Facebook noscript imageKorn: Ett vittnesmål om ett förändrat Sverige
Hoppa till innehållet

Korn: Ett vittnesmål om ett förändrat Sverige

Hans Bergström Foto: Brenda Ross
Hans Bergström Foto: Brenda Ross

Att Hans Bergström är en mångbegåvad människa som gått sin egen väg genom livet är välkänt. Han växte upp i ett socialdemokratiskt hem, men blev själv liberal, är statsvetaren som blev tidningsman, som chefredaktör för Nerikes Allehanda och Dagens Nyheter, som sedan tillsammans med hustrun Barbara blev utvecklare av friskolor. Nu har han visat en helt annan sida av sig själv med en skildring av sin barndoms värmländska hembygd.

Den femtonde mars 1957 fyllde sångerskan Zarah Leander femtio år och firandet sändes i radio. Hos familjen Bergström i värmländska Ambjörby stod radion på. Familjen bodde i ett enda rum, där både föräldrarna och de två barnen sov. När föräldrarna trodde att sonen Hans sov passade de på att älska medan radion stod på. Hans berättar minnet i sin bok ”Ett Sverige som försvann” (Ekerlids Förlag) som utkom i onsdags.

I barnets minne av nyfikenheten parad med att vara utestängd från föräldrarnas mest intima förening finns något mer än det kuriösa. Det visar på trångboddheten och de små förhållandena också för en företagarfamilj i 1950-talets Sverige. Bergströms bedrev en herrekipering med skrädderi. I bottenvåningen låg affären och skrädderiverkstaden, ett kontor som också fungerade som lokalredaktion för Värmlands Folkblad och sovplats för en av Hans Bergströms farbröder. Bredvid fanns ett kök där Hans farmor bodde. På övervåningen hade en annan farbror ett sovrum. Där fanns ett finrum, ett kök och så familjens gemensamma sovrum.

De var inte de enda som levde trångt. På lördagsmorgnarna brukade en kusin komma över på besök, eftersom hans föräldrar behövde en stund för sig själva.

Att bedriva herrekipering i glesbygden gav inte tillräckligt med inkomst för hela familjen, utan där fanns också en kiosk för tidningar, godis och läsk. Morfadern levererade spillbrädor från sitt sågverk, vilket minskade utgifterna för husets uppvärmning och om somrarna plockades bär i skogen. Den viktiga biinkomsten försvann så småningom därför att vargar blev vanligare i skogen på 1970-talet. Folk började bli rädda för att ligga i skogen och plocka bär. Hans Bergström skriver:

”Det är lätt att sitta i Stockholm eller i Bryssel och vilja värna det vilda. Men för oss i bygderna var vildmarken också vår att leva med och av.”

Just storstadsbons oförmåga att förstå hur människor i glesbygder levde och inte minst hur de tänkte, återkommer Bergström ofta till. Han menar att när man inte tagit med något av Dan Andersson i Kulturkanon visar att man inte förstår svensken. Ta ”Helgdagskväll i timmerkojan”:

”Den expertjury som inte har förstått vilken ton rader som dessa slår an i den svenska folksjälen, har inte fattat Sverige.”

Som så många andra svenska bygder spelade föreningarna en enorm roll för bygden. Folk var med i politiska rörelser, frikyrkor och statskyrkan, nykterhetsrörelsen och med den folkbildningen samt inte minst idrottsrörelsen. Den enorma betydelse dessa rörelser hade för att skola människor i demokratins funktioner är underskattad. Och Bergström döljer inte sin oro för framtiden nu när dessa rörelser nästan utplånats.

Allt löstes med föreningar. Dricksvattnet kom från en källa och hade ordnats av en vattenförening. Belysningen längs landsvägen ordnades av en vägljusförening. Bron vid Månäs hade kommit till med hjälp av syföreningen. När affären inte bar sig tog fotbollsföreningen över den och de driver den ännu.

Föräldrarna var aktiva socialdemokrater, men Hans Bergström engagerade sig i unga år i Folkpartiet och var personlig assistent åt tre partiledare. På senare år har han ibland anklagats för att höra hem långt högerut i politiken:

”På senare år har det hänt att jag placerats långt till höger på den politiska skalan, trots att en genomgång av mina texter från de senaste 30 åren inte visar någon betydande förändring i vad jag stått för. De som gjort denna bedömning av mig, och andra med liknande bakgrund, har inte förstått att min grundhållning har en starkt folklig bakgrund.

Vi som delar denna typ av uppväxt i bygdernas Sverige tenderar vara hyperkänsliga inför den typ av paternalism vi noterar hos de ’hjälpande’ eliterna i Stockholms sfär av myndigheter och beslutsfattare. Vi misstror på djupet dem som gör anspråk på att veta bättre vad folket behöver än folket självt. Vi menar att det finns en inneboende kraft hos människor, som lätt kränks och förminskas när människor av eliterna definieras som ’drabbade’ och ’behövande’. Egenmakten, självrådigheten och kraften hos var och en att ta itu med sina liv och ta ansvar för sig själva och sina närstående bildar vår starkaste övertygelse. Detta är en folklig känsla, inte en överklassig.”

Han för ett intressant psykologiskt resonemang om att många människor med överklassbakgrund har en brist på kritik mot vår tids socialdemokrater, som hör ihop med en skamkänsla för en privilegierad bakgrund. Själv framhåller Bergström det stora arbete äldre tiders socialdemokrater gjort för skapandet av det moderna Sverige, men det gäller också många liberaler från förr som lätt glöms bort.

”Borgerliga med min folkliga bakgrund känner inte samma hämning inför socialdemokratin, och idylliserande av partiets karaktär, som personer som har sin bakgrund i överklassen.”

Han beskriver Sveriges förändring, hur människor i glesbygden gärna och med uppriktig glädje välkomnat invandrare som sökt sig till bygden, något betydelsefullt i bygder där befolkningsmängden sjunker. Men de senaste årtiondenas invandring har en annan karaktär:

“Folk i bygden såg sysslolösa unga män som stod i grupper och rökte utanför hotellen. Så var det runtom i Sverige. Det var inget bra sätt att närma sig bygden och dess folk. Mycket handlar om proportioner. En invandring kan inte ha en volym som överväldigar den lokala kulturen, särskilt inte om den kommer från länder i Afrika och Mellanöstern där man naturligtvis inte vet något om de tysta koder som gör Sverige.”

Dan Korn

Dan Korn är  Bulletins chefredaktör. Han är författare till tjugo böcker och har sysslat med kulturjournalistik under fem årtionden.