamla normer och dygder. Att det inte var så man menade med Centerns extrema liberalism är sant och måste understrykas. Men lika sant är det att det inbjöd till människor som inte kunde eller ville dra gränsen.