Korn: Frihetlig konservatism som ett konstverk

Lars Anders Johansson är en mångsysslande författare. Han har skrivit en vacker bok. Med det menar jag inte bokens yttre, som för all del är vackert det också. Men bokens skönhet är kombinationen av idéer präglade av människokärlek och ett underbart språk. Boken är politisk och ideologisk, men språket vittnar om att Johansson också skriver poesi och visor. Hela boken är som ett konstverk.
Medan andra författare hamrar in sitt budskap smeker Johansson in det. Han upprepar några viktiga punkter i sitt tänkande gång på gång, men eftersom det hela tiden sker med nya vändningar i språket blir det njutbart och inte tjatigt.
Bulletins ledarsida betecknar sig som ”frihetligt konservativ” och Lars Anders Johanssons bok bär titeln ”Frihetlig konservatism” (Bokförlaget Augusti). Det i sig är givetvis skäl att skriva om boken, men skälen är fler. Johansson lyckas elegant förklara en mängd begrepp där det är lätt att gå vilse.
Hans viktigaste budskap handlar om att ett frihetligt samhälle inte är samma sak som att alla gör vad som faller dem in. Frihet bygger på ansvar. Enbart ansvarstagande människor som förstår att de inte bara har rättigheter, utan minst lika mycket skyldigheter, kan leva i ett fritt samhälle. Den som inte vill att staten lägger sig i våra livs alla detaljer måste leva sina liv med sådan frivillig självkontroll att detta blir möjligt.
Dagens individualism, där frihet tros uppkomma genom att man befriar sig från band till medmänniskor, till släkt, till en viss plats och en viss moral, är raka motsatsen till Lars Anders Johanssons frihetsbegrepp. När man föreställer sig en frihet utan ansvar leder det ofelbart till att staten måste utöva starkare makt genom byråkrati, kontroll och expertstyre.
”Den frihetligt konservative förespråkar ett samhälle där människan är fri, men inte gränslös; ansvarig, men inte självtillräcklig; social, men inte uppslukad av kollektivet; värdig, men inte ofelbar”, skriver han.
Han är också tydlig med att konservatism inte är det samma som att vara reaktionär: ”Detta program är inte ett försök att återvända till en förlorad guldålder. Det är ett försök att återvinna sådana former av frihet och ansvar utan vilka inget samhälle i längden kan förbli fritt. Det handlar därför inte om att frysa världen, utan om att åter ge den fasthet, Inte om att stoppa all förändring, utan om att underordna förändringen sådant som är värt att bevara. Inte om att avskaffa moderniteten, utan om att rädda det mänskliga ur en modernitet som alltför ofta har förväxlat frigörelse med upplösning”.
Varje sund samhällssyn, skriver Johansson, måste ”börja i respekt för människan som handlande och ansvarig person”. Vad han efterfrågar kan kallas ett vuxet samhälle, där människan tar ansvar men också därför erkänns som en handlande varelse. Grundprincipen är att utgå från ”människan som moralisk agent: en varelse som kan handla, och som därför också måste leva med konsekvenserna av vad hon gör”. Men också: ”Frihet handlar inte bara om vad andra gör mot oss, utom också om vår förmåga att styra oss själva. Den människa som saknar självbehärskning är i djupare mening inte fri, även om ingen yttre makt hindrar henne. Den som inte förmår tygla sitt begär, hejda sin vrede, motstå sin lättja eller stå emot sina impulser blir lätt slav under sådant som kommer inifrån”.
Det mest imponerande med Lars Anders Johanssons bok är det den inte innehåller. Där finns ingen källhänvisning, inga citat från andra författare, ja över huvud taget inga referenser till sådana. Inledningsvis ger han oss en lista på författare som betytt mycket för hans tankar, inspirationskällor av skilda slag i form av tänkare från det senaste årtusendet. Men bortsett från det står hela hans argumentation på egna ben.